Folkliga koraler i nya kläder

Trio. Teddy Granroth, Katarina Kvarnström och Markus Helander musicerar med en precision som imponerar på Västra Nylands recensent.Bild: Jenny Backman-Pråhl

Gruppen Kvarnrot har gett ut en skiva med folkliga koraler i modern jazzversion. Äktheten i framförandet berör.

I fredags bjöds det i Ingå kyrka på konserten Det lyster mig att sjunga med folkliga koraler från Svenskfinland av gruppen Kvarnrot. Tillställningen var en skivutgivningskonsert med bemanningen Katarina Kvarnström, (sång) Teddy Granroth, (piano) och Markus Helander (slagverk). Den sistnämnda biten sköts på den nyutgivna skivan av Kaarle Mannila.

På programmet stod fjorton folkliga koraler med ursprung från olika orter runtom Svenskfinland. Folkliga koraler är en beteckning på psalmer och andliga visor som sjöngs bland folket. Sångerna sjöngs bland annat för att ge tröst och som uttryck för personlig fromhet. De användes vid vardagens slit i hemmet och i arbetet. Morgonpsalmer sjöngs till exempel vid spinnrocken så att man inte skulle somna. Andra sångers rytm gav god fart åt arbetet.

Beundransvärd improvisation

Konserten inleds med koralen O att min Gud jag kunde lova där introt får mig att dra paralleller till ljudbilder ur naturen; rainstick-käppen med sina regndroppar, ljud från virveltrummans kant som knäppningar från en ladugårdsdörr, klockor som får mig att tänka på iskalla frostnätter då kylan klingar och knäpper utomhus. Arrangemanget byggs upp som en vågkam, svagt rytmiskt och dynamiskt inledande trumrytmer trummade för hand, och ett mjukt, stillsamt pianokomp som växer extatiskt medryckande. Ovanpå denna matta lägger sig Katarina Kvarnströms skira, klara, klocklika sopranstämma; som en röst som klingar i kyrkans valv fastän sången har tystnat.

Uppbyggnaden av koralen är detaljrik, lekfull och känns perfekt, som en väl genomtänkt helhet. Teddy Granroth och Markus Helander musicerar lekfullt och kommunicerar med varandra på ett tillsynes osynligt sätt. Trion levererar, improviserar och musicerar med en precision som är beundransvärd.

Slagverk smyckar koralerna

Koralerna känns stundvis melodiöst och tonartsmässigt likadana och svårigheten ligger i att variera sångerna så att konserthelheten inte blir en långtråkig och enformig upplevelse. Kvarnrot ger prov på uppfinningsrikedom då koralerna inte bara får ett modernt uttryck i och med den svängiga jazzstilen utan även smyckas med ljud från olika slagverk, speltekniker och instrument, innehållande detaljer till fulländning.

I Den signade dag används en caxixi för att i min mening synliggöra strofen om fågeln som lyfter prasslande från markens grund. Vaggvisan Du min ädla planta överraskar med en passage med temat från Kling klang klockan slår (Vallvisa), spelad på klockspel, och belyser följaktligen innebörden av frasen där "din sista klocka ringer". Helheten i detta finslipade paket påverkas inte av några få insatsmissar. Även tonartsmalören i Jag, Jesu, ingen frid, där missödet torde bero på svårigheten att uppfatta tonarten ur elbasens dova och mörka sound, blir förlåten och bortglömd. Koralerna är i rätt stor utsträckning mollbaserade, men mot slutet av konserten uppförs två koraler i dur. Även denna programtekniska lösning på variation tilltalar i sin enkelhet.

Väcker nyfikenhet

Koralerna uppförs med sådan inlevelse och berör så till den grad att jag upplever en form av avlägsen samhörighet med sångernas ursprung; jag lyster mig också att sjunga!

Jag vill känna till historien bakom sångerna och texterna. Vem sjöng den för flera hundra år sedan, och i vilket sammanhang? Hur såg det ut där sången fick sitt ursprung och vad var syftet med koralen? Folkloristiska svar finns säkert att tillgå, men för mig är följande slutsats av Katarina Kvarström av värde, där hon berättar om varför hon vill sjunga just koraler, just i dag: "Man gjorde väl som jag gör nu. Sjunger i livet, av livet, för livet, med allt vad det innebär. Men ett vet jag; att sjunga koraler gör gott i kroppen och ger tröst och lugn. För att citera Gertrud Alkvist (född 1856) från Hullo by på Ormsö, Estland: 'Jag sjunger ofta och gärna; om morgonen när jag vaknar och annars när lusten faller på. Ibland behöver man det för hjärtat'".