Energiskt ös med händerna upp i luften

Duo. Sam Sonntag är producenten och dj:n, vars uppgift är att bygga upp låtarna, Simon Sid ansvarar huvudsakligen för melodierna och texterna.Bild: Pressbild

Det är mycket i SamZimons nya album som för tankarna till nordisk EDM, till exempel en tidig Avicii eller Tove Lo, skriver Sara Selenius.

Album: Deep Valleys And Golden Mountains av SamZimon. Skivbolag: Team Colla.

Deep Valleys and Golden Mountains är den västnyländska duon SamZimons första hela album. Bakom artistnamnet finner vi Sam Sonntag och Simon Sid. Sonntag är producenten och dj:n, vars uppgift är att bygga upp låtarna, och Sid ansvarar huvudsakligen för melodierna och texterna. De beskriver sin musik som en form av EDM, elektronisk dansmusik, med ett modernt och urbant ljudlandskap med distade syntar och dunkande slag och sångspår fyllda med energi och känsla. 2016 kom EP-skivan Je t'aime je t'adore och år 2017 har varit ett hektiskt musikår för grabbarna som gett ut singlarna Rather Die Than Lose, You And I (feat.Hannes Kett), Smile (feat.Ronja), Gone och Lucy som finns på nya skivan och We Were Never a Lie.

När EP-skivan kom ut drömde killarna om en musikkarriär och för tillfälle verkar de ha fullt upp med att turnera runt på olika klubbar i Finland och producera musik.

Framåtsträvande och eggande

EDM är ett otroligt brett begrepp inom den musikaliska genre-djungeln. På skivan finns en hel del subgenrer representerade och det viktigaste är knappast att kunna kategorisera vad som är vad. Jag tror det som är centralt här är just det som duon själv vill lyfta fram i sin egen beskrivning, nämligen energin.

Är det något som finns på skivan så är det just det. Det är framåtsträvande och eggande, och tillåter inte att man sitter stilla i något hörn. Jag är glad över att inte sången är för polerad så att den får stå i kontrast till det robotiska och elektroniska.

Mitt första intryck av sångspråket som är engelska, är att det är rätt slarvigt. Då menar jag inte mixningen, utan just uttalet. Men å andra sidan har de utvecklat en egen sångstil, speciellt vad gäller dialekten. Funkar det att en västnylänning sjunger på engelska, och sätter en dialektisk prägel på det hela? Efter en tids lyssnande tycker jag att det gör det. Sången smälter behagligt samman med resten av den omgivande ljudvärlden. Texternas innehåll skulle gärna kunna vara lite tyngre. Ställvis blir orden lite mjäkiga gentemot musikens heta puls, till exempel i Lucy och Ignore Them All, varav den senare hör till mina favoriter på skivan.

Fräscht och jordnära

Det är mycket i musiken som för tankarna till nordisk EDM, till exempel en tidig Avicii eller Tove Lo. Det är ett elektriskt och färgat landskap likt ett norrsken på nattsvart himmel de målar upp. Det jag stundvis saknar är dynamiska lager i mixningen. Emellan blir soundet lite jämntjockt trots att det finns mycket i de mångsidiga arrangemangen som kunde lyftas fram mer, till exempel baslinjerna eller trumsekvenserna.

Men till skillnad från många EDM-artister tycker jag att denna duo lyckas spetsa musik-cocktailen med en fräsch personlighet och varm känsla på ett väldigt jordnära sätt. Då denna genres största uppgift är att få fötterna att löpa amok på dansgolvet så måste musiken gräva sig igenom huden och aktivera oss. Detta funkar bara med ärligt ös och en brinnande kraft och vilja att ta med sin publik. Till spåren Let The World Know och Clap saknar jag en subwoofer till datorn.

Denna skiva fungerar bra som bakgrundsmusik, men skall musiken komma till sin rätt ska den vräka ur högtalarna på en klubb och genom sitt upphävande av gravitationen slita upp människorna från läderbåsen. Då blir det Fest med stort F.

Sara Selenius