En tolkningsfråga

God kommunikation är inte given ens då alla talar sitt eget språk.

De sju flickor i Lovisa, som med sina föräldrar hotas av utvisning till Irak, är toppen på ett isberg. Det finns flera liknande fall bara i Raseborg. Olika kuggar i maskineriet gör att barn och vuxna kan behandlas omänskligt 2018 i Republiken Finland. Som konferenstolk vill jag i dag zooma in på tolkens roll i asylförfarandet.

HBL:s ledare (26.2) tar med rätta fasta på att tolkningen ofta är bristande: "I många fall har asylsökande med ett visst språköra fram till intervjun hos Migri hunnit lära sig så mycket finska att de själva förstår att översättningen går fel" skriver Jan-Erik Andelin. "Ofta brister det inte bara i tolkarnas finska, utan i att de också talar andra dialekter av den asylsökandes språk, representerar andra samhällsklasser och annan livserfarenhet."

Vidare frågar man sig vem som har kapacitet att tolka dessa samtal där inte bara dialekterna utan också livsupplevelserna och perspektiven är så annorlunda. Svaret är: en erfaren/yrkeskunnig tolk. Inte klanderfritt, men det är det vi är utbildade till. Yrkeskunskapen behövs för att veta hur man kan förbereda ett möte, hur man handskas med svårigheter, vilken teknik som gör att koncentrationen håller trots stressen, hur man kompenserar problem med förståelse eller uttryck, hur man är opartisk och förmedlar förtroende till dem som deltar i samtalet och också hur man på något sätt skyddar sig själv i dessa upprivande situationer.

Bland annat i Lovisafallet använde tolken på Migris intervju sig av Google Translate och felen kan inte rättas till efteråt. Det som sägs i intervjun följer med upp på alla nivåer ända till förvaltningsdomstolen när man överklagar … hela vägen!

Detta är inte rimligt, för någon av de inblandade. Kanske upprepade intervjuer är en dellösning?

Det heter att man avbryter intervjun om tolkningen inte fungerar (och jag antar att det är tjänstemannen som avgör och fattar det beslutet inte den asylsökande kommunikationsparten), men hur vet man det om man inte förstår det andra språket? Tolkning kan fungera dåligt på många sätt, det kan vara flytande och övertygande, men innehållsmässigt fel – tolken själv kan vara omedveten om missförstånden – det kan vara rätt, men viktigt information uteblir. God kommunikation är inte given ens då alla talar sitt eget språk.

Tolken är en nyckelperson i dessa intervjuer och det finns otroliga naturbegåvningar, men man kan inte räkna med att vem som helst som inte fått någon skolning skall kunna tolka, på liv och död. Det är som att ha amatörpiloter att flyga passagerarplan och sedan tycka att det är förargligt att det blir en del flygolyckor och ofta utgå från att skulden ligger hos passagerarna.

Hos oss har Raseborgs Invandrarbyrå lovvärt nog hållit några utbildningsdagar för tolkar, men vi behöver många fler. Att tolka i den här sortens situationer är oerhört krävande och tärande och de som gör det förtjänar mycket stöd och skolning, för alla inblandades skull!

María Serrano sagoberättare, lärare och tolk