Förändring behövs på flera fronter

Försvarsmakten ska förbättra sin kriskommunikation till följd av olyckan i Skogby. Man kan också fråga sig vem som ska sitta på den åtalades bänk då olyckan behandlas i rätten.

För exakt åtta månader sedan, den 26 oktober klockan 7.59, krockade en rälsbuss på väg till Hangö med en militärlastbil i en oövervakad plankorsning i Skogby, Raseborg.

Tre unga beväringar från Nylands brigad miste livet, tre beväringar skadades allvarligt, två lindrigt, en tågpassagerare avled och några andra skadades.

I början av juni publicerade Olycksutredningscentralen sin rapport över olyckan och förra veckan blev polisen klar med sin förundersökning och lämnade den till åklagaren.

Häradsåklagare Jutta Biström ska nu sätta sig in i polisens förundersökning och väntas bli klar med sin åtalsprövning i slutet av september. I en intervju (Österbottens tidning 22.6) säger hon att det kan hända att det behövs tilläggsundersökningar.

Utifrån polisens förundersökning ligger allt rättsligt ansvar för olyckan på beväringen som körde lastbilen. Han kan komma att åtalas och dömas för äventyrande av trafiksäkerheten och tre fall av dödsvållande. Däremot har ingen av de skadade beväringarna yrkat på straff för sin militärkamrat.

I en intervju för Österbottens tidning (22.6) är pappan till en av de avlidna beväringarna kritisk till att Försvarsmakten inte tar på sig något rättsligt ansvar. Han menar att beväringarna inte uppmanats att vara extra noga vid oövervakade plankorsningar och att det varit allmänt accepterat att inte använda säkerhetsbälten.

Den avlidne beväringens pappa ställer en berättigad fråga, vilket är Försvarsmaktens ansvar då en olycka är framme? Sonen och beväringen som körde lastbilen var bägge i fosterlandets tjänst då olyckan skedde.

Sedan början av 1990-talet har 19 beväringar mist livet i Försvarsmaktens tjänst. De allra flesta olyckor är skjutolyckor.

Olycksutredningscentralens rapport visar att många saker gick snett vid Skogbyolyckan. I dag sprids information jättesnabbt på sociala medier. Till brigaden fanns ingen krislinje som anhöriga kunde ringa. Det måste nog ses som en stor miss att en institution där hundratals beväringar dagligen hanterar vapen, rör sig i trafik och terräng inte har en fungerande kristelefon. Det kommer man att ändra på. Försvarsmakten borde också bli snabbare på att skicka ut officiella meddelanden.

Beklämmande är också att det brast i kommunikationen mellan polisen och brigaden om vem som skulle framföra dödsbud. Nu fick en anhörig dödsbudet per telefon drygt fyra timmar efter att olyckan skett.

En annan oroväckande sak är att det är nästan omöjligt för beväringarna att använda säkerhetsbälten på flaket då de är iklädda stridsutrustning. Även på den punkten lovar Försvarsmakten förbättringar. Det är väl en självklarhet då användning av säkerhetsbälte är obligatoriskt då fordonet är i gång?

Plankorsningsolyckan ledde till att korsningen i Skogby stängdes några veckor efter olyckan.

I rapporten framkommer det att det finns 72 plankorsningar runtom i Finland som är sällsynt farliga och borde byggas om. Men det är dyrt, det kostar kring 250 000 euro att bygga om en plankorsning.

I år anvisar Trafikverket 8 miljoner för att förbättra plankorsningar och på fyra år är satsningen totalt 28 miljoner. Det är mycket pengar, men det är hög tid att plankorsningarna tas på allvar. Flera människoliv ska inte behöva gå till spillo.

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland