Finlands väg till självständighet

Finland firar självständighetsdag på onsdag. Bild: Tor Wennström

1917 var ett händelserikt år i Ryssland. Februarirevolutionen resulterade i att tsaren störtades och oktoberrevolutionen ledde till att bolsjevikpartiet, med Vladimir Lenin i spetsen, tog makten. Vid den här tidpunkten var Finland ännu en del av Ryssland, men snart skulle saker och ting ändras.

De turbulenta händelserna under året som gått i Ryssland hade tänt förhoppningarna om självständighet i Finland. Och mitt i det ryska kaoset såg Finland en öppning. Den 6 december utropades Finlands självständighet av lantdagen. Men det krävdes också att andra länder godkände Finlands val. Det valde Lenin att göra till slut, vilket betydde att Ryssland var det första land som erkände Finlands självständighet. Men det är ingen enkel sak att utropa självständighet och inom kort hade ett inbördeskrig brutit ut mellan den vita och den röda sidan. En tragisk början på historien om det självständiga Finland.

Den 16 maj 1918 marscherade de vita styrkorna in i Helsingfors, under ledning av överbefälhavaren Carl Gustaf Mannerheim. Den vita sidan hade vunnit – om det finns vinnare i ett inbördeskrig är en annan fråga – och arbetet med att göra Finland till en monarki började.

Friedrich Karl utsågs till att bli kung av Finland och tanken var att han skulle regera som Fredrik Kaarle. Men Tysklands nederlag i första världskriget gjorde hela projektet omöjligt. I december 1918 avsade sig tysken ämbetet innan han hade tillträtt och Finland fick rikta in sig på en annan väg.

I juli 1919 valde i stället riksdagen Kaarlo Juho Ståhlberg till Finlands första president.

Det första kapitlet i historien om det självständiga Finland var över. Men boken var långt ifrån klar.

Mer läsning