#flera steg

Bild: Mostphotos

Både staten och kommunerna har vidtagit åtgärder för att få slut på sexuella trakasserier. Vägen till nolltolerans är ändå lång.

Det har gått snart ett halvt år sedan rörelsen me too fick sin början i Hollywood då kvinnor berättade om sexuella övergrepp. Svenskfinland fick sin egen manifestation i dammen brister där 6 000 kvinnor undertecknade uppropet och nästan 900 delade med sig berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp.

Avslöjanden från olika branscher, också i Finland, har kommit i dager så gott som varje vecka. Det är naturligt att då någon vågar öppna sig ger det mod åt andra att stiga fram.

Me too började tidigt diskuteras i skolorna. En lärare i Kallion lukio misstänktes för sexuella trakasserier men det blev ingen förundersökning. I Raseborg är en lärare just nu avstängd från sin tjänst då misstankar om sexuella trakasserier utreds. Helsingin Sanomat hade i helgen reportage med elever som blivit utsatta för sexuella trakasserier i två olika skolor i Åbo.

Skolan är en typisk miljö där man står i ett slags beroendeförhållande till den som har makten. Tonåringar vill bli omtyckta och godkända. I de fall som HS rapporterade om kom det fram att eleverna hade berättat om händelserna, men de tystades ner.

I veckan publicerade Utbildningsstyrelsen anvisningar om hur grundskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter på andra stadiet kan förebygga och ingripa i sexuella trakasserier. Dessutom ger Undervisnings- och kulturministeriet fem miljoner euro för att göra ett åtgärdsprogram som ska stärka säkerhetskulturen i allt från daghem till högskolor.

Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen säger att det mest oroväckande är att man inte tagit barns och ungas nöd på allvar, att man inte trott på dem och inte ingripit.

Skolorna har redan tidigare haft skyldighet att ingripa i sexuella trakasserier men erfarenheterna visar att det behövs tydligare verktyg. Det har man nu fått i det sex punkter långa programmet. De nya anvisningarna innehåller i sig inget nytt eller revolutionerande men här finns allt på ett och samma ställe. Programmet är en lättillgänglig check-list för alla som jobbar i skolan. Nu kan ingen säga att hen inte visste hur man ska gå till väga då misstanke om sexuella trakasserier finns. Programmets styrka ligger i att alla är medvetna om hur man ska förebygga och ingripa.

Också på det kommunala planet har manifestationerna mot sexuella trakasserier fått följder. I Raseborg har fritidsnämnden i text och bild tagit ställning mot trakasserier. Fullmäktige har också beviljat pengar för ett projekt som ska motarbeta sexuella trakasserier och övergrepp mot barn och unga. Projekten planeras nu och genomförs i höst.

Manifestationerna har haft den funktionen man hoppats de skulle ha. Man har börjat prata om sexuella trakasserier. Fler har vågat stiga fram och öppenheten leder förhoppningsvis till att alla som blivit utsatta för trakasserier vågar berätta om det och får hjälp och stöd för att bearbeta det. Manifestationerna är också tydliga signaler till förgriparna att det inte går att komma undan längre. Men framför allt har både stat, kommun, företag, organisationer reagerat och vidtagit åtgärder för att få slut på trakasserierna.

På ett halvt år har flera steg tagits, men det får inte stanna vid det här. Diskussionen måste fortsätta, åtgärder och program måste följas upp. Det är lång väg tills nolltolerans för sexuella trakasserier har uppnåtts överallt. Och ännu längre väg tills de helt eliminerats.

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland