En handelssläkt i Helsingfors

Annika Luther, som tidigare utkommit med fem ungdomsromaner och två vuxenromaner återkommer nu med en roman som är förankrad i den egna släkthistorian.

Fördärvaren

Annika Luther

Schildts & Söderströms, 320 sidor

Handlingen tar sin början på den ayurvediska kliniken Poomully Mana i Kerala, Indien. Den snart 50-åriga Irene Zafran från Helsingfors har tagit sin tillflykt dit då misslyckanden och hälsoproblem tagit över hennes liv. Hon blir friskförklarad, och får en dag ett samtal från advokaten Björn Karell som berättar att hennes mormor Maja har dött, och att Irene har fått ärva ett gårdshus på Eriksgatan i Helsingfors.

Gårdshus med gamla anor

Då Irene återvänder till Helsingfors och får veta att gårdshuset en gång var en del av Arthur Nymans – hennes mormorsfars – framgångsrika handelshus blir hon eld och lågor. Huset är visserligen förfallet och smutsigt i sitt nuvarande tillstånd, men redan lite städning och målarfärg kan göra susen, resonerar Irene.

Hon är ändå kluven gällande vad som ska hända med gårdshuset på sikt – ska det bli ett boutique-hotell eller ett pensionat för konstnärliga gymnasister? Medan hon funderar tar hon jobb inom hemtjänsten samtidigt som hon gräver i de Nymanska arkiven och en hel släkthistoria sakta tar form.

Medryckande personligheter

Luthers nya roman är en spännande och medryckande skildring över en släkt och persongalleriet är färgstarkt. Man kan inte låta bli att tycka om huvudpersonen Irene, även om hon på naiv impuls tenderar att sväva i väg med högtflygande planer och vägra se konsekvenserna – framför allt de ekonomiska – med sina handlingar innan det är för sent.

Genom flytten till gårdshuset blir Irene bekant med en brokig skara individer; studenten Lal Zhu, nittioåriga tant Lulu som hon sköter via sitt jobb på hemtjänsten och gårdskarlen Pekka som hon blir lite mer än bara bekant med. Allteftersom handlingen framskrider lär hon också känna sina numera avlidna släktingar, och hon tycker sig finna vissa mönster över generationerna som gått. Särskilt släktingen Harry, mormoderns bror som hon aldrig ens hört talats om men som försvann som ung under oklara omständigheter, väcker hennes intresse.

Autentiskt material

Boken är skriven i romanform och är en fiktiv historia, men baserar sig på händelser i Luthers egen släkt. I boken ingår ett flertal brev, annonser och fotografier som har autentisk bakgrund. Luther nämner i efterskriften att hon endast fått med en bråkdel av det material som funnits att tillgå, men jag är ändå av den uppfattningen att hon lyckats välja sitt material väl med tanke på romanhelheten. Författaren betonar dock att huvudkaraktären Irene är en rent fiktiv gestalt.

Trots en i grunden allvarlig historia innehållande både personliga och samhälleliga tragedier lyckas Luther ändå skapa en skildring som presenteras lättsamt och ofta med en stor portion humor. Särskilt Irene lockar till skratt då hon ofta framstår som en övervuxen tonåring som inte riktigt uppfattat vad det innebär med amortering, hurdana konsekvenser sena nätter får på tidiga arbetsmorgnar och lämpligheten i att gräva upp rosor ur andra människors trädgårdar. Genom Irene har Luther skapat en minnesvärd karaktär som berättar en minnesvärd historia.

Rebecca Finnberg