Fem videor om det dolda

Nagellack, javisst. I videon Beröringar är händerna i nyckelposition.Bild: Ron Nordström

Ron Nordströms nyaste videoverk Beröringar visas nu för första gången. Det sker i Andelslaget Onomas shop i Fiskars där ett litet rum har avdelats för medlemmarnas konstutställningar.

Utställning: Beröringar. Fem videoverk av Ron Nordström från åren 2003–2018. Plats: Onoma Shop Fiskars. Tid: 6.4–5.5, öppet on-sö 12-17.

Tillsammans med fyra andra konstvideor skapas på ett minimalt utrymme en tät tunnel av rörliga bilder där upprepade rörelser och skeenden får besökaren att stanna upp: Någonting sker i det fördolda.

Det som sker döljs av en matta, av ett draperi, av en latexdräkt eller en skrud av fjädrar. Men det finns där. En rörelse eller en aning av en människokropp som samtidigt både vill dölja sig och synas.

Osynlig men närvarande

I sina videoverk bearbetar Ron Nordström gränsen mellan sig själv och omvärlden. I filmerna är han närvarande men inte synlig, med undantag för Grigori (Fallen ängel) som han gjorde för över fem år sedan. Där är han iklädd vita fjädrar – en högst symbolmättad skrud – och man kan ana sig till att han befinner sig i vatten. Blicken är trotsigt utmanande: "Titta du bara!"

I Curtain (version 3) från 2017 är han däremot väldigt närvarande trots att han inte syns annat än som en gestalt som rör sig bakom ett draperi. Det blir uppenbart att det som döljs kan kännas mera påträngande än det som visas öppet.

En extra hud

I Beröringar är den närvarande personen iklädd en extra hud i form av latex. Inget ansikte, inga ögon att läsa i, men däremot händer. De är iklädda gula latexhandskar och framstår i stark kontrast till en svart latexdräkt.

Händerna är i blickpunkten, det är de som agerar. De trycker ut piller ur ett medicinkuvert, de kramar sönder en ros, hårdkramar en snöboll, kramar bröst och mage. Men behovet av beröring är inte öppet och omedelbart utan dolt bakom latexhuden.

Dessutom målas naglarna, dock ovanpå handskarna.

Identitet, konflikt

Nordström hanterar i sina verk problemkomplex som inre konflikter, rädsla, gränser och identitet. Det sker på ett suggestivt och samtidigt finkänsligt sätt, men bildsekvenserna lämnar definitivt spår i minnet. Seendet skärps, och många dolda saker i omgivningen ter sig plötsligt minst lika uppenbara som de synliga.

Marit Lundström