En orolig dag bland andra

Självständighetsförklaringen den 6 december 1917 ledde inte till stora känsloyttringar. Oroligheterna i samhället lade sordin på stämningarna.

Spontant kunde man tro att jublet var stort i Finland för 100 år sedan då landet förklarade sig självständigt. Det är lätt att föreställa sig upprymda folkmassor som drar fram på gator och torg eldade av fanfarer, känslosamma tal, kramar och skålar.

Men dagen då lantdagen ställde sig bakom självständighetsförklaringen, den 6 december 1917, blev ingen stor fest i landet. Snarast var den en dag bland andra, förknippad med samma osäkerhet, oro och vardagsbekymmer som alla andra dagar den här senhösten.

Världskriget pågick för fjärde året i rad och oroligheterna tilltog både i moderlandet Ryssland och här hemma. Det rådde stor livsmedelsbrist och i färskt minne var också generalstrejken i november, som hade krävt flera liv i sammandrabbningar mellan de växande vita och röda gardena.

I en värld som till stora delar stod i brand kan det ha varit svårt att bedöma den slutliga innebörden av en självständighetsdeklaration.

Redan i juli

I lantdagen – det finländska parlamentet – godkändes självständigheten med rösterna 100 mot 88 då ett motförslag från vänsterhåll föll. Motförslaget gick ut på att även ett avtal med Ryssland förhandlas fram.

Steget mot full självständighet kom inte som en överraskning. Redan i juli 1917 hade lantdagen godkänt en lag som innebar att lantdagen blev Finlands högsta beslutande organ, i stället för den ryska kejsaren.

Maktlagen som den kallats fick den ryska premiärministern Alexander Kerenskij att mulna till så att han upplöste lantdagen och utlyste nyval. Men den 15 november slog också den nya folkförsamlingen fast att den själv innehar den högsta makten inom Finlands gränser.

Senaten – regeringen – som leddes av Pehr Evind Svinhufvud lade fram sitt förslag till suveränitetsförklaring den 4 december. Det berättade VN om den 6 december då tidningen återgav innehållet i proklamationen under rubriken Finlands självständighet.

Så här i efterhand – i ett tidevarv då nyheter serveras i realtid – kan vi konstatera att VN därför på sätt och vis hade nyheten om Finlands (stundande) självständighet redan på "rätt dag".

Dagens namn

Torsdagen den 8 december, VN:s första utgivningsdag efter att lantdagen den 6 december hade ställt sig bakom senatens självständighetsförklaring med tillhörande propositioner, veks en stor del av tidningens totalt fyra sidor för olika aspekter av den nyvunna ställningen.

Proklamationen från den 4 december återgavs på nytt i sin helhet, nu flankerad av artiklar om propositionerna och de paragrafer som skulle styra Finland in i en ny framtid.

Under rubriken Mannen för dagen hittas en bild på regeringschefen Svinhufvud. Fotot hade tagits tidigare under året då Svinhufvud återvände från Sibirien, dit han hade förvisats 1914 då han som häradsdomare hade vägrat följa en order av en rysk tjänsteman.

Även Lenin återges

Den 11 december får läsarna veta att senatens flaggkommitté föreslår att den gulröda lejonflaggan med sina nio vita rosor blir nationalflagga.

Samma dag berättas att Lenin visavi Finlands självständighet konstaterat att det inte är av vikt var riksgränsen går. "Däremot äro vi intresserade för att förbundet mellan de arbetande massorna i alla länder upprätthållas för kampen mot borgeoisin till vilken nation denna än må höra", återgavs bolsjevikledaren från ryska flottkongressens sammanträde några dagar tidigare.

Vardagliga saker

I övrigt var det världskriget, våldsdåden, livsmedelsfrågan och en stor mängd annonser som pockade på VN-läsarnas uppmärksamhet under årets sista månad.

De lokala notiserna handlade i huvudsak om helt vardagliga saker. Västnylänningarna fick bland annat veta att föreståndarinnan för lärarseminariet beviljats tjänstledighet, att vävskolan anhållit om förhöjt hyresanslag och vilka filmer som rullade på bioduken.

Ännu gick livet i ganska normala banor, innan den verkliga stormen bröt ut. Inbördeskriget som eskalerade i januari 1918 skulle bli den färska nationens första stora tragedi.

Källor: VN 6.12, 8.12 och 11.12 1917. Finlands historia 4. 1999. Sture Lindholm: Dramatik i småstad. 2015.

Flera steg

18.7 1917. Lantdagen godkänner en lag som gör den själv till högsta beslutande organ i Finland. I augusti upplöses lantdagen och nyval utlyses.

15.11 1917. Också den nya lantdagen godkänner en lag som gör den till högsta beslutande organ.

4.12 1917. En självständighetsproklamation presenteras i samband med att propositioner till lagar om ny regeringsform läggs fram för lantdagen. Det är senaten som, påhejad av Tyskland, utarbetat proklamationen för att skynda på en reell självständighet.

6.12 1917. Lantdagen ställer sig bakom självständighetsförklaringen.