Färgsprakande och fantasifull Mio min Mio på Unga Teatern

Radarpar. Mio (Malin Olkkola) med sin älskade häst Miramis (Kristian Thulesius). Bild: Tani Simberg

Unga Teaterns uppsättning av Astrid Lindgrens fina saga Mio min Mio blir en härlig upplevelse i Paul Olins regi, kryddad med både spänning och humor men med ett underliggande allvar.

Pjäs: Mio min Mio av Astrid Lindgren

Dramatisering: Kristina Lugn 

Regi: Paul Olin 

Scenografi och dräkter: Janne Siltavuori 

Ljud, ljus och projektionsdesign: Jukka Hannukainen 

Videoinspelning: Anders Sundström

Koreografi och fäktningsinstudering: Antti Silvennoinen

Maskdesign: Tuija Luukkainen

Rekvisita: Carola Blom

I rollerna: Malin Olkkola, Ingemar Raukola, Frank Skog, Mika Fagerudd, Per Ehrström och Ylva Edlund.

Tid & Plats: Föreställning på Unga Teatern i Lillklobb 29.9. 

Malin Olkkola sitter fint i rollen som Bo Vilhelm Olsson aka Mio, ömhetstörstande, trofast och modig.

Ingemar Raukola är bästisen Benka (på Upplandsgatan) och Jum Jum (i Landet i fjärran). Frank Skog spelar både Benkas snälla pappa och Mios dito, konungen. Den vanligtvis så gemytliga Mika Fagerudd gör sig bra i dubbelrollen som den elake farbror Sixten/den grymme riddar Kato.

Per Ehrström spelar allt från festliga tant Edla till sympatiske herden Nonno med en påtaglig scennärvaro. Ylva Edlund har fått flest roller på sin lott, allt från snälla grannen tant Lundin och Jum Jums mamma till väverskan och hennes dotter. Kristian Thulesius hör man som ande och ser som svärdssmidare men mest iögonenfallande är hans roll som Mios älskade häst Miramis, något av en publikfavorit. Dessutom spelar alla utom Olkkola och Raukola också spejare.

Fantasifull secenografi

Tuija Luukkainen har gjort ett förträffligt jobb med alla masker som väl kompletterar Janne Siltavuoris fantasifulla och färggranna dräkter. Nonnos mormors dräkt är ttill exempel gjord av virkade lappar, Kato bär en skelettprydd dräkt och make up á la Kiss och Miramis är en festlig uppenbarelse med en färggrann cherokee till man och en slags tofsprydd piska till svans, samt läderbyxor och en topp med ett stort hästhuvud på. Konungen är klädd i en vacker sidenmantel i gult-orange-rosa med en påveliknande hatt och spejarna i dräkter med asiatiskt stuk á la Peking-opera. Scenografin är lika fantasifull, byggd av bildäck, plaströr och ölburkar. Ljussättningen och ljudeffekterna spelar en stor roll, stora ljusskärmar blinkar ibland som i Las Vegas, ibland är det mörkt och dunkelt, olika färger och sätt att lysa upp bilringarna skapar olika stämningarna och ljudeffekterna kommer från plåtbitar med mera. Paul Olins regi utnyttjar skickligt hela salen ända upp till teknikbryggorna i taket.

Det är inte utan orsak det mesta som Astrid Lindgren skrev har blivit klassiker men det är faktiskt första gången hon spelas på Unga Teatern. Mio min Mio är tyvärr ännu mera aktuell i dag än när den skrevs när allt fler barn både här hemma och i andra länder flyr, överges, omhändertas, utnyttjas och far illa. Skrämmande politiska och militära krafter är också i rörelse både nära och fjärran och kampen mellan det goda och det onda blir aldrig inaktuell. Världen ter sig kanske skrämmande för barn och då kan det ju vara trösterikt med en hjältesaga som Mio min Mio.

Teatern riktar sig till barn från 7 år uppåt men för de minsta kan nog två timmar bli lite långt och föreställningen hade vunnit på att komprimeras en aning, men trots allt har man skapat ett teateräventyr väl värt ett besök på det vackert upplysta Lillklobb i Esbo.

Siw Handroos Kelekay

Mer läsning