Esperi Cares utrymmen väcker inte några positiva vibbar

Bild: Lina Enlund

Det bär mig starkt emot att kverulera över beslut som min hemstad Raseborg har gjort. Då en av mina nära anhöriga nyligen måste flytta från Hemmet till Esperi Cares utrymmen i Gammelboda känner jag mig ändå tvungen att säga min åsikt.

På det allmänna planet tror jag att det finns vissa grundprinciper som efter hand har blivit vedertagna. Äldreboenden placeras i centrum. Bränslemackar placeras utanför centrum. Att gamlingarna flyttar till Gammelboda och att en bränslemack byggs på grässlänten mellan tågstationen och viadukten avviker från denna linje. För en enskild stadsbo förefaller besluten förbryllande.

I januari 2019 beslöt stadsstyrelsen i Raseborg att hyra lokaler av Esperi Care i Gammelboda för de äldre personer som bodde på Hagahemmet. Hagahemmet är beläget i grönområdet mellan simhallen och sjukhuset i Ekenäs. Det första informationsmötet som staden ordnade för brukarna och de anhöriga var hedersamt väl organiserat. Åhörarna blev emellertid inte fullt övertygade om hur fallfärdigt Hemmet egentligen är.

Stadens beslut kändes följaktligen inte bekvämt. Även om alla på Hagahemmet inte hade egna rum tror jag att de flesta ändå trivdes. Gamla människor i ett gammalt hus känns på något sätt naturligt.

Efter besvär verkställdes flytten för några dagar sedan.

Själva flytten gick exemplariskt till. Det är på sin plats att ge en eloge för det arbete chefen för äldreomsorgen Kirsi Ala-Jaakkola och hennes medarbetare utförde. Det var definitivt bra jobbat! De gamla bemöttes genomgående vänligt. Flytten framskred enligt Ala-Jaakkolas plan. Eftermiddagskaffe och kvällsvard serverades enligt tidtabell. En och annan medarbetare hade satsat egen tid på att förbereda detaljer såsom att plocka in kläder och småtterier i skåpen. Det grundläggande såsom sängar, bord, stolar och lite krukväxter kom i ett tidigt skede till Gammelboda. Brukare, personal och anhöriga samverkade på ett berömvärt sätt.

Följande dag visade emellertid att allting inte var på plats. I min anhörigas rum stod uppstaplat tre månaders behov av nattblöjor. Två höga torn av papplådor från golv till tak. Jag frågade personalen om detta var en tillfällig lösning. Dessvärre inte. Esperi Cares bygge har inga förrådsutrymmen. Tanken hos det vinstinriktade företaget är att brukarna naturligtvis skall upplagra sina blöjor och annat motsvarande i de utrymmen de hyr. Men tre månaders blöjor är en rätt stor hop, och då man ser dessa staplar från golv till tak, handlar det inte längre om att en gammal människa ska vårdas med värdighet.

En obekväm fråga seglar upp. Hur är det möjligt att ett äldreboende utan förrådsutrymmen över huvud taget har fått byggrätt?

Blöjberget i den gamlas hem är i min värld ett tydligt bevis på hyresvärdens värdegrund. Men tyvärr inte den enda. Och det var faktiskt det här som gjorde att jag brände propparna.

I ett tryggt och ombonat hem hänger tavlor, väggbonader, ranor, sentenser. I Esperi Cares utrymmen är sådana förvisso möjliga att hänga upp. Men då skall det ske som i ett galleri. På en skena. I en nylontråd. Då blir det inga märken på väggarna. Det här är särskilt värdefullt om man tänker sig att vistelsen blir kortvarig.

Och hur tänker man att den fem kvadratmeter stora skrubben där tvättmaskinerna och sopkärran står skall göra det möjligt att också torka byket?

Jag finner arrangemangen i Gammelboda kränkande för de gamla. Och också kränkande för de anhöriga som ser sina nära och kära i vad som borde vara en trygg hemlik miljö, men som mest blir som en förvaringsplats inför det som oundvikligen väntar oss alla, nämligen döden.

I grund och botten är det svårt att omfatta beslutet att lämna Hagahemmet. Nu är det ett faktum. Att rätta till de uppenbara bristerna är dessvärre inte gratis.

Erik Erroll

Mer läsning