En resa väckte intresset för triathlon

Ny bekantskap. I juli deltog Stefan Mangström i en Iron Man-tävling i Tyskland. Triathlon är en sport han blev intresserad av för två år sedan. Bild: Jesper Sundström

För två år sedan åkte Ingåbon Stefan Mangström till Köpenhamn för att se en Iron Man-tävling. För en knapp månad sedan klarade han själv av en likadan tävling i Frankfurt.

Stefan Mangström är en 36–årig ambulansförare från Ingå, som ännu för två år sedan inte tränade mycket mera än att han gick på gym då och då. Men en resa till Danmark och Köpenhamn ändrade på mycket.

– Tillsammans med min sambos systers man åkte vi till Danmark för att se en Iron Man-tävling. Jag fastnade genast för sporten och ville prova på det. Så tuff var upplevelsen, säger han.

Sagt och gjort. Under de två senaste åren har han tränat mycket och gått från att vara en vanlig motionär till att bli en tävlingsidrottare.

– Förra hösten deltog jag i ett halvmaraton och senast då bestämde jag mig för att ge Iron Man en chans.

Träning, träning och åter träning

De flesta förstår säkert att det inte är vem som helst som simmar 3,8 kilometer, cyklar 180,2 och som gott slut på det hela ännu löper ett maratonlopp. Vad tänker man riktigt efter att ha cyklat en sträcka som motsvarar avståndet mellan Ekenäs och Lahtis?

– Det gör ont, det gör ont i hela kroppen. Benen känns som stockar och de första kilometrarna av löpningen är tunga, säger Mangström.

Oberoende distans, inleds en triathlontävling med simning. Sedan följer cykling och efter det är det alltså dags för ett maratonlopp. Man tränar alla tre delmoment skilt, men kombinerar dem också.

– Om jag åker i väg på ett cykelpass, så är det inte över när jag stiger av cykeln. Efter det är det dags för löpning och det är viktigt. På det sättet vänjer man sig vid konceptet och dessutom är kroppen tvungen att jobba då den är trött, säger Mangström.

Han berättar att simningen har varit svårast.

– Jag fokuserar på att utveckla min teknik och har deltagit i olika teknikskolor. Det har tagit tid, men det är någonting jag låtit det göra.

Första gången

Efter förberedelserna var det sedan dags för debuten på Iron Man-nivå i Frankfurt i början av juli. Dit åkte Stefan Mangström i sällskap av samma person som var med på resan till Köpenhamn.

– Han hade varit med tidigare, så för mig var det ett bra stöd. På det sättet undvek jag att göra olika praktiska misstag, som annars lätt kunde ha skett då det var första gången. Man kan väl säga att han redan hade gjort dem för mig, säger Mangström och skrattar.

Tävlingen lockade drygt 3 000 deltagare och det är inte det enklaste att få allting att löpa smidigt med så många på plats.

– Vi kom till Frankfurt ett par dagar innan start, det är man tvungen att göra. Ombytet skall föras till de olika punkterna, man skall gå på olika infon och så vidare. Med 3 000 människor som har samma schema, så tar det tid.

En annan sak deltagarna måste göra är att bygga ihop cykeln.

– För att få den med på flyget är man tvungen att plocka isär cykeln. Men det är klart, man kommer till tävlingsplatsen i så god tid att man också hinner förbereda sig för loppet.

Inför tävlingen hade Mangström tankat vätska och kolhydrater i ett par dagar, vilket är viktigt.

– Jag fick magproblem precis innan loppet, så jag fick inte i mig så mycket som hade behövts. Det ledde till att energin mer eller mindre tog slut under maratonloppet.

Han kom i mål på elva timmar, men säger att det i framtiden kan finnas möjlighet till ännu bättre tider.

– Om förberedelserna löper ostört finns det chanser att komma närmare tio timmar. Det är ett av mina mål.

Svårt att vila

Efter loppet tog Mangström paus från allt vad träning hette i två veckor, även om vissa rekommenderar så mycket som sex veckor vila. Det visade sig inte vara så enkelt.

– Jag visste inte vad jag skulle göra och det var dessutom mitt under semestern. Är man van att röra på sig så mycket blir det tufft att plötsligt inte göra det.

Nu är han ändå tillbaka i träning och siktar in sig på en tävling i Tallinn i slutet av månaden.

– Men det är ännu svårt att säga någonting, då det är första gången min kropp återhämtar sig efter en sådan här påfrestning. Jag vet inte hur länge det tar innan jag är tillbaka.

Följande Iron Man är inprickad i maj nästa år. Då ordnas en tävling på Lanzarote i Kanarieöarna. Det finns också några andra alternativ och bland annat kan en Iron Man i Sverige vara ett alternativ om två år.

– Det är en sak att det rent fysiskt inte går att tävla hur ofta som helst, men dessutom kommer den ekonomiska aspekten in. Det är inte billigt att åka i väg, säger Mangström.

Ett långsiktigt mål är Iron Man-tävlingen på Hawaii, ett lopp som på samma gång fungerar som VM. Men för att komma med dit krävs det att man klarar av en kvalgräns.

– Den ligger nära nio timmar, säger Stefan Mangström.