En konsert som byggde broar

Trio på scen. Violinisten Frida Backman, pianisten Collin Hansen och sopranen Kathleen Roland Silverstein gjorde en konsert för att fira Topeliusjubileet i år.Bild: Jenny Backman-Pråhl

Inför konserten Bridge of Song i söndags hade violinisten Frida Backman bjudit in amerikanska sopranen Kathleen Roland Silverstein och pianisten Collin Hansen för att musicera en kväll med poesi och musik. Konserten var en del av Topeliusjubileet i år.

Konsert: Bridge of song; en kväll med poesi och musik. Artister: Kathleen Roland Silverstein (sopran), Collin Hansen (piano) och Frida Backman (violin). Snåresalen 18.3.2018.

Så som många projekt startas lär också slumpen ha spelat in i denna konserts startskott. Frida Backman kontaktades av Kathleen Roland Silverstein i ett språkligt ärende, då den senare har forskat i svenskt uttal för engelska sångare och behövde en finlandssvensk infallsvinkel som Backman hade att erbjuda. Mötet mellan dessa musiker ledde till diskussioner om huruvida de borde musicera tillsammans. Temat för konserten har därmed sitt ursprung i tanken att bygga en bro mellan de två länderna och dess kultur. Även Harri Wessmans uruppförande Vintergatan är en brobyggare; galaxen bildades ju enligt dikten mellan stjärnorna Salami och Zulamith och samarbetet med Svenska Litteratursällskapet och Topelius 200- jubileet är ytterligare ett bevis på tvärkonstnärligt brobyggande.

Duetter i olika form

Inledningsstycket Sol av Aarre Merikanto gav ett första smakprov på vad publiken hade att vänta sig såväl klang- som tolkningsmässigt och stilmässigt. Trion presenterade sången från det förra seklets början med lekande lätta violintoner varvade med mjuka låga passager och ett fint svenskt uttal av sopranen. Pianots ackompanjerande uppgift sköttes givetvis med fulländad precision.

Programmet varierades med olika duettkonstellationer, varav Tom Cipullos tre sånger ur verket Of a Certain Age (2007) var en imponerande historia då vokalistens ambitus sträckte sig både lågt och högt- med ett icke-sopranskt sound i det lägre registret. Sångerna innehöll påtagliga känslostämningsförändringar; från humoristiska inslag i ackompanjemangets rytmiseringar och textens innebörd i satsen Magnolia till mer dystra tongångar i satsen The Garden. Fugitive var extraordinär i sin utformning, betydelse och tonspråk. I Aaron Coplands arrangerade duetter för violin och piano; The Little Horses och Ching-a-ring Chaw var violinens ton kristallklar och intonationen knivskarp, ackompanjemanget suggestivt och melankoliskt.

Uruppförandet av Harri Wessmans Vintergatan är den sista duettmodellen där Backman allra först reciterade hela dikten varefter musiken tog vid; vokalistmelodin som dansanta tonslingor parerade med violinens ackompanjerande ackord, skalor och dubbelgrepp som löpte likt vågor längs strängarna. De inledande violintonerna lät som stjärnstoft och diktversernas tonsättning varierade som ett rondomönster, med återkommande delar med hög igenkänningsfaktor.

Inspirationstexter

Det är ett privilegium att få arbeta med levande tonsättare. Det möjliggör ett tolkningsarbete av musiken som bygger på kommunikationen musiker och tonsättare emellan. Kathleen Roland Silverstein har dessutom fått konsertens avslutande stycke And With Such Boldness (2017) av Alan Smith komponerat för henne. Denna sångcykel är ett resultat av att sångarens utvalda texter till tonsättningen inte blev tonsatta utan i stället fick ett sorts svar komponerat till poeternas ursprungliga texter.

På konserten reciterades texterna som fungerat som inspirationskälla, i tur och ordning av trions medlemmar; texter av Edna St. Vincent Millay, Virginia Woolf och Walt Whitman. Musiken innehöll kontraster; tonalt och atonalt, stormigt och lugnt. Texten målades och betonades av instrumentalisterna; strofen Again and again! gjordes repriserad om och om igen i både violinens tema och sångtexten. Som en guldkant på verkets andra sats spelades skira, tunna pianonyanser i violinen och toner likt en harpas vattenfall i pianot med otroligt vacker klang i instrumentet.

Tänk att vi i Västnyland har möjlighet att ta del av en konsert som denna! Professionella musiker som bidrar med sin expertis inom musicerandets alla delområden; teknik, tolkning, scennärvaro och framträdande. En verkligt fin helhet. Därför är det synd att publiken lyste med sin frånvaro, i kvällens konsertsal satt nämligen ett dussintal åhörare. Nu är det dags för den lokala publiken att pallra sig i väg på konserter signerade Frida Backman, en genomtänkt och väl utförd konsertupplevelse garanteras.