Energi på dansgolvet

Hurja Piruettis duktiga dansares glädje, rytmik och energi var uppenbar i andra delen av premiären för Hurja Piruettis årskarneval . Särskilt glädjande var det att se så många pojkar på scenen.

Västra Nylands dansinstitut Hurja Piruetti: Vårfestival. Plats: Tryckteriteatern i Karis. Tid: fredagen den 20.4.2018. Följande uppvisningar: fredag 27.4 klockan 18, lördag 28.4 klockan 13 och klockan 17, söndag 29.4 klockan 13.

Dansvärlden domineras ännu av flickor och damer, men när man bjuder på sådan typ av dans som intresserar också pojkar, får man fram stora grupper som i Hurja Piruetti – och en medryckande och njutbar show.

Alisa Honkapää och Roope Rauhala framförde dansen Mind-hunt till koreografi av Sathis Hettithantri. Jag minns inte när jag skulle ha sett modern pardans i våra knutar! Båda dessa dansare har en stark egen närvaro och särskilt Rauhala tycks våga kasta sig in i en roll till 100 procent och leva ut det genom dans. Jag hoppas att också de andra pojkarna utvecklas till mångsidiga dansare, som följer sin egen väg, skapar sitt eget kroppsspråk och litar på sig själva som dansare.

Locking är en jätterolig och häftig hip hop-form, där rörelserna helt plötsligt och överraskande stannar för en kort tid. Dansen Convince, även den till koreografi av Sathis Hettithantri, var jätterolig och hade kunnat ha pågå hur länge som helst, så medryckande var gruppens dans. De allra minsta pojkdansarna klarade sig jättefint med de lite äldre och gruppens laganda var handgriplig. Flickornas insats gav en extra krydda, och helheten var mycket underhållande.

Visuellt imponerande Piccolina

Kvällen började med verket Piccolina. Det är en saga om Gepetto, som snickrat sig en trädocka och hoppades att dockan skulle förvandlas till ett levande barn. Scenen fylldes av olika roller – hela dansskolan var säkert inblandad i det här verket, till och med de allra yngsta, söta barn. Jag hade önskat att alla rollinnehavare hade lika klara miner som den unga musen med sin lilla gula vän. Musen levde sig in i sin roll till fingerspetsarna. Huvudrollen som Piccolina och hennes vän dansades och spelades fint, och framför allt början av deras dans, trädocksscenen, visade fint samspel. Hurja Piruetti hade använt mer än 500 meter garn till kläder och annat tillbehör, och rent visuellt var det imponerande att se på föreställningen.

Den blåa balettscenen var visuellt vacker och koreografin intressant, fast det fattades sträckta vrister och glada miner här och där. Minerna är en del av föreställningen, det ska man komma ihåg.

Piccolina slutade med en helt fantastisk, intensiv, mästerlig dans både vad gäller koreografin och dansarnas iver, precision och kunskap. Den dansen skulle jag gärna se flera gånger.

Leena Immonen