Finsk teater med svenska krafter

Dramatik. Hjalmar Linders liv var kantat av dramatik och färggranna vändningar. Henrik Wickström spelar rödgardisten Emil, Marko Kokko regisserar, Tommy Haakana förkroppsligar brukspatronen och Dan Idman tar sig an vännen Mannerheim. Bild: Mira Strandberg

Brukspatronen Hjalmar Linders färggranna liv återuppstår på teaterscenen i Svartå i sommar – på finska. Nästa år ges pjäsen Sista patronen på svenska.

Det är inte första gången som Hjalmar Linders historia berättas i teaterform. På 1990-talet gavs tre gånger en kortare version av pjäsen Sista patronen med manus av Jan Lindroos. Lindroos står för manus också i pjäsen som har premiär på fredag, men uppsättningen är en längre, omarbetad version av den kortare pjäsen.

– Då vi började leta efter manusskribenter för en pjäs om Hjalmar Linder pratade jag med Jan Lindroos, som jag haft samarbete med via Åbo svenska teater. Det visade sig att han hade skrivit en pjäs om Linder, men den var för kort. Vi fick förlänga den för att den skulle platsa här, säger producent Seppo Suominen.

Det huvudsakliga tillägget till ursprungstexten är ett besök i Svartå av Linders goda vän Mannerheim.

– Vi vet att Mannerheim besökte Svartå, så den delen är fakta. Men vad de pratade om är antaganden, säger regissör Marko Kokko.

Västnyländska profiler

Pjäsen ges i sommar på finska, men i juni nästa år ges föreställningar på svenska. I huvudrollen som brukspatronen Linder ser vi den välkända västnyländska teaterprofilen Tommy Haakana.

– När Marko ringde mig måste jag först googla honom för att se vad han var för en typ. Jag hade aldrig hört talas om Linder heller men när jag googlade honom tänkte jag: wow! Och tackade genast ja, säger han.

– Jag är väldigt intresserad av att göra historiska roller.

Haakana är dessutom enligt Kokko väldigt lik brukspatronen.

– På vissa fotografier är det nästan skrämmande hur lika de ser ut.

Mannerheim spelas av en annan teaterprofil från Västnyland, Dan Idman. Han tackade ja till rollen efter en stunds tvekan, eftersom ikoniska personer alltid är svåra att gestalta på scen.

– När jag blev uppringd av Marko sa jag "vänta jag måste tänka på det - jo jag gör det". Mannerheim har jag aldrig spelat förr. Och här är jag uttryckligen civilpersonen Mannerheim, inte generalen, politikern eller hästmannen Mannerheim. Det gjorde det också lättare att tacka ja. Och jag visste att får jag göra det med Tommy så går det bra, säger Idman.

Idman har satsat stort på rollen genom att odla äkta Mannerheimmustascher hela sommaren. Själv tyckte han också att han var för kort för rollen, men också den detaljen har åtgärdats i pjäsen.

Wickström jubilerar på scen

Henrik Wickström från Ingå spelar rödgardisten Emil.

– Det är tionde sommaren jag är med i sommarteater. Jag tycker om att göra historiska grejer, säger han.

En kuriositet är att Minnamaria Koistinen, som spelar pigan Klaras mamma, också var med i uppsättningarna på 1990-talet, då hon spelade Klara.

I övriga roller ses Janne Jurvanen, Jorma Haapasaari, Sanna Salán, Hector Lilius, Charlotta Ahonen, Johanna Malmelin, Henna Ahlroth, Janet Sjöblom, Emilia Snabb, Daniel Ahlrolh och Kristian Grönroos. Musiken är skriven av Ari Viitanen och Paul Sainio.

Hade rätt för tidigt

Marko Kokko är själv från Svartå och har vuxit upp under Hjalmar Linders vakande öga på ungdomslokalen Thorsborg. Han kände bara till namnet på den bistra mannen på porträttet som hängde på väggen men tänkte redan då att han såg intressant ut. Hans livshistoria har blivit bekant för Kokko först senare, eftersom historien enligt Kokko har glömt bort Linder.

– Hjalmar Linder hade rätt för tidigt. Han talade för arbetarnas rättigheter och för de röda fångarnas rättigheter under inbördeskriget. Efter kriget ströks han ur historieskrivningen på grund av segrarnas hat. Och senare har han hållits utanför på grund av segrarnas skam. Det är min tolkning, säger Kokko.

1 600 biljetter har redan sålts till de åtta föreställningarna som ges vid sommarteatern i Svartå. premiären är på fredag.