Farväl, Whitehall!

Nu tickar dödsuret för trepartiregeringen Sipilä.

I ryska språket finns ett historiskt uttryck. Våra östra grannar talar om smuta, förvirringens tid. Den inträffade under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Oredans tid efterträddes av ätten Romanov, vars liv släcktes under en liknande förvirring som rådde då den förste Mikael R klamrade sig fast vid en ännu vacklande tron.

I Finland har vi nu upplevt ett tiotal år av Råddjurets tid. Först lanserades en otymplig sexpartiregering, som upplöstes i ett parlamentariskt kaos i slutet av en plågsam och förnedrande fyraårsperiod.

Nu tickar dödsuret för trepartiregeringen Sipilä. Inte att undra på att riksdagens sista sessionsperiod börjar med ytterst hård kritik mot kabinettet och genmälen av lika oförsonligt slag. Detta kan väl inte sluta väl? Det vill säga en sakrik och hyfsad valstrid.

Medierna har med berömvärt nit publicerat namnen på alla avhoppare, som inte ställer upp för omval. Listan omfattar självfallet trötta alfarävar, som har gjort sitt. Ett egensinnigt undantag är Erkki Tuomioja. Men han håller på att släppa greppet. Hans tidigare synpunkter blandas med nya och han framstår allt mer som en fritt rullande kanon på örlogsmannens däck. Han kan fortsätta med en meningsfylld uppgift, nämligen att fungera som ett vänstersamvete i parlamentet och talesman för obekväma sanningar. Tiden som en vital och förnyande kraft är dock förbi.

Den andra kohorten, som frivilligt stänger dörren för en fortsatt karriär i riksdagen är de unga parlamentarikerna. De tar avsked med lätt hjärta. Parlamentet bjuder inte längre en stabil framtid. Däremot kan en före detta minister eller nyckelparlamentariker sälja värdefull information från statsförvaltningen och dess planläggning liksom från statsbolag och andra institutioner. Tänk vad man kommer att kunna skvallra om social- och hälsovårdsreformen!

Ett sidospår till en mera ostörd tillvaro erbjuder Bryssel och elefanternas kyrkogård. Europaparlamentet hårdbevakas inte av finländska medier, inställningen till öppen information är behärskad och den mediala hetsen oftast dräglig.

För regeringen Sipilä återstår sannolikt en pinande period. Regeringen är just nu i öppet krig med fackföreningsrörelsen. Den har drabbats av benröta inpå skelettet med den konstgjorda lösningen att ha De blå som ett slags zombier i statsrådsborgen. När den blå stjärnan Timo Soini numera svarar på närgångna frågor föregås svaret av ett tungt flås, som redan nu antyder problem. Efter Justitiekanslerns utslag om Soinis abortupptåg ute i världen kan regeringen knappast belöna honom med en reträttpost. Det blir inte dolce far niente, den sköna sysslolösheten på äldre dagar.

I vår väntar både partisystemet, parlamentarismen och partierna på ett veritabelt smuta. Jordskorpan skakar redan nu. Jag hoppas det är fosterlandet och de hyggliga väljarna som belönas av den storstädning, som borde stå för dörren.

Ralf Friberg

Mer läsning