Företagaren är fri – på gott och ont

FAST PUNKT. Arbetsrummet har fått en vackert blå vägg. Här planerar Emilia Nyberg att stationera sig och sina många projekt som företagare. I praktiken finner hon ändå sig i diverse andra rum rätt ofta. Bild: Lina Enlund

Om ingen vet vem du är får du inga kunder. Livet som företagare är ett ekorrhjul, men Emilia Nyberg är glad så länge det snurrar – att stagnera vore värre. Den kreativa företagaren blir bara vanligare medan kontorsjobben försvinner.

Då den kreativa mångsysslaren Emilia Nyberg ska vara ledig skriver hon i kalendern med svart sprittusch. Hon skriver med stora bokstäver, så stora att något annat omöjligen får plats på samma kalenderdag. Det är det enda sättet att garantera att inget arbete smyger sig in.

Därtill åker hon gärna bort, åtminstone beger hon sig några hundra meter söderut till föräldrarna där tankar på jobb får ge vika för bastu och gemenskap.

– Annars blir det "jag ska bara", jag får så lätt dåligt samvete om det finns jobb att göra och jag låter bli.

Deltidsfotografen väljer numera allt oftare att lämna kameran hemma när hon ska på fest – folk får nöja sig med sina mobilbilder. Att ta en bild är lätt och roligt, men få tänker på allt redigerande som kommer till. En bild är inte bara en bild.

– Strömavbrott är också bra, det är svårt att jobba utan tekniken, säger hon, halvt på skämt.

Nya arbetssätt

Situationen är på inget sätt ovanlig för en som sysselsätter sig själv. Tvärtom är den vardag för många av den yngre generationen, i synnerhet för kulturarbetare. Här finns inga kvoterade ledigheter, inga vikarier, inga övertidsbonusar och inget nio till fem. Emilia Nyberg ansvarar över det hon gör till fullo – på gott och ont.

Emilia Nyberg blickar ut över Läppträsket i sitt nya arbetsrum på gården i Sutarkulla. Med man och katter tog hon över gården för ett drygt år sedan, men först nu har hon tagit arbetsrummet på övervåningen i besittning. Ännu lyser alla versioner av högar eller andra kaosmarkörer med sin frånvaro. Rummet har husets vackraste ljus – ett indirekt sken som varken bländar eller försvinner bakom trädtoppar.

Längs långväggen står en soffa – möbeln är ett absolut måste för att arbetsdagen ska få godkänt. Här finns inget tvång att hålla sig upprätt på hårda stolar när eftermiddagströttheten slår till.

– Det är skönt att kunna bestämma över hur och när jag jobbar, att göra mitt jobb på eget vis.

Naturligt att flexa

Deltidsjobbet som projektledare för kommunikation på Lärkkulla-stiftelsen erbjuder en sådan rutin att det passar bra att vara mer fri och ostrukturerad under dagarna som tillägnas jobbet med det egna företaget. I praktiken kan det innebära att krafsa katten i en halvtimme och äta frukost i solen innan arbetsdagen.

– Jag försöker vara snäll mot mig själv.

Arbetsdagen börjar för det mesta så att hon strukturerar upp vad som behöver göras. Jobbet går ofta över kvällar och veckoslut och det blir en naturlig del av vardagen att flexa. Innan elva försöker hon oftast ändå börja för att dagen inte ska rinna ut i sanden. Ofta pausar hon på dagen för att fortsätta arbeta på kvällen.

– Folk kontaktar mig ofta på kvällen, och vill ha svar då. Det känns som att alla inte förstår om jag inte är ständigt tillgänglig.

Om flytet inte infinner sig tar hon en paus. Det går inte att tvinga fram inspiration, det blir ändå mer jobb än enligt klassisk kontorsmodell om alla kreativa ögonblick av inspiration slås ihop.

I praktiken består det egna jobbet av en varierande sammansättning projekt. En fast punkt är fotograferandet av bröllop, dop och andra bemärkelsedagar. Därtill blir det ofta layoutjobb och informationsjobb inom olika kulturproduktioner. Att hålla sig synlig på sociala medier är viktigt, att skapa sig ett gott rykte är likaså viktigt, i synnerhet på en liten ort.

– Det är viktigt att ta initiativ och vara driftig, ingen kommer hem till dig och erbjuder jobb.

Om ingen vet vem du är får du inga kunder. Livet som företagare är ett ekorrhjul, men Nyberg är glad så länge det snurrar – att stagnera vore värre.

Nu har företagaren försökt vara mer selektiv gällande vilka jobb hon tar. Hon försöker bli bättre på att säga nej. Speciellt jobb som flyter ut över långt fler timmar än de hon får betalt för försöker hon välja bort. Uppgiften och lönen måste korrelera – vilket sällan är verkligheten inom kulturfältet. Lönen borde räcka till allt från bensin till skatter och teknisk utrustning.

Ändå är det svårt att tacka nej till roliga uppdrag.

– Ännu är jag inte bra på att säga nej, men jag är bättre än förr.

Sin egen chef

Men också friheten har sina avigsidor, vad göra när inspirationen tryter och inget yttre tvång (läs: arbetsgivare) kommenderar när det är dags att jobba? Det finns dagar då den i grunden driftiga Emilia Nyberg finner det svårt att hitta motivationen.

– Jag är ingen supermänniska, det finns dagar då jag inte orkar.

En arbetsgivare skulle komma väl till pass också i egenskap av bromskloss. Då jobbet aldrig tar slut är det lättare om någon annan säger åt en att packa ihop för dagen.

Samtidigt ser hon ett värde i flexibiliteten: hon kan vara påhittig. Hon kan ta en kaffe på stan mitt på dagen. Hon kan konsumera småföretagares produkter på ställen som bara är öppna under kontorstid.

Och ingen klagar på att hon jobbar liggande på golvet i stället för att sitta vid ett skrivbord.

En avigsida är också att företagarlivet lätt blir otryggt om man inte ser till att själv ordna med pensionssparande och försäkringar. Nyberg har nyligen börjat betala företagspension när företagets inkomster överskred en viss gräns.

– Jag vill ha trygghet i framtiden.

Men någon pension lär det inte bli på ett antal år, enligt egna uträkningar går Emilia Nyberg i pension vid 78 års ålder.

Finland är inget företagarvänligt land, säger hon. Byråkratin borde göras lättare för att göra det enklare att starta företag och kombinera olika sorters jobb. Systemet är i stort sett byggt på att du antingen är heltidsanställd eller arbetslös. Om man som deltidsanställd företagare plötsligt blir arbetslös är man antagligen inte berättigad till samhällets stöd.

– Det är en liten djungel.

Tror du ditt jobb finns kvar som tjugo år?

– Konst och kultur är essentiellt i livet, det kommer inte att förändras. Folk borde visa mer uppskattning och vara villiga att betala för kultur och konst trots att jobbet inte är lika konkret som att sälja mat i en butik eller jobba på en bilfirma.

– Mitt jobb kommer knappast att kunna göras av en robot, åtminstone inte ännu.

Webben och de sociala medierna tar ständigt nya former, kanalerna skiftar och blir fler. Nyberg är en som ständigt lär sig nytt, och ser ljust på framtiden.

– Den som är flexibel hittar alltid nya sätt att jobba.

VN

Profil

Namn: Emilia Nyberg.

Ålder: 27 år, född och uppvuxen i Karis.

Utbildning: Kulturproducent.

Jobbar med: En kreativ mångsysslare som fotograferar, gör layout för till exempel Karis-Pojo församling, producerar olika kulturevenemang, till exempel Teater Magnitude och tidigare komedin Raseborgs ruiner. Tidigare anställd på halvtid vid Finlands svenska Marthaförbund, nu på Lärkkulla-stiftelsen i Karis. Bloggar på miilo.ratata.fi och har sin hemsida på emilianyberg.com.

Plus och minus med mitt jobb

+ Jag kan ta sovmorgon om jag vill.

+ Jag ser resultatet direkt i form av nöjda kunder.

+ Jag är ansvarig för mina handlingar, jag bestämmer själv.

– Det kan vara svårt att reglera arbetstid och fritid.

– Press på att alltid göra väl ifrån sig, det märks genast om du latar dig.

– Jag är beroende av teknik. Om jag spiller vatten över datorn är jobbet på paus tills den fungerar igen.

Mer läsning