Ekarnas paradis är öppet för alla

Förr måste den som besökte Älgsjölandet vara från Helsingfors och kunna intyga det. Skärgårdsidyllen med unik ekskog och enorm gästhamn är fortfarande i huvudstadens ägo, men alla är varmt välkomna. En möjlighet som 17 000 besökare årligen tar vara på.

Under goda år köpte huvudstadsregionens kommuner flera rekreations- och fritidsområden i närkommunerna och skärgården.

Sedan sjuttiotalet har många från Helsingfors firat semester på Älgsjölandet. Det är en stor ö i Barösund där människor från Vanda sen 1982 haft Bjurs som sitt sommarparadis.

Motsvarande ställen finns även i Kyrkslätt och därtill har största delen av de nyländska kommunerna sjutton friluftsområden i Västnyland på axeln Hangö-Kyrkslätt genom föreningen Nylands friluftsområden.

Tanken med storstädernas egna sommarparadis var att erbjuda sina invånare sådan service som inte gick att erbjuda tillräckligt på det egna området.

En del av dessa ställen var stängda för folk från andra kommuner. Den som besökte Älgsjölandet måste uppge namn, adress och personskyddssignum så att man kunde kolla upp hemorten.

Helsingfors öppnade stället som friluftsområde 1971 och efter ett tag fick även folk från Esbo komma hit, mot betalning.

Numera är gästfriheten gränslös, så vi åker dit en het dag i maj.

Ro eller åk över

Man kommer nästan ända fram med bil, först med Barösundsfärjan över till Orslandet och sedan vidare längs Ramsjövägen tills en blå skylt till vänster säger Älgsjölandet.

Nära parkeringen finns en brygga som ställets värd kan plocka upp en från med en slags hybrid mellan pråm och båt.

Vi väljer i stället alternativet med att ro över det smala djupa sundet med en av ställens roddbåtar som står till gästers förfogande.

Vi möts av lugn och ro som lär pågå fram till midsommar. Då inleds en intensiv högsäsong som varar cirka sex veckor, berättar ställets värd Pentti Järvinen medan vi dricker kaffe vid gästhamnens kafé.

Gästhamnen har 150 båtplatser (94 bojar) och årligen anlägger cirka 4 000 båtar här. Det totalare besökarantalet är 17 000.

– Det är faktiskt Finlands största gästhamn öster om Hangö, säger Järvinen stolt.

Skyddat område

Vad gäller gästfriheten säger han att världen förändrats och att alla får komma och använda grillplatser, tälta på det stora välklippta gräsfältet och boka bastutid och inkvartering, kanske bada vid en av stränderna eller gå naturstigen in i ekarnas paradis.

Eklunden ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet från 1989 och sedan 1994 är en stor del av ön fridlyst och nu naturskyddsområde.

– Det är ett väldigt värdefullt område och Helsingfors stad har ett tydligt intresse att skydda det. Idén är att hålla stället i bruk för allmänheten. Annars vore allting privat och fullt med sommarstugor, stängt för de som inte har råd med en sådan, säger Järvinen.

Många av besökarna är långväga.

– De utländska gästerna kommer främst från Estland och Holland. De holländska gästerna är inspirerade av en känd holländsk seglare som skriver om stället i en bok. Tredje vanligast är ryssar. Svenskarna är däremot förvånansvärt få. Det kan bero på att en del sjökort säger att djupet vid sundets ingång är bara en meter, fast det är runt tre meter. Svenskar läser och följer antagligen sjökort mer än andra, säger Järvinen.

Stället andas historia

Från strandkaféet vandrar vi upp till gamla herrgården längs en liten väg som löper genom landskap som senare i sommar som vanligt vårdas av 120 får och drygt 20 kor från Bromarv på sommarbete.

Huvudbyggnaden är från början av 1900-talet. Den ursprungliga herrgården förstördes i en eldsvåda och ett nytt hus i nyklassisk stil byggdes på samma plats i början av 1900-talet.

Herrgården fungerar nu som beställningsrestaurang och där ordnas musikprogram om sommarveckosluten.

Som kuriositet kan nämnas att pianot i salen är Kirka Babitzins gamla, och passande nog av ek.

På anslagstavlans ram finns Helsingfors stads vapen och det är med staden som Järvinen har ett avtal om vad hans företag ska sköta.

Det är hans fjärde sommar och han siktar på att sköta verksamheten i minst tio år.

Tälttrenden är tillbaka

Från herrgårdsbyggnaden promenerar vi till en stuga med ett tiotal sovplatser.

Ett par säsongsarbetare kör förbi på fyrhjuling. Under högsäsong har stället tio anställda. Om vintrarna är det bara Järvinen själv som är på plats ett par dagar i veckan.

Från stugan går vi vidare och över ett campingfält mot grillplatsen Sindbad med utsikt över sundet.

– På sjuttiotalet tältade helsingforsare här. Den trenden är på väg tillbaka och gäller unga par var som helst ifrån. De kommer ofta med en liten öppen motorbåt och tältar en natt eller två, säger Järvinen då vi går över tältarnas fält.

Från Sindbad går vi längs bryggorna tillbaka till strandkaféet och därifrån till sandstranden och vidare till den skyltade naturstigen.

Den leder oss in i landets tredje största naturliga ekbestånd. Ekar lär ha planterats här under svenska tiden för fartygsbyggen.

Den som kan sin flora lär kunna notera ekbundna arter såsom ekriska och den sällsynta vitbruna vaxingen.

Även djurlivet är rikt, med exceptionella fjärilsförekomster, vitsvanshjortar, älgar och björn.

– Ingen har sett en björn, men helt klara spår efter en flera gånger, säger Järvinen.

För oss lekmän i sammanhanget är naturstigen främst en avkopplande och naturskön vandringsled.

Från lugnt till livfullt

Då vi ror tillbaka över till Orslandet är det fortfarande lugnt i sundet. Några segelbåtar är förtöjda, en på väg ut.

För den som vill besöka stället och få vara i fred är en vardag innan midsommar helt optimal. Den som vill ha liv och program ska komma i juli.

Augusti är ett annat lugnt alternativ. I fjol låg hundra båtar förtöjda i gästhamnen i slutet av juli då det regnade.

Två veckor senare då vädret var perfekt räknade Järvinen till tretton båtar.

En bra sak för Ingå

Ingås kommundirektör Jarl Boström talar varmt om Älgsjölandet och sättet som Helsingfors stad skött området på. Ingå har givetvis gynnats av att alla får besöka stället som därmed fått fler besökare som sedan handlar och tankar i kommunen.

– Vi har mycket glädje av stället som varit en lite gömd pärla. Det gagnar hela kommunen och från kommunens sida kan jag säga att vi haft bra samarbete med alla parter.

Med Vanda stad hade Ingå kommun ett visst byggbråk i Bjurs, men det hör till det förgångna sedan Vanda hyr ut stället för en tioårsperiod till föreningen Bjursin Vaunuilijat.

Även Hyvinge stad har dragit sig lite tillbaka från Barösund då man sålde sitt friluftsområde till Nylands friluftsförening.

För Älgsjölandets del hoppas Boström att Helsingfors stad fortsätter på samma linje som nu.

– Det är vår största gästhamn och en mycket populär sådan. Där är alltid båtar. Vi har nytta av det här, annat kan man inte säga.

Fakta

Älgsjölandet

Ett friluftsområde i Barösund, med arealen 323 hektar varav 91 hektar är vattenområde.

Här påträffas flera sällsynta växtarter och Finlands tredje största ekskog.

Köptes av Helsingfors stad 1969, öppnade 1971.

Var till mitten av 80-talet öppet endast för helsingforsare, och därefter för alla.

Har Finlands största gästhamn öster om Hangö.

En del av ön är naturskyddsområde.

Tre personer bor här året om.