En dans om att bryta sig loss

Danslinjen vid Västra Nylands folkhögskola har satt ihop en tankeväckande dansföreställning.

Produktion: Ur led – Irti, Västra Nylands folkhögskolas danslinjes huvudproduktion 2018. Koreografi: Tytti Kronqvist. Ljussättning: Robban Sederholm. Ljudeditering, melodi: Catrine Krusberg. Kostym, dekor: arbetsgruppen. Dans: Sohvi Kenraali, Kaisla Koski, Katariina Kynnös, Veera Laine, Senni Lehtonen, Pinja Rajala, Meri Reunamäki, Sanni Saarnisaari, Linnea Tuominen, Alexandra Wahlsten. Plats och tid: Tryckeriteatern, Karis 14.2.

Städa toaletterna, baka chokladbollar och göra smörgåsar till kaféet, se till att allting fungerar – detta hör till en professionell dansares liv! Det är bara de få, som dansar på operan, som har andra som sköter om det vardagliga. Västra Nylands folkhögskolas ettåriga danslinje fokuserar på att ge en helhetsbild av föreställningsverksamhet. De studerande sporras till att bli så bra som de bara kan inom danskonst. Det innebär också att man tar hand om sin kropp, äter rätt, sover, tänjer. Och studierna består helt av dans: 50 procent teknik, 50 procent kreativ verksamhet.

Det gäller nutida dans, där improvisation spelar en stor roll. De studerande har en fin koreograf och en inspirerande danslärare i Tytti Kronqvist. Hon gör stommen till dansverken, men själva rörelserna kommer från dansarnas egna uttryck och idéer, och Tytti Kronqvist gallrar bland dem. Metoden heter flow, och det fick vi minsann uppleva på onsdag kväll i Karis. Temat var att hitta sin plats i världen, att vara i ett brytningsskede, att icke-perfekt är perfekt.

Existens med unga ögon

Temat är evigt aktuellt. Vem funderar inte på hur man skall hitta sin plats i en värld, som förändras i snabb takt? Behöver vi förändra vårt sätt att vara och agera, behöver vi fundera på vilken roll vi ska ta mitt i klimatförändringen, digitaliseringen – och har den enskilda människas val någon betydelse? VNF:s dansuppvisning tacklade existensen ur en bortflyttande ungdoms aspekt. Har vi rätten att få vara oss själva? Var hittar vi kraften att bryta oss loss från ångestskapande mönster?

Själva dansnumren flöt ihop utan pauser, vilket gjorde upplevandet av föreställningen väldigt intensivt. De unga dansarna jobbade beundransvärt tillsammans, det kändes som om de andades i samma takt. Under en dans satt publiken i en totalt mörk sal och hörde bara gnissel från fötter mot dansmattan, samt plötsligt – sång, och i många stämmor! Det var oerhört skönt att lyssna på sång i totalt mörker.

Uttrycksfulla händer

Händerna fick en viktig roll. Jag kunde inte slita mina ögon från dansarnas uttrycksfulla händer. Hela gruppen satt i bakdelen av scenen så att endast händernas rörelser syntes. En lika mäktig upplevelse var "militärdansen", där leden bytte plats i stram och komplicerad ordning. Gruppen klarade mästerligt av detta svåra verk. Det var rent ångestfyllt att förstå symboliken i att vi tvingas till vissa roller, samtidigt som det var fascinerande att tänka på den disciplin och det samarbete som krävs för att göra allting likadant som alla andra.

Ett extra plus vill jag ge musiken, som nästan inte märktes, inte på grund av att den var för tyst, utan för att den passade så perfekt till dansen.

– Så har själen igen fått näring, sade en dam i publiken.

Jag funderade på vad jag fick av föreställningen, utöver en skön stund med danskonst. Jo, tanken på att även om livet kastar oss i brytningsskeden, kan vi också själva bryta vårt sätt att vara och börja på nytt.

I morgon, när du startar din dag, vad du än gör, föreställ dig att du ser din omgivning för första gången. Tänk: "Så intressant! Vilket sätt skulle vara det allra bästa sättet att tackla min uppgift?"