Enligt Bobath är du aldrig fullärd

Helhet. – Metoden anpassas enligt individ, det är en styrka och en utmaning, säger Cecilia Löfgren. Hon är nyutbildad Bobathinstruktör och ska snart inleda sin första egna kurs som instruktör. Bild: Lina Enlund

Cecilia Löfgren arbetar enligt Bobathkonceptet, en form av rehabilitering som riktar sig till personer som har skador i det centrala nervsystemet – med fokus på individen. Att snabbt skickas hem med en käpp som stöd får ge vika för långsikt och balans. Snart håller Löfgren sin egen första kurs i Ekenäs.

– Åh nej, vad har jag riktigt gjort med mina klienter innan jag kunde det här, tänkte Cecilia Löfgren när hon gick sin första Bobathkurs 2001.

Hon hade hunnit jobba som färdig fysioterapeut i flera år, och blivit allt mer intresserad av neurologisk fysioterapi. När hon deltog i sin första Bobathkurs på Mjölbolsta kändes det som ett steg vidare från allt det hon tidigare lärt sig.

– Jag började jobba mer systematiskt, mer precist, säkrare och bättre.

Redan då vaknade drömmen om att bli riktigt bra på den väg hon valt, att hon ville satsa och lära sig mer. För det krävs verkligen ett kall för den som vill vidareutbilda sig enligt konceptet – utbildningen tog för Löfgren fem år att slutföra och kräver såväl mentala som ekonomiska resurser. Man får offra mycket av sin tid, säger hon, det blir som en livsstil.

– Man måste verkligen vara driven och lite galen för att göra det här, säger Löfgren som efter mycket slit äntligen kan stoltsera med den officiella titeln internationell Bobathinstruktör.

Det innebär att hon får utbilda fysioterapeuter och ergoterapeuter enligt Bobathkonceptet. Hon kan också skräddarsy kurser till sjukvårdspersonal som vill lära sig mer inom rehabiliterande vård.

Analysen som kärna

Bobathkonceptet är ett problembaserat sätt att förhålla sig till undersökning och behandling av personer som har störningar i det centrala nervsystemet. Det kan gälla avvikelser i funktion, rörelse och muskler på grund av en sjukdom eller skada som påverkar rörelser, perception och det kognitiva. Här finns ingen färdig nyckel till framgång, allt utgår från en analys av hur individen rör sig.

– Konceptet lever och utvecklas, och man blir aldrig fullärd, säger hon och sätter fingret på en av grundtankarna i konceptet.

Reflexernas roll är en av de aspekter som förändrats mycket i takt med att kunskapen ökat. Förr trodde man att rörelser utlöses genom stimulering av ryggmärgsreflexer.

Bobathkonceptet lämpar sig för behandling av till exempel personer som fått en stroke, har Parkinsons sjukdom, medfödd cp-skada eller MS.

– Vad kan vi göra med händerna för att få till stånd det vi vill? Du ska veta exakt var du har dina händer och hur du vill använda dem på klienten, säger Löfgren om konceptet som ofta anses vara mer fysiskt än många andra riktningar inom fysioterapin.

Behandlingen är svår att förklara på ett uttömmande sätt eftersom den anpassas individuellt efter klientens behov. Däri ligger också dess kärna.

– Metoden anpassas enligt individ, det finns inget färdigt recept. Det är en styrka och en utmaning.

Balansen viktig

Kunskapen måste konstant uppdateras för att hålla en hög nivå. Nu för tiden är den mer specifik än förr, mer "hands on". Fokus ligger på att hitta linjeringar, raka mönster i klientens kropp. Här krävs mycket av såväl terapeut som klient, då långvarig kroppskontroll och balans ses som mer värdefullt än snabba framsteg.

– Nu för tiden ser man kroppen som en helhet som till exempel inte går att dela in i en förlamad och en frisk sida efter en stroke. Vi talar om en mer och en mindre drabbad sida, hela kroppen påverkas.

Om klienten har problem med att använda ena armen men kompenserar detta genom att spänna och jobba med andra muskler på grund av nedsatt stabilitet i bålen, kommer armen antagligen inte att bli helt funktionell. Genom att däremot bygga upp alla komponenter så att kroppen fungerar mer optimalt kommer också armen att fungera bättre.

– Det gäller att försöka tänka ett steg längre.

Här går metoden stick i stäv med idealet att alla ska hem tidigare och ständiga sparkrav. Patienterna vill börja gå själva så tidigt som möjligt, men det kan löna sig att sakta i backarna. På långsikt är det bättre att vänta, balansera och stärka hela kroppen i stället för att tidigt rusa i väg med hjälp av en käpp – och bli beroende av hjälpmedlet.

– Det är en balansgång. Man borde tänka mer långsiktigt.

Och några timmar av träning då och då räcker inte – för bästa resultat ska resurserna satsas på intensiv träning i ett så tidigt skede som möjligt. Hon nämner Borgå sjukhus som exempel på detta tänk – där satsar en ny avdelning på intensiv rehabilitering.

Egen kurs

Nu är ett delmål nått: tidigare i år blev Cecilia Löfgren färdig Bobathinstruktör. Hon är en av fyra instruktörer i Finland, och en av två som kan hålla Bobathskolning på svenska.

Som instruktör förbinder man sig vid att hålla en kurs minst vart tredje år. Därtill måste man arbeta kliniskt. I oktober kommer Löfgren att hålla sin första helt egna grundkurs i Ekenäs, men hon är behörig att leda utbildningar runtom i världen.

– Det känns nervöst och spännande.

Bobathkonceptet

Bobathkonceptet är ett problembaserat förhållningssätt till undersökning och behandling av personer som har störningar i funktion, rörelse och muskel tonus på grund av en sjukdom eller skada i det centrala nervsystemet.

IBITA (International Bobath Instructors Training Association ) har ca 255 medlemmar från 29 olika läder.

Bobathkonceptet uppfanns av det tyska paret Berta och Karel Bobath 1948. Berta skötte det praktiska jobbet medan Karel satte sig in i neurofysiologin bakom. Konceptet lever vidare och utvecklas.

Mer läsning