Empati håller samhället ihop

De verklighetsbubblor, som vi alla i viss mån lever i, minskar på empatin. Dessutom gör de sociala medierna våra bubblor allt starkare.

Två av varandra oberoende studieresultat uppmärksammades nyligen av finländska medier. Enligt det första, som baserar sig på en amerikansk studie från 2016, hör finländarna till de mest oempatiska i världen. Andra oempatiska länder enligt samma studie var, till exempel, Estland, Polen och Litauen. Ecuador, Saudiarabien och Peru rankades högst.

Enligt den andra studien har inkomstnivån ett negativt samband med empati. Detta betyder att ju högre inkomster, desto lägre empati, i genomsnitt. Som på beställning, demonstrerade Samlingspartiets riksdagsledamot Susanna Koski på Yle hur detta samband i praktiken ser ut. Hon visade ingen förståelse för den situation som en arbetssökande befann sig i. Medan den arbetslösa kvinnan beskrev hur hon kämpade med att få utkomststödet att räcka, förklarade Koski att i hennes jobb kan man "klara sig i veckor utan att handla i matbutiken". Koski har senare förklarat att alltsammans var iscensatt av den politiska vänstern. Hur den politiska vänstern hade fått Koski att uppträda i ett Yle-program och häva ur sig dumheter är dock ännu oklart.

Empati betyder förmågan att förstå och uppleva andras känslor samt att visa medkänsla. Det handlar om att kunna sätta sig i någon annans situation. Som fallet Koski visar är det mycket svårt att kommunicera med andra utan empati. Tänk själv på någon som du känner och måste umgås med, till exempel på arbetsplatsen. Någon som för dig känns som en helt obegriplig människa och som du inte alls är på samma våglängd med. Samarbetet löper inte särskilt bra, eller hur?

Det är helt okej att inte komma bra överens med precis alla, men exemplet kanske ger lite insyn i empatins roll i vårt förhållande till andra människor. Empati möjliggör att vi över huvud taget kan vara tillsammans och göra saker tillsammans med andra. Detta gäller i daghem, skolor, på arbetsplatser, samhällets alla nivåer och kontexter.

De verklighetsbubblor, som vi alla i viss mån lever i, minskar på empatin. Dessutom gör de sociala medierna våra bubblor allt starkare. Det beror på algoritmerna som styr allt som vi ser i de sociala medierna. Algoritmerna bygger i sin tur på ett försök att maximera vår bekvämlighet. Det är ju trevligare att bli utsatt för sådana budskap från andra människor som passar ihop med vår egen verklighetsuppfattning.

Betydelsen av algoritmerna i de sociala medierna är så pass stor att man börjat prata om "algoritmdemokrati". Men om algoritmer för tillfället har en negativ inverkan på vår empatiförmåga, kunde de också användas för att öka den. De som bestämmer över de sociala mediernas logik har, genom möjligheten att manipulera vår empati, en otrolig makt över samhällens utveckling. En gratis affärsidé: skriv en empatialgoritm, den som kan. Jag tror Facebook så småningom börjar vara intresserad att köpa.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi