Ledare: När naturen ryter till är människan rätt liten

För några veckor sedan fick invånarna i ett höghus i centrala Karis ett minst sagt bryskt uppvaknande. Inte nog med att det åskade häftigt, något som är ovanligt så sent på hösten. En överraskningsstorm med orkanvindar slet dessutom upp 100 kvadratmeter av husets plåttak och böjde det över sig själv som en slarvigt vikt filt. Samma storm fällde träd som bowlingkäglor på Skogby frisbeegolfbana, och i Hangö registrerades en för årstiden ovanligt hög vindstyrka, 39,2 meter per sekund.

Stormen var en förhållandevis lindrig påminnelse om att naturens krafter inte är att leka med. Något man fick erfara i betydligt större skala i Pakistan i september när extrema monsunregn ledde till att en tredjedel av landet översvämmades. Eller för den delen i de områden i världen som härjas av skogsbränder.

När den här texten skrivs pågår 259 skogsbränder i USA, trots att högsommaren sedan länge är förbi. Ingen av dem kommer ändå i närheten av den jättebrand som ödelade 17 miljoner hektar av Australien mellan juni 2019 och mars 2020. Branden – som klassades som en ”megabrand” – förstörde omkring 3 500 hem, dödade 34 personer och drabbade hisnande tre miljarder djur.