Footloose är de ungas show

En tyngre tematik glimtar ibland fram under den dansanta ytan i Raseborgsversionen av åttiotalsmusikalen Footloose.

Regissör: Sixten "Sicke" Lundberg

Kapellmästare: Pati Borgman

Koreograf: Jens Walentinsson

Scenograf: Hanne Horte

Kostymör: Saara Kantanen

Marknadsföring, Promotor: Mona Salama

Grafik: Marika "Ika" Wickström

Regiassistent: Emma Kullberg

Ekonomi: Heidi Jousmaa

I rollerna: Lars M Hulden, Antonia Atarah, Filip Hartman, Cassandra Lindholm, Tika Sevon Liljegren, Annette Lundell, Anton Ala-Heikkilä, Lotta Lerviks, Peppe Krook, Patricia Korenius, Mariann Pörtfors, Larson Österberg, John Voutila, Lina Sandvik, Anna Kronberg, Vilma Eklöv, Alfons Grönqvist, Vide Lerviks, Birk Lerviks, Linus Mäkelä, Viktor Lindblad, Celina Korenius, Minea Korenius, Kaspian Korenius, Alva Lerviks, Yasmina Jaidl, Sofia Nordström, Karin Karlsson, Charlotte Nylund, Sofia Kruskopf, Janet Forsstedt, Emmy Snickars, Rosaliina Rauhala, Rebecca Siro, Emma Johansson, Janina Egger, Alex Fagerman och Eddy Krook.

Orkester: Pati Borgman, Walter Metsärinne, Daniel Strang, Richard Söderlund, Tomi West.

Sixten Lundberg regisserar storyn om Ren som flyttar till en liten stad där det är förbjudet att dansa. Footloose har inte det melodiska patos som kännetecknar många musikaler – den är däremot en pjäs som får de mest stillsamma ben att börja rycka reflexmässigt. Vi snackar en av åttiotalets stora musikfilmer, nu med Finlandspremiär i musikalform.

Pastorn, spelad av Peppe Krook, för i egenskap av sträng faderfigur ett moraliskt korståg mot sprit, droger och dans. Ungdomen får lyssna bara på klassisk musik som lyfter själen utan att förvirra sinnet. Dottern Ariel, duktigt spelad av Antonia Atarah, börjar undra hur länge hon ska sitta hemma och sticka sockor och läsa bibeln – hon vill ut i världen medan den konservativa pappan vill att dottern blir lärarinna. Allt förändras när den rebelliska Ren flyttar in från storstaden och vänder upp och ner på byns inskränkta normer.

Snart blir det klart att fyra unga dött i en olycka när deras bil åkt av en bro, och pastorn stänger ut omvärlden för att hedra pojkens minne. Hur det går sedan får du reda på i somriga Raseborg, men så mycket kan sägas att det inte blir någon entydig solskenshistoria.

Tungt och lätt

Låtarna, översatta till svenska av kapellmästare Patricia Borgman, för stundvis handlingen framåt och stannar stundvis upp för att fokusera på en känsla. Footloose och I need a hero är de kanske mest kända. Den senare illustrerar två sorter av män som lyser med sin frånvaro: de icke-existerande killarna i småstaden och de försvunna papporna. Både Ren och pastorn har förlorat någon, den ena sin pappa, den andra sin pojke. Får Ren pastorns hårda fasad att rämna?

Under den dansanta ytan får en tyngre trematik glimta fram ibland: vad isolering och envälde kan leda till. Diskret mellan raderna ställer musikalen svåra frågor om religion och död, men också om att våga bepröva och omvärdera sina åsikter och konfrontera det svåra, det hisnande otänkbara, i stället för att sopa det under mattan.

Den som vill flyter också problemfritt på den glättiga ytan; att följa med de för 80-talet så karakteristiska dansrörelserna som utspelar sig i takt med varierande sångnummer är show så det räcker till. Den unga skådespelarskaran är nämligen extra skicklig vad beträffar dans – bland annat Lars M Huldén som spelar huvudrollen rör sig över scenen med en fysisk, taktfast energi.

De ungas show

Här finns gott om cowboyhattar, rutiga skjortor och Converse-skor, kostymören Saara Kantanen har gjort ett gediget jobb i att plöja igenom Västnylands loppmarknader i jakt på flanell och läder. Efter pausen syns tematiken extra tydligt i ett linjedansliknande nummer där bootsen får komma till sin rätt. I en annan scen lyser gympakläderna i knallrosa – en av åttiotalets paradfärger.

Scenografin är enkel men fungerande. Pittoreska småhus i pastellkulörer får agera både fasad och innemiljö i ett. Ovanför scenen höjer sig en platå där några av de känsligare duetterna tar plats, bland annat det ledande parets kärlekssång som funkar bra höjd över det alldagliga.

Här finns många fina sångprestationer, bland annat de av Filip Hartman, Antonia Atarah, Tika Sevón Liljegren och Cassandra Lindholm. Ensemblen består också för övrigt mest av begåvade och ambitiösa unga – de driver hela showen. Solonumren berättar och fördjupar, men det är ändå när hela gänget står på scen och sjunger för fulla lungor som symboliska taket lyfter.

Elsa Kemppainen Reporter