Frontmuseet vill knyta samman krafter

Flera hjul sätts i rullning för museet i Lappvik. Målet är att öppna igen år 2017 och då kunna erbjuda en upprustad anläggning med nya faciliteter.

– Frontlinjen gick där borta.

Kaj Bergman pekar över en av de låga kullarna som bryter den jämna terrängen här på Hangö udd.

Det var just i de här zonerna som gränsen löpte mellan den sovjetiska militärbasen i Hangö och norra delen av udden där de finländska trupperna hade byggt upp ett försvar efter freden 1940 då området utarrenderades till Sovjetunionen.

Det är här som Frontmuseet ligger, i trakten där strider ägde rum 1940–1941 då kriget mellan Sovjetunionen och Finland igen hade blossat upp efter en kort fredsperiod.

– Mycket här är autentiskt, säger Bergman när vi står utanför museet som vi ska ta oss en närmare titt på.

Kaj Bergman är styrelsemedlem i Krigshistoriska föreningen i Västnyland och en av de personer som nu kavlar upp ärmarna för att ge det krigshistoriska museet ett lyft.

Klara planer

Det var i januari i år som det stod klart att den nystartade föreningen köpt anläggningen och siktar på att ge den nytt liv. Karis krigsveteraner som sålde museet för en modest summa hade insett att de egna krafterna inte räcker till för förnyelse av helheten, en förändring som bedömts som nödvändig efter 35 år av verksamhet.

Den nya föreningen har fått en god start och en projektplan har gjorts upp för hur museet kunde rustas upp.

– Vi har i stora drag strukturerat vad vi ska göra, säger föreningens ordförande Bengt Lundström som poängterar att allting ännu ligger på planeringsstadiet.

Ska katalogiseras

Saker är i varje fall i rullning. Utställningshallen är helt tömd på föremål.

– De har flyttats till landskapsmuseet, där de ska katalogiseras, säger Lundström.

Det har varit ett stort bestyr att tömma byggnaden och flytta inventarierna. Samlingarna har nämligen vuxit efter hand under de över tre decennier som verksamheten varit i gång.

Guy Gröning som bor i närheten och som under årens lopp varit engagerad i museet på olika sätt har hjälpt till då föremålen packats ner och förflyttats. Han gör bokstavligen tummen upp för att det igen blåser nya vindar kring museet.

Den här säsongen håller museet stängt och då ska den tömda hallen renoveras.

Elsystemet hör bland annat till det som måste ses över, konstaterar Bengt Lundström och tittar upp mot takarmaturen som bär spår av installationer från olika årtionden.

I framtiden ska hallen vid behov kunna värmas upp, även om museet inte kommer att vara i gång vintertid.

– Tanken är att museet är öppet den tid på året då det är varmt, det vill säga vår, sommar och höst.

Kall hall

I kanonhallen strax invid är utställningen intakt.

Här delar kanoner, vapen och annan krigsmateriel utrymme med uniformer, persedlar, miniatyrmodeller, fotografier, affischer och kartor. Mängden föremål avslöjar att museet drivits med entusiasm.

– Stig Häggström var en osedvanligt driftig person, säger Kaj Bergman om den tidigare eldsjälen bakom museet.

Kanonhallen har jordgolv och ingen värmeisolering. Bengt Lundström konstaterar att de mer ömtåliga föremålen nödvändigt måste få rum någon annanstans för att inte ta skada.

Ny tillbyggnad

Utställningarna kommer att planeras om och byggas upp på nytt. De ska beskriva de ödesmättade skeendena i Hangö under andra världskriget.

Därtill kommer besökarna att bjudas på olika temautställningar, som hittills.

I de aktuella planerna ingår också en ny tillbyggnad med personalrum, toaletter, kök, kontor och en sal där ett 60-tal personer kan bänka sig för att till exempel lyssna på föredrag eller hålla möte.

– Tilläggsdelen ska byggas i samma anspråkslösa stil som de övriga byggnaderna här, säger Kaj Bergman som ansvarar för byggnationen.

Positiv inställning

A och O just nu är att ingå behövliga kontrakt och överenskommelser.

Steg ett är att förnya avtalet med Fiskarsbolaget, som äger marken.

– Utan ett arrendeavtal kan vi inte göra någonting, säger Bengt Lundström.

Han berättar att bolaget klart och tydligt signalerat en positiv inställning till den tilltänkta upprustningen.

Om och när avtalet knyts gäller det att få byggnadslov för nybygget.

– Utan byggnadslov är det svårt att anhålla om projektpengar. Allt hänger samman, säger Lundström och berättar att föreningen tänker söka så kallad Leader-finansiering.

Kontakter

Förnyade avtal ska också ingås med de två vapentekniska och vapenhistoriska föreningar som äger en stor del av inventarierna i kanonhallen.

I april kommer Krigshistoriska föreningen att träffa representanter för de svenska frivilliga som deltog i kriget vid Hangöfronten. Målet är att också få kontakt med danskar och norrmän som ställde upp.

– Vi försöker öppna samarbetet åt alla håll, säger Bengt Lundström som gärna ser någon form av samverkan även med museet Igor i Ingå som lyfter fram den sovjetiska eran i Porkalaområdet.

Han önskar också ett brett samarbete med städerna Raseborg och Hangö.

Hangö museum har en stor roll i sammanhanget, eftersom museet äger korsun "Den gyllene freden" som ingår i helheten i Lappvik.

Donationer behövs

Utomhus börjar anläggningen se skamfilad ut. Lundström och Bergman berättar att föreningen inlett diskussioner med Nylands brigad, som kanske inom ramen för sin utbildning kunde hjälpa till att iståndsätta de ihopsjunkna skyttegravarna.

– När vi kommer så långt gäller det att tigga ihop virke. Det här är mångfacetterat. Vår plan är att göra ett gott jobb med de begränsade resurser som vi har, säger Bengt Lundström.

Det var en donation från Sophie von Julins stiftelse som gjorde det möjligt att inleda förnyelsen av museet.

Arbetet har ända från start fått ett mycket positivt bemötande, konstaterar Lundström och säger att stöd från olika håll kommer att vara avgörande för att projektet ska kunna genomföras.

Färsk projektplan

Frontmuseet öppnades sommaren 1981. Initiativtagare och primus motor var Stig Häggström.

Museet, som står på Fiskarsbolagets mark, ägdes av Karis krigsveteraner. Efter Stig Häggströms bortgång 2012 tog sonen Ralf Häggström vid som alltiallo i museet.

I januari i år såldes anläggningen till nybildade Krigshistoriska föreningen i Västnyland, vars syfte är att vårda minnet av krigshändelser i trakten och de krigslämningar som finns kvar lokalt. Frontmuseet prioriteras i verksamheten.

Föreningen har gjort upp en projektplan för museet och även utsett samordnare för olika arbetsgrupper med givna uppgifter inom projektet. Just nu letas efter en projektledare som ska se till att allt faller på plats inom planerad tidtabell.