En västnyländsk miljardsäljare

Till dem som tillbringat sitt arbetsliv i saxarnas värld hör Olavi Lindén.Bild: Lina Enlund

Dra ut köks- eller skrivbordslådan i vilket hem som helst och chansen är stor att du hittar en sax med orangefärgade handtag. Den klassiska Fiskarssaxen är en internationell bästsäljare som hållit sig på ytan i femtio år.

Parallellt med att erövra världen har Fiskarssaxen också inneburit arbete och utkomst för mången Pojo- och Karisbo. Till dem som tillbringat sitt arbetsliv i saxarnas värld hör Olavi Lindén. Trots att han hunnit vara pensionär i åtta år är det fortfarande "vi" som gäller då han talar om fabriken i Billnäs. Samma gäller då han råkar på andra pensionerade anställda och man språkar om sin gamla arbetsplats.

Bra kvalitet och funktion till överkomligt pris för både konsument och tillverkare, kombinerat med ett intresseväckande utseende har ofta nämnts som orsaker till saxsuccén, men Lindén vill också lyfta fram en annan faktor.

En väsentlig del av saxframgången är hela den kunskap och stolthet som funnits i Fiskars och i regionen. Man kan bygga upp vilka kvalitetssystem som helst, men en arbetsplats består också av en form av anda och stolthet som kan vara svårt att mäta, säger han.

Radarpar av rang

Lindén började som avdelningschef vid Fiskars 1971 och blev senare chefsdesigner. Under hela 1970-talet jobbade han sida vid sida med Olof Bäckström som gått till historien som den orange Fiskarssaxens upphovsman. Tillsamman bildade man ett team där Bäckström stod för designen och Lindén för det tekniska.

Hurdan var Bäckström som person?

– Han var eftertänksam och hade en stark vilja. Till det jag lärt mig av honom hör att man till en konsumentprodukt inte ska sätta till något onödigt, bara sådant som fyller en funktion.

Efter att Bäckström gått i pension fortsatte Lindén med arbetet att utveckla och förbättra saxen och tog under sin arbetskarriär fram ett 70-tal olika saxmodeller för Fiskars, därtill en drös yxor och trädgårdsredskap.

En stark motivator för det egna arbetet har varit strävan att försöka bibehålla sysselsättningen på fabriken, något han vet kallats både knutpatriotiskt och gammalmodigt.

– Själv kallar jag det själviskt. Jag har varit lika beroende av fabriken som alla andra.

Legendarisk färghistoria

Fiskars saxtillverkning har långa traditioner. Tillverkningen hade redan pågått sedan 1831 då Olof Bäckström 1960 fick uppdraget att med bolagets klassiska skräddarsax som modell göra en sax med handtag i plast. Bäckström kunde redan året därpå presentera en första prototyp, men tillverkningen bedömdes bli för dyr och idén lades därför på hyllan. Där fick den ligga fram till 1967 då fabrikschefen Rolf Lund kom på en kostnadseffektiv metod för serietillverkning av saxbetten, samtidigt som man också löste fastsättningen för handtagen.

Historien om hur saxen fick sin färg är vid det här laget bekant för de flesta. Karminröd, svart och grön var de färgalternativ som det ursprungligen bollades med. Då de nya prototyperna skulle framställas ville maskinställaren ändå använda slut den orange färg som fanns kvar i maskinen efter tillverkningen av saftpressarna som på den tiden ingick i Fiskars repertoar. I omröstningen som följde ställdes orange mot svart och vann med rösterna 9–7.

I dag är den orange färgen kännetecknande för hela koncernen och registrerat som ett officiellt varumärke.

– Även om historien börjar bli lite sliten är det fortfarande ett utmärkt exempel på det som kan kallas den planerade slumpen. Har man ögonen öppna och provar och testar många saker så träffar man i något skede rätt, säger Olavi Lindén.

De anställda som var med på den tiden har hunnit gå i pension men en trotjänare finns fortfarande kvar på fabriksgolvet.

Den tyska slipmaskinen som skaffades 1967 används fortfarande i produktionen och har alltid gått i minst två, oftast tre skift. Det är vad man kan kalla en investering av rang.

Expansiv start

Produktionen av den nya saxen inleddes i liten skala. Betten tillverkades i Finsmidesfabriken i Fiskars och transporterades därifrån till Ekenäs plastfabrik för att få sina handtag.

– Av vad jag hört av dem som var med på den tiden var förväntningarna inte så stora. Saxen avvek så kraftigt från traditionerna. Fiskars hade fram till dess främst ägnat sig åt tung industri, säger Olavi Lindén.

Det första provpartiet på 1 000 exemplar såldes ändå slut på några veckor i Askos möbelaffär i Stockholm. Året därpå producerades 30 000 exemplar, därpå följande 300 000 exemplar, men inte heller det mättade marknaden.

För att kunna utöka produktionen byggdes en ny fabrik i Fiskars, den så kallade Flaggstångshallen, där hela tillverkningsprocessen kunde samlas under ett och samma tak. År 1972 var tillverkningen uppe i 1 miljon saxar.

Det var också i Flaggstångshallen som Olavi inledde sitt värv, i en liten glasbur i ena knuten. Personalen bestod till stor del av kvinnor, av vilka många jobbat som dejor på då nyligen nedlagda Fiskars ladugård och som också visade sig vara duktiga på maskinslipning.

Den nya fabrikshallen i Fiskars hade knappt hunnit tas i bruk då det igen blev dags att förstora. Denna gång byggdes fabriken i Billnäs, där den fortfarande står och efter invigningen 1973 också har utvidgats i ett antal repriser.

Spridd och plagierad

Till dags dato har saxen sålts i över en miljard exemplar.

– Av den siffran är över hälften amerikanska barnsaxar, säger Olavi Lindén.

Han var själv med och startade upp fabriken som byggdes i Wisconsin 1977. Den amerikanska marknaden drog redan från början bra och med etableringen ville man undgå den höga importtullen.

Hur den amerikanska fabriken skulle påverka tillverkningen i Billnäs var först lite av ett spänningsmoment. I efterhand visade det sig ändå vara ett lyckokast eftersom det uppstod en sund konkurrens.

Som mest hade fabriken i Wisconsin över 1 000 anställda. Numera är den nedlagd.

I Billnäs jobbar för tillfället omkring 200 personer. Där har siffran som högst varit uppe i omkring 500 anställda, trädgårdssidan inkluderad.

Förutom att höra till de mest spridda finländska produkterna hör Fiskarssaxen också till de mest plagierade.

– Man kan se det som en eloge. Om en produkt inte får en kopia under sitt första år är det lite av ett misslyckande, säger Olavi Lindén.

Han minns att det under hans tid vid fabriken också fanns en annan måttstock på hur väl man lyckats.

– Om man råkade glömma en provserie på fabriksgolvet över natten och alla prototyperna fanns kvar på morgonen när man kom tillbaka var det ett dåligt tecken. Då var det nästan lika bra att lägga ner produktionen på en gång.

Saxar i snart 200 år

Saxtillverkningen i Fiskars började på 1830-talet då bruksägaren Johan Julin grundade en finsmedja. Yrkesmän anställdes från Sverige och England.

Produktionen av saxar fortsatte rätt långt enligt samma manuella teknik fram till början av 1960-talet då utvecklingen av saxar med plasthandtag inleddes.

Fiskars orangefärgade saxar togs i produktion 1967 och var de första saxarna i världen med plasthandtag.

Genom åren har saxmodellen utvecklats i olika steg. Bland annat 1970 då niten som tidigare slipats ner ersattes med en nit med runt huvud. År 1980 förnyades samtliga handtagsmodeller och under 1990-talet utvecklades en tillverkningsmetod som avsevärt minskade efterjusteringarna.

På 2000-talet har Fiskars fokuserat på konsumentprodukter och vuxit genom företagsförvärv. I varumärkesportföljen ingår förutom Fiskars också märken såsom Gerber, Iittala och Royal Copenhagen.

Källor: Designens DNA, Fiskars Group Olof Bäckström

Föddes den 22 november 1922 i Kyrkslätt.

Jobbade som elektrotekniker då han på 1950-talet, vid sidan av sitt jobb vid Kabelfabriken, började tillverka föremål av trä – bland annat salladsbestick, skålar och saltkar.

Belönades för sitt hantverk med en silvermedalj vid Triennalen i Milano 1957 och 1960.

Anställdes som formgivare på Fiskars 1958 och jobbade där fram till 1980.

Formgav den klassiska Fiskarssaxen med skaft i orange ABS-plast, som började produceras 1967. Under sina år vid Fiskars gav han också form åt många köksredskap samt kärl i melaminplast (Fiskamin-serien), samt därtill skogsredskap och maskiner.

Avled i sitt hem i Ekenäs 6 mars 1998.

Källa: VN 24.3 1998