En smäll i repris

Bild: VN-srkiv/Lina Enlund

Västnyland kan igen drabbas av ett hårt slag. Det finns flera likheter mellan FN-steels konkurs och nedläggningshotet mot SSAB:s rörfabrik.

För nästan exakt sex år sedan kom nyheten om FN-steels konkurs som en total överraskning. Stålverkets masugn vid fabriken i Koverhar, Hangö restaurerades som bäst. Över en natt blev 270 personer vid stålverket och cirka 100 personer hos underleverantörer arbetslösa.

Det var en hård smäll för regionen och främst städerna Hangö och Raseborg. På byanivå var det Lappvik som drabbades hårt, många hade flyttat dit för att jobba vid stålverket som hade inlett sin verksamhet i början på 1960-talet. Stålverket hann verka i 50 år.

För grannfabriken, SSAB:s rörfabrik, lär det inte bli något halvsekelsjubileum att fira. På måndagen (11.6) kom beskedet att stålföretaget vill omorganisera sin rörproduktion. Man vill förbättra sin konkurrenskraft och modernisera sina produktionslinjer. Men det är inte vid enheten i Lappvik man vill satsa.

Det var för fyra år sedan som Ruukki fusionerades med SSAB, och fabriken i Lappvik blev en del av den svenska stålkoncernen. Som alltid vid en fusion är man rädd för att små enheter kan försvinna. Men under de fyra år som SSAB stått som ägare till fabriken i Lappvik har det långt handlat om positiva nyheter. Personalen har ökat, produktionen har ökat och ägaren har investerat i nya maskiner.

Därför kom måndagens besked om att omorganiseringen kan leda till att fabriken i Lappvik läggs ner som en total överraskning för alla.

Samarbetsförhandlingarna med hela personalen, 115 personer, i Lappvik inleds om en vecka. Det definitiva beskedet om Lappvikfabrikens öde kommer då förhandlingarna är slutförda men att den skulle räddas förefaller osannolikt.

Varför ägaren SSAB inte vill satsa i Lappvik kan man endast spekulera om. Kari Väliaho, chef för rördivisionen uppger att det handlar om helheten för rörproduktionen och att man nu har fabriker som överlappar varandra.

Då en stor koncern går fram med rödpennan är det lönsamheten och effektiviteten som står i fokus.

Merparten av de anställda bor i Raseborg och Hangö. På ett personligt plan är en uppsägning alltid en tragedi. SSAB hör till de större arbetsgivarna i regionen så en eventuell nedläggning får ekonomiska följder.

SSAB är inte den enda som kommit med dåliga nyheter, för två månader sedan meddelade krantillverkaren Levator i Hangö att man lämnat in konkursansökan. 50-60 jobb försvinner där om verksamheten inte fortsätter.

Om hotet mot fabriken i Lappvik blir verklighet är det ett hårt slag mot Västnyland. Regionen har ännu inte återhämtat sig helt från FN-steelsmällen även om det till exempel just nu är febril verksamhet på hamnområdet i Koverhar. Det är gasrören till Nord Stream 2-ledningen som ger sysselsättningen och också i övrigt har Hangö hamn verksamhet i Koverhar.

Landområdet väntar ännu på nyetableringar, bland annat marknadsförs det som en lämplig plats för en datacentral.

Ett företag som har medvind för tillfället är Svartåföretaget SBA Interior, som säljer produkter och lösningar både till varvs- och byggnadsindustrin. De har för avsikt att utvidga verksamheten och där kan finnas behov för metallarbetare.

Om det försvinner drygt 100 jobb från regionen behövs nyetableringar. Hangö och Raseborg samarbetar redan idogt kring datacentralsetableringar. Nu borde man ytterligare sätta mer resurser på att få nya arbetsplatser till regionen. Det råder högkonjunktur för tillfället även i Västnyland, det visade Arbets- och näringsministeriets barometer från i våras. Men om fabriken stängs kan statligt stöd behövas för att få sysselsättningen på rätt bog.

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland