Spelrecension: Hogwarts Legacy är varje Harry Potter-älskares drömspel – när allt klaffar

Harry Potter-spel har det kommit åtskilliga av genom åren, men inget som varit ambitiöst och gediget på samma sätt som till exempel ”Arkham”-serien varit för Batman.

Hogwarts Legacy ändrar till stor del på detta. Här släpps aspirerande magiker ner i den välbekanta skolan och landskapen runtomkring som studerande elev under 1800- talets slut (långt före Harry och gängets tid, alltså). Man får skapa sin egen karaktär, ansluta sig till något av elevhusen och vässa trolleriförmågan i diverse kurser.

Successivt blir uppdragen mer intrikata och proportionerna större, med äventyr som tar en långt bortom skolans väggar.

Det råder ingen tvekan om att Hogwarts Legacy är det mest ambitiösa spelet i Harry Potter-universumet någonsin. Överlag är det lyckligtvis också det bästa, med vissa reservationer. Den grafiska omsorg som lagts på att återskapa alla delar av det gigantiska skolkomplexet slår mig ständigt med häpnad, och mängden ”fan service” riskerar inte att lämna särskilt många Harry Potter-älskare besvikna.

Samtidigt kommer denna skyhöga ambitionsnivå och omfånget med en del mindre smickrande skönhetsfläckar – tekniska såväl som spelmässiga. Spelmekaniken kan bli lite klumpig och jag har flera gånger råkat ut för buggar som rentav satt stopp för min fortsatta framfart.

Hogwarts Legacy har många strängar på sin lyra och lyckas inte lika bra med allt det företar sig. Men när allt klaffar har Harry Potter-universumet aldrig varit bättre realiserat i spelform.