Frivilliga gör sig redo om katastrofen slår till – så här bekämpas olja på Hangö udd

Att städa upp efter en oljeolycka är resurskrävande och då behövs frivilliga som kan sin sak. – Jag hoppas att jag aldrig behöver använda den här kunskapen på riktigt, säger Laura Allen som deltog i oljebekämpningsövningen på Hangö Udd.

Scenariot är följande: En oljetanker har hamnat ur kurs och gått på grund ute på Finska viken. 30 000 ton råolja har läckt ut, varav 3 000 ton nått stränderna tre dagar senare.

Utifrån det här fiktiva, men fullt realistiska händelseförloppet har ett hundratal frivilliga övat oljebekämpning i Syndalen på Hangö udd i fredags och i lördags. Övningen ordnades av Frivilliga räddningstjänsten Vapepa och deltagarna kommer från organisationer som WWF, Röda Korset och Sjöräddningssällskapet.

– Böj knäna och inte ryggen när ni lyfter oljehinkarna. Ta pauser ibland och glöm inte att dricka.

Instruktionerna kommer från Saara Riippinen, gruppledare inom WWF:s oljebekämpningsprogram.

Deltagarna lyssnar uppmärksamt och utrustar sig med vita skyddsoveraller, gummihandskar, stövlar och skyddsglasögon.

– Kom ihåg huvan, uppmanar Riippinen.

När munderingen är klar skrivs deltagarnas namn fram- och baktill på overallen så att de ska vara lättare att identifiera. Till redskapen hör öskar och skopa, borste, plasthinkar och -säckar. Arbetet kör i gång och några öser "oljan" – här i form av algsörja – i sina hinkar medan andra tar emot dem och tömmer dem i större kärl. Deltagarna påminns regelbundet om att alltid hålla isär rent och smutsigt material.

Frivilliga och myndigheter i samverkan

Ett syfte med övningen är att testa en modell för hur myndigheter och frivilliga kan samverka i en krissituation. Vid en oljeolycka är det i ett första skede myndigheterna, som Finlands miljöcentral, Gränsbevakningen och Räddningsverket, som ingriper. I nästa skede, efter ungefär tre dagar, behövs frivilliga.

– Eftersom en oljebekämpningsoperation kan pågå i flera veckor blir det en stor belastning för Räddningsverket eftersom de samtidigt har sina normala rutiner att sköta. Då behövs frivilliga, säger Röda Korsets Niki Haake som är övningens projektplanerare.

Ett annat syfte är enligt Haake att öva samspelet med olika stödfunktioner; oljebekämpning kräver till exempel dricksvatten, mat, toaletter och radiokommunikationer. Ute på holmarna fungerar inte alltid mobilnätet.

Om en oljeolycka sker ute till havs kan det ta tolv timmar eller upp till tre dagar innan oljan når land, men om en olycka sker nära kusten är oljan nästan genast på stränderna.

– Här i närheten finns hamnar i Hangö, Koverhar och Ingå, och där finns förstås olycksrisker, säger brandmästare Stig Saarinen på Västra Nylands räddningsverk.

Enligt Saarinen kan man med hjälp av modeller ganska exakt förutse hur oljan kommer att röra sig från en viss olycksplats beroende på vattenströmmar och vindar.

Katastrof för fåglarna

Anna Soirinsuo är havsexpert på WWF och utbildar frivilliga i oljebekämpning. Hon förklarar varför övningen är viktig.

– Östersjön är ett grunt, slutet och mycket sårbart hav. Om en olycka inträffar når oljan snabbt stränderna och många djurarter är i fara, särskilt fåglar och större däggdjur. Oljan gör att fåglarnas dun inte längre isolerar mot vatten och köld, vilket betyder att de löper risk att drunkna eller frysa ihjäl. Redan en liten mängd olja kan vara ödesdiger. Också bottendjur och växtligheten tar skada.

Riktiga storolyckor där hundratusentals ton olja läckt ut har inte hittills inträffat i Östersjön. Däremot inträffade en mindre olycka utanför Brahestad 2016 och en utanför Estlands kust 2008.

Om en större oljeolycka inträffar betyder det enligt Soirinsuo att hela Östersjöområdet berörs. Det påverkar bland annat folks möjligheter till rekreation, vilket också kan få ekonomiska konsekvenser för till exempel turismföretagare.

– Dessutom kostar det miljoner att städa upp efter en olycka.

WWF har i flera år utbildat frivilliga i oljebekämpning och lärt ut hur man tar hand om oljeskadade fåglar.

– Vi samarbetar med räddningsmyndigheterna men deltar bara om vi blir ombedda, säger Soirinsuo.

Laura Allen från Hangö är en av dem som har genomgått WWF:s kurser. Det är kärleken till havet och naturen som fick henne att delta i veckoslutets övning.

– Om det händer en olycka så vill jag kunna hjälpa. Men det är bra så länge det bara handlar om en övning. Vi får hoppas att jag aldrig behöver använda den här kunskapen.