För fosterlandet och vice versa

Bild: Lina Enlund

Försvarsviljan är hög i Finland. Då ska också Försvarsmakten finnas där då olyckan är framme.

Torsdagens tragiska trafikolycka i Skogby, Raseborg, där tre beväringar från Nylands brigad och en tågpassagerare omkom, har lett till en kollektiv sorg i Svenskfinland.

De flesta finlandssvenskar har eller har haft en relation till brigaden i Dragsvik. Därför kröp följderna av olyckan genast in på skinnet.

Det här var fråga om en storolycka, den värsta för brigadens del där beväringar varit inblandade. Bland militärolyckor är det den värsta sedan olyckan i Taipalsaari 1991, där sju beväringar drunknade då deras fordon sjönk.

Sedan början av 1990-talet hade totalt 16 beväringar eller reservister dött då de varit i Försvarsmaktens tjänst, efter torsdagens olycka är antalet 19. Det är endast i torsdagens olycka och i Taipalsaariolyckan där flera mist livet på en gång.

De allra flesta olyckor handlar om skjutolyckor. Tingsrätten har nyligen avslutat behandlingen av en skjutolycka i Syndalen i december 2015 där en beväring från Sjökrigsskolan miste livet. Fyra personer, tre officerare och en officerselev, stod åtalade. Domen ges som kanslidom om en månad.

Dödsolyckorna är få, med tanke på att det genomförs mellan 3 000 och 4 000 stridsskjutningar varje år.

Det är Olycksutredningscentralen som utreder olyckor av den typen som skedde i Syndalen och den i Skogby.

De två olyckorna går inte att jämföra, den första är en militärolycka, den andra en trafikolycka.

Då det gäller skjutolyckan har Olycksutredningscentralen kommit fram till att övningen var för krävande och att deltagarna inte hade tillräcklig utbildning. Trots det väntar nu en officerselev på vad domen blir.

En knapp vecka efter trafikolyckan är frågorna långt fler än svaren. Oftast är det flera faktorer som leder till att en olycka sker. Därför går det inte att förbättra säkerheten på bara en punkt, det behövs en räcka av åtgärder.

Inom militären görs det alltid upp en säkerhetsplan på förhand för varje övning och även rutterna som fordonen skall köra är bestämda på förhand.

Polisen uppger i det här skedet att beväringen som körde lastbilen är misstänkt för äventyrande av trafiksäkerheten samt dödsvållande och vållande av kroppsskada. Polisen håller det för osannolikt att flera blir misstänkta för olyckan.

Beväringen som körde lastbilen i torsdags, var precis som sin ödesbroder i Syndalen 2015 i fosterlandets tjänst då olyckan hände.

Försvarsviljan är hög i Finland. 80 procent av en åldersklass är tjänstdugliga och av dem genomför 72–75 procent sin tjänstgöring till slut. Avbrytningsprocenten har minskat under 2010-talet och de flesta som avbryter sin militärtjänstgöring fullföljer den inom något år. Endast 7 procent (2015) av en åldersklass gör civiltjänst. Dessutom fullföljer 400–500 kvinnor årligen sin militärtjänstgöring.

Varje olycka är en för mycket. Men då en olycka sker får man inte vara för snabb att peka ut en skyldig. I det nu aktuella fallet kan man fråga sig vilket är Försvarsmaktens ansvar, staden Raseborgs, statens ...

Beväringen körde lastbilen, för att använda presidentens ord, i fosterlandets ärende.

Runtom i Finland ska föräldrar, syskon, flick- och pojkvänner i fredstid inte behöva gå omkring och vara oroliga över att en värnpliktig råkar ut för en olycka med dödlig utgång. Lika lite ska en beväring under sin tjänstgöring gå omkring och vara rädd att hen förorsakar skada eller död åt en kamrat. Säkerheten står högt i kurs inom Försvarsmakten, men man kan aldrig utesluta den mänskliga faktorn.

Om en olycka är framme i fosterlandets tjänst, ska fosterlandet också ta sin del av ansvaret. Ingen får lämnas ensam, vare sig man var den som avfyrade det dödliga skottet eller körde olycksbilen.

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland