Festivalen förändras med tidsandan

Faces sätter i gång i ny skepnad i Fiskars. I år består en stor del av de frivilliga krafterna bakom festivalen av asylsökande.

Intill en gammal, ståtlig metallpress har scenen precis rest sig. Den är stor, men kallas inte huvudscen utan bara utomhusscen – här rangordnar vi inte.

En vecka innan festivalstart är förberedelserna i full gång i de gamla industribyggnaderna i Fiskars. Ett gäng målar över fjolårets trafikmärken med fräsch, ny färg, likaså får soptunnorna sig ett nytt lager av blått och grönt. Drömfångare och regnbågsfärgade band hänger längs hallens väggar som industritiderna täckt med ett fint lager av sot.

Allt från staket till sopbehållare återanvänds år efter år tills de faller i bitar – och också då räddas de med fördel med hammare och spik.

Jasser Erhima har haft fullt upp med att spika och fixa hela dagen. Ännu visar han inga tecken på trötthet trots att det är hans tredje dag som frivillig arbetare inför festivalen.

– Jag har meddelat att jag gärna kommer så ofta det behövs, säger Jasser Erhima som hemma i Bagdad spelade fotboll på proffsnivå.

De senaste elva månaderna har han tillbringat på flyktingförläggningen Raasepori resort. Den sista träffen med myndigheterna torde äga rum snart, och han hoppas innerligt på att få stanna i landet.

Om han får stanna vill han studera vidare på svenska, helst i mediebranschen. Här har han en ny familj som stöder honom, något han saknar i det gamla hemlandet. När föräldrarna separerade lämnades den femton år gamla Erihma vind för våg. Han fick bo hos en släkting men trots jobbet på en bensinmack hade han inte råd att betala den summa som krävdes för uppehället.

– Jag vill inte gå på nattklubb eller röka cigarretter, jag vill bara ha ett hem där jag inte behöver vara rädd, säger Jasser Erhima som uppenbarligen har andra prioriteringar i livet än många andra, mer sorglösa, nitton år gamla unga män.

Besvikna och rädda

På båda flyktingförläggningarna i Raseborg skrev femtio personer på festivalchefen Börje Mattssons lista. De som anmälde sig frivilliga för att jobba på festivalen var så många att arbetsuppgifterna inte räckte till för alla. För att alla ska få jobba har Mattson infört ett cirkulerande system. Lättare skulle det vara att låta en person sköta en arbetsuppgift och bli bra på den, men rättvisan går först.

– Samarbetet har fungerat bra, flyktingförläggningarna har varit samarbetsvilliga, säger festivalchefen som liksom de andra jobbar gratis.

Av de som jobbar på i Fiskars har ungefär hälften blivit nekade uppehållstillstånd. Börje Mattsson tror att arbetet i gemenskapen kring festivalen kan vara ett sätt att bearbeta sorgen.

– Att spela lite bordtennis räcker inte som sysselsättning, de är besvikna och rädda och vet inte hur framtiden ser ut.

Han är upprörd över myndigheternas snabba beslut som inte tycks ta några individuella skillnader i beaktande.

– Det är skandalöst, ren administrativ misskötsel, säger han om besluten om vem som får stanna, som enligt honom tycks förhastade och ogenomtänkta.

Uppdrag i förändring

För några år sedan trodde eldsjälen Börje Mattson att tiden gått förbi festivalen, vars ursprungliga uppgift var att ge den nya mångkulturalismen i Finland en estrad och ett ansikte.

– I dag vet alla att vi har många kulturer i Finland, det behöver inte längre visas upp på samma sätt. Festivalen hade blivit en samlingsplats för alla landets hippier, säger Mattsson om uppdraget i förändring.

Tidernas sista festival hade redan hunnit ordnas med buller och bång när Börje Mattsson fick tänka om.

– Plötsligt bröt främlingsfientligheten ut igen i en starkare form än förr. Festivalen behövdes igen.

Det var i fjol. Festivalen krafsades ihop extempore, som vanligt med nollbudget, som en positiv protest mot främlingsfientligheten. Det gick ju inte att ge upp när det igen fanns ett så tydligt uppdrag för den mångkulturella festen.

Men nu var uppdraget inte i första hand att visa upp kulturer, utan att förena. Festivalen är en glad fest, men samtidigt ett kontaktskapande forum där människor från olika kulturer möts. Mattson kallar årets festival Faces reborn. Nu ska barnet växa, integrera allt fler kulturella grupper och möta behovet i samhället.

Människorna utgör kärnan. Helheten byggs upp av musik, hantverk och mat från olika håll i världen. Här hittar du något annat än grillkorv och plättar. Idén är att utveckla det kulturella utbudet till att omfatta också teater och poesi för ett alltmer mångfacetterat evenemang.

– Jag fortsätter så länge jag kan. Men festivalen måste vara nyskapande och förändras, att finnas till ska aldrig bli ett självändamål.

FAKTA

Faces

Festivalen ordnas 5-7 augusti i Fiskars bruk.

De som uppträder är bland annat Tuomari Nurmio & Folk Liisa, Paleface, Arja Saijonmaa, Pertti Kurikan Nimipäivät och Edu Kettunen duo.

Faces profilerar sig som en mötesplats för människor med olika kulturer och bakgrunder. Till fredagens musikprogram tillhör band som består av asylsökande i Finland.

Annat program under veckoslutet är bastu och graffitivägg. De olika matstånden som representerar olika matkulturer är en betydande del av festivalen. Hantverkare säljer sina produkter och frivilligorganisationer finns på plats.

Information om biljetter och övrigt finns på festivalens webbplats faces.fi.