Fallet Krista Kiuru

Under riksdagens sista arbetsvecka blev socialdemokraternas riksdagsledamot Krista Kiuru ett stort namn i rubrikerna. Som ordförande för social- och hälsovårdsutskottet lät hon utskottet sitta ännu en vecka efter att parlamentet hade skingrats på sommarbete.

Centerns ledamöter i utskottet passade på att sända in ett klagomål till talmanskonferensen. Pekka Pusa et consortes anklagade Kiuru för att på politiska grunder förhala utskottets arbete. Hon blev inte svaret skyldig. Utskottet har offrat enormt mycket tid på social- och hälsovårdsreformen. En av orsakerna är regeringens bristfälliga proposition i ärendet. Ännu efter en andra rond av beredning står ett femtiotal frågor öppna. Paragraferna har inte fått sin slutliga form.

Talman Paula Risikko låter nu klagomålet vila över sommaren. Det är också tveksamt huruvida talmanskonferensen kan göra något annat än uttrycka en förhoppning om att utskottet om möjligt måtte påskynda sitt arbete.

Någon ändring i utskottets personsammansättning är inte möjlig så länge Kiuru är redo att sitta kvar. Det är en grundförutsättning för att riksdagen skall klara av ett sakligt utskottsarbete, att personangrepp bör undvikas. I den riktningen pekar också regeln att utskottsarbetets detaljer förblir förseglade så länge beredningen pågår. Avvikande åsikt kan sedan delges i reservationer till betänkandet. Antalet platser i ett utskott bestäms på basis av antalet mandat som partierna får i riksdagsvalet. Också detta bekräftar att riksdagsgrupperna deltar i lagstiftningsarbetet oberoende av om man är i regering eller i opposition. Arbetsbördan skall fördelas jämnt.

Centerpartiet gav uttryck för sin frustration på ett obetänksamt och oparlamentariskt sätt. Så kan det gå då parlamentet tvingas sitta kvar i Helsingfors efter midsommar. Centermedlemmarnas beteende färgas av en djup klyfta i riksdagsgruppen. Det gamla gardet har skuffats åt sidan till förmån för den mycket burdusare Sipilä-falangen där politik inte är det möjligas konst utan snarare en alltmer bisarr ingenjörskonst. De yngre framtidshoppen inom Centern vågar inte sätta sin position på spel med kritik av statsministerns buffliga metoder – på gränsen till utpressning – som hittills inte kunnat trygga uppkomsten av de för Centern så begärliga landskapen med tillgång till skattepengar.

Krista Katriina Kiurus (44) väg i politiken har plötsligt förvandlats till en svår uppförsbacke. Efter att ha invalts i riksdagen år 2007 från Björneborg hann hon bli kommunikations- och bostadsminister 2011-2013, undervisningsminister 2013-2014, vice ordförande i partiets fullmäktige och partistyrelsen tills den stora kraschen kom i Lahtis 2017. Hon valdes inte till ordförande för partifullmäktige, nonchalerades offentligt av ordförande Antti Rinne och fick tåla skadeglada kommentarer av partivänner.

Som politiker är Kiuru alltför mångordig och talför, envis och med skarpa armbågar. Hennes eget partidistrikt övergav henne i valet i Lahtis sedan tre stora distrikt hotat Satakunta att förlora sin representation i partiets ledning. Hon ansågs då ha petat den kompetente Jukka Gustafsson (Tammerfors) från undervisningsministeriet, tagit gruppkamraten Pia Viitanens (Sydöstra Finland) plats i finansfrågor och motarbetat Antti Lindtman (Nyland) som riksdagsgruppens ordförande. Krista Kiuru har nu fått lära sig att framgångarna har sitt pris. Få se hur det går för henne i nästa riksdagsval?

Skribenten är tidigare diplomat.

Ralf Friberg