Som kaffebönor i ett parfymeri – variation i musiken gav både vila och utmaning på estnisk konsert

I söndags ordnade Ekenäs konsertgarantiförening en konsert till minne av den estniska tonsättaren Ester Mägi. På repertoaren stod musik av Mägi, men också andra estniska kompositörers verk framfördes i olika konstellationer.

Kombinationen gitarr och cello var otippad men kändes fräsch. På gitarr Kirill Ogorodnikov och på cello Marius Järvi.
Jenny Backman-Pråhl
27.10.2022 14:24

Ester Mägis minneskonsert – estnisk musik med estniska musiker

Musiker: Miina Järvi (violin), Marius Järvi (violoncell), Kirill Ogorodnikov (gitarr) och Mikhel Järvi (piano).
Tid: Söndag 23.10.2022.
Plats: Snåresalen, Ekenäs. 
Konserten inleddes av Konsertgarantiföreningens ordförande Ulla Nybäck och ambassadrådet Anu Kippasto från Estlands ambassad i Helsingfors. Båda lyfte fram det fina och exceptionella med att minneskonserten ordnades i Ekenäs, där havet är nära. Närheten till havet, och naturen, var nämligen en viktig ingrediens för Ester Mägi i hennes kompositionsarbete.
Ester Mägi (1922-2021), även kallad den estniska musikens första dam, influerades av den estniska folkmusiken och modernismen. Musikens uttryck kan beskrivas som lyrisk och dramatisk med inslag av polyfoni. Verken består också av både modala och tonala harmonier. Med andra ord kan Mägis musik tolkas som modern, kraftfull och kreativt fantasirik med likvärdiga stämmor i sina verk. Harmoniseringen följer samtidigt regelverk som är typiska för tidsepoken. Ester Mägis breda repertoar innehåller solostycken, kammarmusik, kör- och orkesterverk. Under söndagens konsert framfördes enbart kammarmusik och solon.
Den första delen i programmet bestod av mindre enskilda verk för både solo och ensemble. Sammansättningen av instrument i kammarmusikverken var varierande. Kombinationen cello och gitarr var mest otippad, men välfungerande. Gitarrens och cellons färgtoner växte ihop likt en vävd matta, där cellons dropplika pizzicaton och gitarrens knäppningar synkroniserades till en musikalisk mittpunkt. Den samstämmiga klangen, snarlik en stöttepelare, varvades med dynamiska och speltekniska förändringar och skapade således ett mönster i musiken. Denna struktur fungerade som en vägvisare för lyssnaren där kategoriseringen av musikfragmenten hjälpte åhöraren att följa med i musiken.

Romantiska tongångar gav sinnet vila

Efter pausen bjöds publiken på verk av flera estniska tonsättare. Programhelheten var således stilmässigt balanserad och erbjöd vilopauser från de mer moderna tongångarna då varsitt verk av Artur Lemba och Heino Eller framfördes. Dessa stycken var som kaffebönor i ett parfymeri, de hade en neutraliserande effekt på lyssnaren. Efter dessa romantiska tongångar kunde sinnet igen ta emot modernismens alster. 
I övrigt var det den nutida musiken, både tonal och atonal, polyrytmisk och rik på tempoförändringar som dominerade. Intrycken av detta var stundvis mättande och däremellan oerhört intressant. Lepo Sumeras verk för piano Piece from the year 1981, var just ett sådant gripande, intressant stycke. På flygeln producerade Mikhel Järvi drillande diskantfragment, likt en envis fågel, varvat med ett ständigt upprepande motiv i basen; ett ostinato. Musiken framfördes med pedaleffekter vilket gjorde att kompositionen lät nästan elektronisk.

Modernt men obekant

Instrumentkombinationen violin, gitarr och cello kändes fräsch och modern, men obekant. Dessa instrumenttoner och klangfärger kompletterade varandra, men gav även utrymme åt mer solistiska fragment. Miina Järvi frammanade en sammetslen, djup och bred violinton med utmärkt intonation. Kirill Ogorodnikovs gitarr gav prov på ett brett klangregister. I verket Tre miniatyrer för sologitarr av Ester Mägi klingade flageolettonerna, även kallade flöjttoner, klart som klockor. Som motvikt spelades spretiga ackord vilket bidrog till känslan av att Mägi i sin komposition lekte med gitarrens alla uttryck. I Mägis Psalm för violoncell och piano spelade Marius Järvi tillsammans med Mikhel Järvi lyriska melodipartier på cellon varvade med göklika svar i pianostämman. Musiken skapade ett drömlikt landskap som med det avslutande durackordet, föregått med flertalet förhållningar i pianots harmonier, förebådade om att allt, vad det än må handla om, till slut går väl.
Som avslutning spelades Arvo Pärts verk Spiegel im Spiegel för violin och piano. De återkommande melodiska, meditativa solofraserna för violin ackompanjerades av pianot med ackordföljder som punkterades av en oktaverande baston. Den skira stämningen skapades av violinens långa fraser, klädda i en dynamiskt varierande skrud. Pianistens bastoner var det auditiva ankare som gång på gång drog åhöraren tillbaka till varandets trygga hållpunkt.

ANDRA LÄSER