Framåt stolta Västnyland

Bild: Anton Malén

Priderörelsen sprider sig till allt fler orter. Det är en manifestation för ett mångkulturellt samhälle där alla har samma rättigheter.

I helgen blir Västnyland igen ett evenemang rikare. Då ordnas regionens första pridefestival i Hangö.

Två veckor senare står Raseborg Pride i tur.

För ett år sedan skrev VN i en ledare att Svenskfinland borde få mera färg, att de vita fläckarna från regnbågskartan borde suddas ut.

Föga anade vi då att ett år senare skulle två städer i Västnyland ståta med varsin festival.

Nu är det bara Östnyland längre som är en vit fläck på regnbågskartan i Svenskfinland.

Priderörelsen uppstod på 1960-talet, som en reaktion på polisvåld mot homosexuella i USA. Då var homosexualitet straffbart. I Finland avkriminaliserades homosexualitet år 1971. Men först 30 år senare blev det möjligt för samkönade par att registrera sitt partnerskap. I slutet av år 2014 var Finland redo att säga ja till könsneutrala äktenskap. Den 1 mars 2017 träder lagen i kraft.

Inför prideveckan i Helsingfors uttryckte ärkebiskop Kai Mäkinen ett önskemål om att hans samfund skulle viga samkönade par som de evangelisk-lutherska kyrkorna i Sverige och Norge gör.

Den evangelisk-lutherska kyrkan är delad i två läger – ett liberalt och ett konservativt – kring sexuella minoriteter.

Vid pride i Jakobstad motsatte sig en majoritet i svenska församlingen att en specialmässa ordnas i kyrkan. Det blev i stället en friluftsgudstjänst med kyrkoherden som var tjänstledig. I Hangö är både den finska och svenska församlingen med i pride, man önskar alla pridedeltagare varmt välkomna till högmässorna och kyrkkaffet på söndag.

I Sverige väckte det kraftiga reaktioner i Kristdemokraternas Seniorförbund då partiledaren Ebba Busch Thor deltog i prideparaden i Stockholm.

Både i Finland och utomlands har det ifrågasatts om enskilda yrkesgrupper, till exempel militärer och poliser, ska få delta iklädda sina uniformer i prideparader. I prideparaden i Helsingfors deltog en översergeant iklädd uniform. Först fördömde Försvarsmakten, för att senare backa. Nu är den officiella linjen att var och en själv fattar beslutet om att delta i en parad i uniform eller inte.

Pride är inte heller längre ett storstadsfenomen. Festivaler har ordnats i många mindre städer både i Sverige och i Finland. Just nu pågår Åland Pride i Mariehamn.

Men behövs det verkligen pridefestivaler i Svenskfinland år 2016? Jeanette Östman som var med och ordnade Jeppis Pride i Jakobstad för två år sedan säger att staden förändrades och att effekten ännu sitter i.

Pridefestivaler behövs för att alla inte har en klar uppfattning om vad pride är. Pridefestivaler behövs för att det finns alldeles för lite tolerans i världen. Pride handlar om mycket mer än sexuell läggning. Det handlar om att alla ska ha samma rättigheter och alla ska kunna känna sig trygga i sig själva.

Faktum är väl att sexuella minoriteter behöver ett större stöd på mindre orter, där det kan vara jobbigt att vara annorlunda. Därför är det bra att många samlas också på mindre orter för att visa sitt stöd för tolerans och jämlikhet. Så besök Mariehamn, Hangö eller Raseborg och var en del av det toleranta Finland.

Nästa år hoppas vi att pridetåget också nått Östnyland. Vem plockar upp stafettpinnen, är det Borgå eller Lovisa?

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland