Ett mustigt äventyr

Regissören Arn-Henrik Blomqvist har gjort ett jättejobb när han dramatiserat Jakob Wegelius 600-sidiga roman Mördarens apa för scenen. Romanen som utkom 2014 har belönats med både Augustpriset och Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur. Däremot har den inte tidigare uppförts på en scen, och Unga Teatern i Esbo fick äran att stå värd för urpremiären i lördags.

Pjäs: Mördarens apa av Jakob Wegelius. Dramatisering och regi: Arn-Henrik Blomqvist. Scenografi och dräkter: Mimmi Resman. Ljud, ljus och video; Jukka Hannukainen. Musik: Jukka Hannukainen (förutom tre fadosånger och Ave Maria). Maskdesign: Tuija Luukkainen. I rollerna: Ylva Edlund, Kristian Thulesius, Anders Sundström, Mika Fagerudd, Frank Skog, Daniela Fogelholm, Paul Olin. Urpremiär på Lillklobb 9.9.

Mördarens apa är ett färgsprakande äventyr om apan Sally Jones, som Jakob Wegelius skrev om redan 2008 i Legenden om Sally Jones. Hon är en afrikansk apa som blir bästis och bundis med sjömannen Henry Koskela och skolas upp till maskinist på hans båt. Men han hamnar i trubbel när han inte vill transportera skurkar med båten och råkar i slagsmål med en av dem, Alphonse Morro, i hamnen. Morro ramlar i sjön och Koskela blir oskyldigt dömd för mord.

Sally som inte kan tala kan inte bevisa hans oskuld och hon blir både hemlös och arbetslös. Den godhjärtade fadistan Ana Molina ger henne husrum och övertalar sin fästman Geoff Gerrard att ge henne jobb i sin bilverkstad, och tillsammans börjar de leta efter Morro, för enda sättet att bevisa Koskelas oskuld är ju att bevisa att Morro ännu lever. Spåren leder till Indien där både Ana Molina och Sally Jones till sist hamnar hos en kärlekskrank maharadja, som vill utöka sitt harem …

Berättelsen myllrar av nya vändningar och stickspår och festliga karaktärer, alla skådespelare har flera på sin lott, förutom Ylva Edlund som är Sally Jones från början till slut. Maskerad till oigenkännlighet är hennes stumma men uttrycksfulla apa lätt att ta till sitt hjärta, ett av hennes bästa rollarbeten i mitt tycke. Kristian Thulesius minns man främst som den sympatiske Henry Koskela men man får också se honom som allt från katolsk präst till indisk minister.

Mika Fagerudd och Frank Skog fungerar som berättare i början när historien rullas upp med hjälp av illustrationer till boken med memoarer som Sally håller på att skriva, men Fagerudd axlar också bland annat rollerna som biskop, kommissarie och maharadja, medan Skog gör allt från Gerrard till indisk kvinna.

Teaterchefen Paul Olin ser vi i en mängd olika karaktärer från skurken Morro till Diwanen, medan Anders Sundström också gör sig bra i flera små roller. Sist men inte minst måste man ju ge en eloge för mångbegåvade Daniela Fogelholm som visar sig vara inte bara en god skådespelare utan en fadista av rang.

Mimmi Resman har låtit fantasin blomma och brassat på med färger och former i de fantasifulla dräkterna som tillsammans med Tuija Luukkainens fantastiska masker möjliggör de många personbytena för skådespelarna. Mimmi Resmans scenografi är lika fantasifull och innovativ och scenerna växlar från Lissabons hamnkvarter till maharadjans palats såväl som oceanen. Alltsomoftast projiceras också bilder på väggar eller skärmar som i samklang med ljud och ljus förstärker intrycket av olika miljöer, luckor öppnar sig och stänger sig och båtar rullar hit och dit titt som tätt.

Mördarens apa är fantastisk, äventyrlig och spännande. Ibland får man associationer till Jorden runt på 80 dagar, men det är också lite för mycket av det goda. Jag förstår att det är svårt att skära i ett så digert material men pjäsen marknadsförs för barn i åldern 7–13 år och för de yngsta är nog över två timmar för långt helt enkelt. För en liten kan det bli tröttsamt med alltför mycket att hålla reda på och helheten hade vunnit på ännu en strykningsomgång. Samtidigt ger Mördarens apa mersmak – jag längtar redan efter en filmversion!