Fattigdom

Om och när valet går mellan en mänsklig och trygg ålderdom eller skattelättnader, är det lätt att välja. Den svagaste ska alltid komma först.

Förra veckans dystraste nyhet var inte att social- och hälsovårdsreformen skapar förvirring eller att bönderna är förtvivlade på grund av torkan (trots att också dessa bägge är beklagliga nyheter, självfallet).

Nej, förra veckans dystraste nyhet var den undersökning som Pensionsskyddscentralen publicerade. Undersökningen presenterar kalla fakta om att var tionde pensionär i Finland har allvarliga ekonomiska svårigheter. I synnerhet pensionärer med låga pensioner och ensamboende pensionärer har svårt att få ekonomin att gå ihop. Dessa pensionärer anger att de på grund av penningbrist har dragit ner på nödvändiga utgifter, såsom hälsovård, mediciner eller mat. Bland oss lever det alltför många äldre medmänniskor som tvingas välja mellan att köpa mat eller mediciner! För ungefär hälften av pensionärerna är det i viss mån svårt att täcka sedvanliga utgifter. En tredjedel uppger att det inte blir pengar över efter nödvändiga utgifter.

Det finns en stark koppling mellan sjukdomar och utkomst. Enligt undersökningen har de pensionärer som upplever hälsoproblem högre hälsovårdskostnader och därmed mindre pengar för övriga utgifter. Sjukpensionärernas upplevda ekonomi är klart svagare än andra pensionärers. Det finns sammanlagt cirka 1,5 miljoner pensionstagare i Finland. Bland dem finns det 174 000 låginkomsttagare. En låginkomsttagare är en vuxen person, vars inkomster är under 1 200 euro per månad.

Undersökningen bör tas på allvar och vi måste som nation kunna göra mer än vi gör i dag. I botandet av pensionärsfattigdomen är ingen bättre än någon annan så det är ingen vits att skuldbelägga någon för ogjorda eller tidigare dåliga beslut eller för någon annan att lyfta sin svans. Inte en enda pensionärs sits blir bättre av det. Men det som vi tillsammans kan göra är att vi nu vidtar åtgärder som förbättrar dessa människors ställning.

Socialdemokraterna har föreslagit att vi höjer de pensioner som är under 1 400 euro i månaden. Höjningen av de lägsta pensionerna skulle vara den mest effektiva metoden att underlätta pensionärsfattigdomen. Vi har också föreslagit att till exempel läkemedelsavdraget borde ses över. Klientavgifternas betydelse är stor för många äldre och de borde bli rimligare i Finland och helst vara på samma nivå med övriga nordiska länder, där klientavgifterna ligger på betydligt lägre nivå än hos oss.

SDP:s förslag har välkomnats bland pensionärerna. Men det finns också aktörer som är kritiska till förslagen. Tyvärr finns det många som tycker det skulle bli för dyrt för statsekonomin att bota pensionärsfattigdomen. Märkbart är att de partier som nu har talat nedlåtande om SDP:s initiativ att höja de lägsta pensionerna är samma aktörer som talar varmt om att sänka skatterna ytterligare med flera miljarder euro under följande valperiod. I min ekvation går det här inte ihop. Om och när valet går mellan en mänsklig och trygg ålderdom eller skattelättnader, är det lätt att välja. Den svagaste ska alltid komma först.

Maarit Feldt-Ranta