Fritidsverksamhet lider av varg

Dålig debatt. Jaana Huttunen tycker att det borde kunna föras en saklig diskussion om vargen, utan personliga påhopp. – Både de som tycker och inte tycker om varg är välkomna till mitt stall för att rida. Bara de kan bete sig, säger hon.Bild: Lina Enlund

Eventualiteten att man råkar på varg är något som numera måste tas i beaktande då man planerar uteaktiviteter i Västnyland.

Nyligen beslöt en lokal scoutkår att på grund av vargobservationer flytta platsen för en aktivitet som varit planerad att hållas i Snappertuna.

– På våra ledarskapsutbildningar uppmuntrar vi alltid till att använda sunt förnuft vilket man också gjort i Raseborg, säger Jonna Sahala, verksamhetsledare för Finlands Svenska Scouter.

Som stöd för scoutverksamheten finns också säkerhetsplaner där olika risker och djur man kan stöta på i skogen gås igenom. Då det gäller sommarläger är det till exempel nu för tiden standard att fästingrisken finns med. Att vargen finns nära inpå är enligt Sahala ändå än så länge exceptionellt på förbundets eget område.

Plan B?

Också inom hästhobbyn sätter vargen sina spår. VN skrev nyligen om en ridlektion i Snappertuna som avbröts på grund av att vargar tog sig in på ridplanen. Jaana Huttunen som har ett stall i Vallarssvedja har fått förfrågningar av föräldrar som undrat ifall hon har någon plan B ifall vargen dyker upp.

– Jag måste vara ärlig. Jag har sagt att jag inte kan garantera att ingenting händer. Jag har inte själv sett vargen men vet att den rör sig på området, säger hon.

Då man är ute och rider i terrängen rör man sig oftast i grupp. Främst handlar risken om att hästen blir skrämd och att ryttaren faller av och skadar sig.

– Hästar kan bli skrämda också av annat, det är helt klart. Men jag skulle ändå inte vilja bli i situationen där jag har en varg som följer efter mig.

Är det onödigt att vara rädd för vargen? Kanske det.

– Men var och en har rätt till sina egna känslor. Är man rädd så är man. Då hjälper det inte att någon annan säger att man inte behöver vara det.

Debatten värst

Jaana Huttunens egen inställning till vargen kan beskrivas som sansad.

– Jag tycker att vargen hör till den finländska naturen och vet att det funnits varg i skogarna en längre tid. Så länge den håller sig borta från gårdarna och beter sig normalt är det helt okej. Att man inte vill ha "byavarg" betyder inte att man vill utrota hela stammen.

Däremot tycker hon att man borde få situationen under kontroll vad gäller de individer som beter sig avvikande och hon drar paralleller till tågolyckan vid den obevakade plankorsningen i Skogby.

– Alla vet att risken finns, men man väntar med att åtgärda den tills något händer.

Som landsbygdsföretagare kan den egna brödfödan äventyras av att ha vargen nära inpå. Värst just nu är ändå debatten, tycker hon.

– Oberoende av vad man anser borde det kunna föras en saklig diskussion. Nu antastar folk varandra på grund av vad den andra tycker. Alla ska få ha sin åsikt. Både de som tycker och inte tycker om varg är välkomna till mitt stall för att rida.

"En tidsbomb"

Första gången Kita Österlund i Total hörde om varg i Västnyland var 2011. En notis visste då berätta att en varg blivit överkörd i Gebbelby. Just då tänkte hon ändå inte mer på saken.

– Det är först när man drabbas själv som man reagerar.

Stiger hon i dag ut genom hemdörren korsar hon vargspår i stort sett alla väderstreck hon rör sig. Kvällen innan intervjun har varg skådats på ett område som syns från det egna köksfönstret. Mest oro känner hon för barnens säkerhet, både egna och andras, då de väntar på skolskjutsen.

– Så här kan det inte få fortsätta. Det här är inget normalt liv. Man ska ha rätt till säkerhet och trygghet även på landsbygden. Varg får finnas men i de nordöstliga, stora skogarna. Där de har utrymme och möjlighet att leva, säger hon.

Det hänvisas ofta till att ingen blivit dödad av varg i Finland sedan slutet av 1800-talet.

– Men risken finns. Det är en tidsbomb som bara väntar på att explodera.

I en insändare tidigare i år kastade hon lite provocerande fram förslaget att det kanske borde börja ordnas vargsafarier för att locka turister till området.

– Jag är den som brukar försöka hitta det positiva även i det negativa. Vargsafari skulle säkert locka hit en del besökare men avskräcka andra och drabba många företagare, till exempel fårfarmarna, och dem som ordnar uteaktiviteter.

– Raseborg behöver en levande landsbygd. Jag tycker det är synd för hela regionen om den utveckling som finns nu börjar gå i negativ riktning.