Gängen utgör det stora hotet

När regeringen vill kanalisera mera pengar till polisen är den inne på rätt spår. Men det är den organiserade brottsligheten, inte förorterna, som ska lyftas fram.

Inrikesminister Kai Mykkänen (Saml) hoppas att vi här i Finland undviker en liknande utveckling som skett i förstäderna i Sverige och därför vill han rikta mer pengar till förebyggande arbete i motsvarande ytterområden hos oss.

Syftet är gott och det är naturligtvis en förbättring om polisen kan öka sin närvaro också i förorterna i de stora städerna. Mycket riktigt lyfter Mykkänen också fram de goda erfarenheter som man har av förortspolisens arbete i Kråkkärret i Åbo.

Säkert utgör en del förortsmiljöer en grogrund för både utslagning och brottslighet. Men betoningen på just de här områdena – och framför allt hänvisningen till Sverige – ger fort en bild av att det är här som laglösheten riskerar att explodera ifall extra insatser inte sätts in.

Förhåller det sig så?

Men inrikesministern pekar också på den organiserade brottsligheten, bland annat på de internationella gäng som sysslar framför allt med droghandel, och i fråga om dem har det förebyggande arbetet en betydelse. Människor som känner sig utanför riskerar att lockas in på mörkare stigar.

Polisen bedömer att det finns cirka 80 organiserade kriminella sammanslutningar i Finland med totalt kring 1 000 medlemmar. Gängen har avdelningar och verksamhet på så gott som alla större orter. Inte ens västra Nyland är skonat.

När de extra anslagen för förortspoliserna diskuterades i Slaget efter tolv i radio Vega för en vecka sedan tangerades även dessa kriminella gäng. "De utgör ett verkligt hot mot samhället" sade överkommissarie Stephan Sundqvist som deltog i debatten.

Han konstaterade att gängen ibland diskuteras mera, ibland mindre. Just nu verkar vi vara inne i en period där deras existens inte i någon högre grad rubbar vår trygghetskänsla.

Men de finns och fungerar.

"I den värld där vår personal jobbar ser vi väldigt allvarligt på det här" konstaterade Stephan Sundqvist och önskade att den vanliga invånaren aldrig behöver komma i kontakt med nämnda element från samhällets gråzoner.

Poliserna i Finland är nu ungefär 7 200 till antalet, vilket är färre än tidigare. Sett till antalet invånare har vi en av de minsta polisstyrkorna i Europa.

Samtidigt lever vi i ett av de tryggaste länderna på kontinenten, rentav i hela världen. Det är en intressant paradox.

Säkerheten och det att polisen klarar sitt jobb förhållandevis bra trots minskade resurser sägs i hög grad bero på att ordningsmakten åtnjuter ett högt förtroende bland allmänheten.

Förtroende skapas bland annat genom närvaro bland människorna och därför ska förslaget att öka antalet poliser välkomnas. Enligt den modell som diskuterats ska också glesbygden få sin tilldelning. Det är lika viktigt som satsningen på förorterna.

Polisen är allt mer närvarande också i de olika sociala kanalerna, vilket bör ses som en vettig användning av befintliga resurser och rätt satsning framför allt när det gäller de yngre.

Äldre konstapel Niklas Kråknäs sade i ett radioinslag nyligen att det handlar om att bygga upp en tillit.

"Gräsrotsarbetet är alltid viktigt. Förtroendet är svårt att bygga, men lätt att förlora. Varje enskild polis ute på fältet bidrar till det här genom sin dagliga arbetsinsats."

Niclas Erlin Reporter