Foton fängslar och förtäljer

Återblickar. I landskapsmuseets bildarkiv finns kring en miljon fotografier, i olika form. Här har Kiti Karvonen letat fram en pappersbild som visar ett ögonblick år 1898.Bild: Niclas Erlin

Kiti Karvonen säger att de gamla bilderna fungerar som titthål till det förflutna. Hon stortrivs med sitt jobb som fotoamanuens.

En dam och en hund sitter på en brunn, fångade i ett soligt ögonblick år 1898. Ljuset faller fint på det svartvita fotografiet, som är väldigt skarpt.

– Bilden är tagen på Hultmanska gården, säger Kiti Karvonen när hon söker fram uppgifterna om fotografiet.

Vi befinner oss i bildmagasinet i Västra Nylands landskapsmuseums byggnad i Björknäs i Ekenäs. Kiti Karvonen som är fotoamanuens plockar fram olika smakprover på det som gömmer sig i bildsamlingarna, som omfattar i runda tal en miljon fotografier.

Bilden från Hultmanska gården i Ekenäs är tagen av Paul Fager och utgör därmed en del av den Fagerska samlingen som består av vyer och situationer som bröderna Paul och Carl Fager förevigade med kamera för ett drygt sekel sedan.

– De fotade bland annat livet i Ekenäs.

Elias Åströms samling med vardagsbilder från medlet av 1900-talet och Torsten Ranckens skogsbilder från olika håll i landet är andra helheter som Kiti Karvonen gärna nämner bland skatterna på hyllorna.

Till pärlorna hör också fotografen Harry Holmströms digra samling, som till stora delar har karaktären av samtidsdokumentation.

Människan syns

Det var i januari i fjol som Kiti Karvonen efterträdde Nina Andersson som museets fotoamanuens.

– Jag trivs bra. Här finns massor att lära sig hela tiden, säger Kiti Karvonen och berättar att hon alltid fascinerats av fotografier.

Under sin tid i museibranschen har hon tydligt sett det värde som bilderna besitter. Hon konstaterar att de fotografier som berättar om det dagliga livet kompletterar och väger upp den sida av historien som kretsar kring årtal, krig och stormän.

– Genom fotografierna träder människan och vardagen fram. Bilderna fungerar som små luckor till historien.

Museet tar gärna emot fler bilder, både gamla och nya. Framför allt de senaste årtiondena är dåligt representerade i samlingarna.

Kiti Karvonen hoppas att dagens enorma bildmassa skulle lämna bestående spår i arkiven, men också det kräver ett målmedvetet arbete för att lyckas.

Rovaniemi, Australien

Åren 2004–2010 studerade Kiti Karvonen historia vid Södertörns högskola i Sverige. Med en magisterexamen i bagaget återvände hon till sin barndoms- och ungdomsstad Rovaniemi, där hon jobbade några år som praktikant på Lapplands landskapsmuseum.

Sedan följde ett år i Australien och därefter slog hon ner sina bopålar i Västnyland. Tre år hann hon jobba på Fiskars museum innan hon sökte sin nuvarande tjänst på landskapsmuseet.

Till hennes arbetsuppgifter hör att sköta fotoarkivet, pappersarkivet och museets marknadsföring. Pappersarkivet som hela tiden växer – precis som bildarkivet – består av dokument av olika slag, till exempel brev, betyg, noter och företagshandlingar.

Fjolåret en topp

Av arkivets bilder är cirka 40 000 digitaliserade och av den mängden är ungefär 13 700 tillgängliga via ett katalogiseringsprogram. Digitaliseringen är en ständigt pågående process, som skulle kräva mer resurser.

– Jag skulle behöva mera tid till basarbetet i fotoarkivet. Min önskan är att vi kunde få en arkivarie till.

Under fjolåret riktades 51 olika beställningar till bildarkivet. Uppdragen omfattade totalt 1 611 fotografier.

Kiti Karvonen säger att fjolåret utgjorde en form av topp när det gäller förfrågningar. Ruschen hade att göra med landets 100-årsjubileum.

– Hittills i år har vi fått 22 beställningar och de har gällt sammanlagt 155 bilder.

Finns ditt jobb kvar om 20 år?

– Jo, det finns ett behov av de här tjänsterna också i framtiden.

Serie

I VN-serien På jobbet bekantar vi oss med olika yrkesgrupper. Hur ser arbetet och vardagen ut?

Profil

Namn: Kiti Karvonen.

Yrke: Fotoamanuens.

Familj: Mamma, pappa, syster.

Hobbyer: Balettdans, handarbete, litteratur.

Plus med mitt jobb

Arbetet är mångsidigt, man lär sig nytt varje dag och har förmånen att göra fina fynd i arkiven.

Minus med mitt jobb

Arbetsdagen vill inte räcka till. Jag skulle behöva mera tid för basarbetet och önskar att vi kunde få en arkivarie till.