Frivilliga ger innehåll i livet

VÄNNER. Ulla Lindholm och Gun-Lis Lindroos vill jobba som frivilliga. Ulla Lindholm har jobbat på äldreboende i 35 år så inget är nytt, men Gun-Lis Lindroos ser fram emot att få utbildning i hur man bäst möter äldre personer.Bild: Elsa Kemppainen

Vardagsänglar, vänner, frivilliga. De har många namn, men en klar uppgift: skapa mening och gemenskap i en tillvaro som annars kan bli ensam. Nu ordnas en utbildning för frivilligarbetare som lättare ska nå fram till äldre i behov av en vän.

Gun-Lis Lindroos och Ulla Lindholm fyller i varsin blankett. "Att gå ut och gå med äldre" plitar Lindroos ner, och Lindholm gör detsamma. "Matbank" fyller hon på efter att ha funderat en stund. Den sista kvällssolen lyser upp ungdomsgårdens sal. Här har ett femtiotal människor samlats av samma orsak: de vill hjälpa.

– Det ger en bra känsla, att man gjort en människa glad, säger Gun-Lis Lindroos om hur det kan tänkas bli att jobba som frivilligarbetare, som vän.

Jubileumsårets slagord "tillsammans" ska konkretiseras också inom frivilligverksamheten som riktar sig till äldre i Raseborg. Staden slår ihop sina krafter med olika aktörer för att göra det lättare att hjälpa och bli hjälpt. För viljan finns – det gäller bara att förena utbud med efterfrågan.

– Ensamhet är det största problemet bland äldre. Man kan dö av ensamhet, säger äldreservicechef Kirsi Ala-Jaakkola när hon talar inför de potentiella frivilliga på Uncan.

Inom äldreservicen görs ett gott jobb, men den räcker inte till som livsinnehåll, säger hon.

– Den där guldkanten krävs, vi blir människor först i kontakt med andra människor.

Kan bli vän på riktigt

Hur mycket är då lämpligt när det nalkas frivilligarbete? Här finns inga regler, visar det sig, det är upp till var och en att känna efter.

– Jag kunde tänka mig att ställa upp varannan vecka, men det gäller att inte axla för mycket ansvar till en början, innan man vet hur mycket man orkar med, säger Gun-Lis Lindroos som med Ulla Lindholm nyss fyllt i blanketten för blivande välgörare.

Det är helt okej att inte bestämma sig direkt. Om du vill hjälpa en gång i veckan eller en gång om året är upp till dig. Viktigast är att ta det första steget och bli bekant med verksamheten – om inte annat kanske kan en tanke börja gro inför framtiden.

Det är egentligen en win-win-situation, de pensionerade väninnorna är ute efter mer program att fylla dagarna med, och många äldre har behov av den sociala kontakten.

– Jag tror man kan komma nära och bli vän på riktigt.

Den erfarenheten har också Stina Högberg som jobbat med frivilligarbete i 18 år via Röda korset och via församlingen.

Hon har läst högt ur Västra Nyland, pratat, lyssnat och bara funnits till. Tidigare jobbade Högberg inom äldrevården, och nu gör hon hembesök hos en enskild person.

Något att tänka på för den som vill börja hjälpa är att det råder tystnadsplikt, och att fokus ska ligga på klienten. Hon börjar inte dryfta sina egna bekymmer under träffarna. Och så gäller det att bidra med en positiv anda.

– Det är förstås också bra om man har ett gott humör.

När Stina Högberg blir en vän är hon det för evigt. Under sin tid som frivillig har hon gått på flera begravningar.

Glädjen över den tacksamhet de äldre visar ger ändå lika mycket varje gång. Att vara vän berikar livet.

– Man ser människan på ett annat sätt när man väl stannat upp. Sedan kan man inte längre gå förbi. Man blir mer alert.

Behovet stort

Vardagsänglar. Den benämningen använder Kaj Kunnas när han talar inför publiken på Uncan. De frivilliga som kommer med den oväntade, kravlösa hjälpen kan rädda liv, lyder budskapet. Efter Kunnas tal blir det dags för mingel när potentiella frivilliga träffar organisationerna. Träffen på Uncan är bara ett startskott.

– Det finns ett stort behov av frivilliga. För många är det veckans höjdpunkt när en vän kommer på besök, säger Susanna Öster som är minneshandledare på Nylands Minneslots, en av de aktörer som är på plats för att berätta om sin verksamhet.

Gå hem på besök till en äldre person, gå till butiken tillsammans eller ordna en gympastund. Det går också att besöka ett boende och läsa en bok eller dagens tidning för en grupp äldre.

De som vill arbeta ska få stöd och en utbildning som ordnas i höst ska förse dem med den kunskap som behövs för att hjälpa de äldre.

– I ett möte med en person med minnesskada blir många osäkra och rädda, säger Susanna Öster.

Det varierar beroende på hur långt gången sjukdomen är, men en tumregel är att se på personen du pratar med och ställ inte för många frågor för snabbt. Annars gäller det att inte krångla till det alltför mycket.

– Möt personen precis som du skulle bemöta vilken vuxen som helst.

Utbildning för frivilligarbetare

Onsdagen den 11.10 klockan 17–20 på Seniora, Prästängsgatan 14, Ekenäs. Ingrid Hollmérus-Nilsson håller kortkurs för dig som är intresserad av frivilligverksamhet.

Onsdagen den 25.10, samma tid och plats, behandlas bemötande av demenssjuka, existentiella frågor som sjukdom och sorg, servicehandledning och praktiska tips.

Anmälning senast 26.9 till Ingrid Hollmérus-Nilsson 0407227112 eller Tina Hultgren 0192892224, tina.hultgren@raseborg.fi.

Utbildningar planeras också i Karis.