Forskningen angår alla

Vetenskapen är nödvändig för att vi ska förstå vår omvärld och kunna fatta rätta beslut. Det är i allas intresse att resultaten läggs fram för en så bred publik som möjligt.

Det är en njutning när ett sammanhang presenteras på ett begripligt sätt. Vanligtvis uppskattar vi också om förklaringen är seriös och trovärdig.

Betydelsen av gedigen kunskap kan inte betonas nog i en tid då händelser och fakta, med nätets hjälp, kan läggas fram i snart sagt hurudan form som helst. Det är naturligtvis också av största vikt att de vägval som vi och samhället gör baserar sig på så korrekt information som möjligt.

I en intervju i VN den 4 juli betonar ÅA-professorn Erik Bonsdorff hur viktigt det är att forskningen görs begriplig för den breda allmänheten. Marinbiologen och opinionsbildaren, utsedd till årets professor, säger att vetenskapen måste gå att paketera på ett sådant sätt att den kan förmedlas.

Bonsdorff som själv hör till de forskare som brukar leverera svar och resonemang när han ombeds göra det har helt rätt när han säger att samhället och vetenskapen är tätt sammanbundna. Samtidigt understryker han vikten av att det finns fria forskare som kan ta ställning till frågor som inte har självklara svar med enkla lösningar.

Vid sidan av att forska och undervisa ska universiteten dela med sig av sin kunskap till samhället. Det är deras så kallade tredje uppgift.

I regel ställer vetenskapsidkarna upp med sin sakkunskap då de kontaktas, och de sprider också själv information om relevanta resultat. De forskare som arbetar i Västnyland är goda exempel.

Det finns ändå rum för förbättring. Bonsdorff är inne på rätt spår då han efterlyser fördjupad specialkunskap bland medierna, som har en viktig uppgift när det gäller att presentera nya rön.

Samtidigt måste man betona vikten av att vetenskapssamfunden själva – också de som verkar utanför den akademiska världen – populariserar sina resultat och försöker ge dem en så stor spridning som möjligt. Det ligger i allas intresse.

Inom forskningen utgör de vetenskapliga avhandlingarna, arbetena och artiklarna klara ledstjärnor. Värdesätts populariseringen i tillräckligt hög grad i den miljön?

Erkända namn kan tillåta sig att delta i den offentliga diskussionen, också på en rätt allmän nivå, men hur är det med yngre och mindre etablerade forskare? Det får inte vara så att de inom det egna skrået riskerar att förlora i trovärdighet om de deltar i det allmänna samtalet.

En annan fråga som borde luftas är i hur hög grad universiteten kan förutsättas dela med sig av sin kunskap gratis. Hur långt utsträcker sig deras tredje uppgift?

I diskussionen måste man understryka att forskningen inte kan förenklas alltför mycket utan att förlora sin substans. I intervjun i VN betonar Erik Bonsdorff att långsiktighet är nyckelord i det vetenskapliga arbetet.

Sambanden är ofta ganska komplicerade och därför krävs det tid för att vaska fram ny kunskap.

Gudskelov fungerar det inte så att ett gäng forskare låser in sig i ett laboratorium där de mixtrar med en mängd substanser, för att därefter träda fram och lansera ett nytt läkemedel. Resultaten inom vedertagen forskning skapas i regel genom mångbottnade processer som omfattar granskning och utvärdering i olika faser.

Bakom outputen ligger – bokstavligen – en hel vetenskap.

Niclas Erlin Reporter