Mitt liv som Hjortfot

Jag tror att jag har skrivit om indianen Hjortfot förut. Hur starkt böckerna om honom påverkat mig.

KolumnJon Lindström
09.08.2020 08:10 UPPDATERAD 10.08.2020 09:33
Så fort jag lärt mig läsa blev biblioteket mitt vattenhål. Där slukade jag böckerna från B. Wahlströms förlag som alla hade vackra och fantasieggande omslag. Författaren Edward S. Ellis lät Hjortfot tillsammans med ett par vita tvillingbröder vara med om fantastiska äventyr i skogen, på prärien och i Klippiga bergen. Att alla andra indianer beskrevs som grymma och blodtörstiga och att Hjortfot egentligen förrådde sina stamförvanter när han hjälpte de vita måste jag ha förträngt. För mig var han en hjälte, en stolt och orädd vilde som kunde allt om livet på prärien. Ellis beskrev honom så här: ”Den unge shoshoneindianen hade långt, svart hår, som föll ned på hans axlar och kröntes av ett par örnfjädrar. Han var underbart välbyggd, smidig i sina rörelser, med stora svarta ögon som voro skarpa och genomträngande men samtidigt vänliga”.

ANDRA LÄSER