Dystra stämningar kring SSAB:s framtid

Beskedet att SSAB:s rörenhet i Lappvik hotas av stängning tas emot med vanmakt. En stängning skulle slå hårt mot anställda och hela byn.

Ett uttryck som återkommer när SSAB:s framtid i Lappvik förs på tal är lojalitet.

– Det som känns värst för personalen, är att vi alltid varit lojala med arbetsgivaren, säger arbetsskyddsfullmäktige Ulf Heimberg.

– Jag kan inte förstå att det är Lappviksfabriken som är hotad. Den har alltid varit lönsam, och dessutom har folk här alltid varit lojala. Det har aldrig varit några större strejker eller så, personalen har varit samarbetsvillig och jobbat mot gemensamma mål.

Det säger Carl-Johan Lemström, bybo och pensionär, med en 36 år lång karriär i företaget (se artikeln intill).

Från optimism till besvikelse

År 2014 såldes Rautaruukkis fabriker till svenska SSAB. Då var många skeptiska och ansåg fabrikens saga vara all. Men tvärtemot vad man befarade, satsade den nya ägaren på rördivisionen.

– Jag hörde också till dem som fick omvärdera min åsikt, säger Heimberg.

Han säger att man under den nya ägaren uppfyllt många mål: två gånger har fabriken premierats av Västra Nylands handelskammare i fråga om arbetssäkerhet, man har ökat volymerna och effektiverat produktionen.

Dålig tajmning

Det var den 11 juni som nyheten om att fabriken hotas av nedläggning briserade. Ledningens budskap var krasst: det kan handla om stängning och flytt av verksamheten till bolagets enhet i Tavastehus. Heimberg är mycket kritisk till hur beskedet gavs:

– Oberoende av om det var medvetet eller omedvetet, var tidpunkten tokig. Nu förs samarbetsförhandlingarna över sommaren när största delen av personalen är på semester. Det är inte schysst att behandla folk på det viset.

Lokala krafter enade sig

Trots det, har det fatala budskapet fått folk att reagera.

Den 3 juli uppvaktade en delegation bestående av Hangös stadsdirektör Denis Strandell, Raseborgs dito Ragnar Lundqvist, riksdagsledamöterna Maarit Feldt-Ranta (SDP) och Thomas Blomqvist (SFP) samt representanter från Lappviksfabriken näringsminister Mika Lintilä (C). Man upplevde att ministern tog frågan på allvar och Lintilä lovade att använda sina kontakter för att försöka påverka i frågan.

– Vi hoppas nu att plan A skall bära frukt, annars får vi ta till plan B, som handlar om hur vi kan minimera skadorna så mycket som möjligt ifall nedläggningen är ett faktum, säger Denis Strandell.

Samtidigt har fabrikens förhandlingsgrupp format ett förslag åt ledningen i Sverige. Förslaget som baserar sig på verifierade uppgifter om hur en satsning på Lappviksfabriken kunde utvecklas och göras ännu mera kostnadseffektiv i framtiden.

Trots det, råder en viss uppgivenhet beträffande möjligheterna att påverka beslutet på koncernnivå.

– Tyvärr minskar det lokala, demokratiska inflytandet ju större bolag det handlar om, säger Heimberg.

Svårt att få nya jobb

Raseborgaren Jarmo Peltonen som jobbat inom el och automation är inne på samma linje:

– När det handlar om så här stora bolag betyder löften ingenting, det handlar bara om siffror.

Han misstänker att ledningen länge arbetat på de här planerna och därför inte kan backa.

Han har dessutom varit med om ett liknande scenario en gång tidigare, efter att jobbat 28 år på stålverket i Koverhar.

– Man investerade miljoner i en ny masugn och alla trodde på framtiden. Sedan kom beskedet om konkurs. Lika har det varit på SSAB. Man har kört flera skiften, anställt nya människor och allt har pekat uppåt. Och nu vill man flytta verksamheten för att det finns överlappande funktioner inom koncernen.

Peltonen har hunnit jobba fem år på SSAB. För egen del bedömer han att det finns jobb inom hans kompetensområde.

– Mest illa känns det att unga människor som satsat och trott på arbetsgivaren, kanske blir utan jobb. Inte är det så bara att flytta om man har barn och familj. Inte är det så lätt att hitta nytt jobb heller. De andra stora arbetsgivarna inom industrin har ganska bra bemanning för tillfället.

Inte en vanlig arbetsdag sedan beskedet

Inte heller huvudförtroendeman Timo Jansson sticker under stol med att han är besviken på ledningen.

– Det talas så vackert om öppenhet i strategin, men sedan tillfrågas inte personalen innan man får sådana här besked. Inom förhandlingsgruppen är vi inte heller helt nöjda med hur man tagit emot våra förslag, man vill ha tilläggsuträkningar. Vi skulle vilja att ledningen tittar mer ingående på det vi presenterat innan man kräver mer.

Både Jansson och Heimberg säger att det inte varit en normal arbetsdag efter nedläggningsbeskedet.

– Vi jobbar ju i sammanlagt tre olika skiften, så det är svårt att få ut information till alla likvärdigt.

Också semestrarna gör sitt till. Förtroendemännen blir uppringda stup i ett av folk som har frågor.

– Mycket i en situation som denna handlar om känslor, att bemöta folk på det sociala planet, säger Heimberg.

Han undrar också om man tagit det här tillräckligt i beaktande på personalavdelningen.

– Folk begär arbetsintyg för sina CV:n, andra vill kontakta företagshälsovården. Men också där råder semestertider.

Och för deras egen del vållar det bekymmer att också facket har semesterbemanning. Det har varit svårare att få hjälp från det hållet när det inte finns folk på plats.

Tråkigt förslag

Högre upp i hierarkin är man inte lika frispråkig.

Karl Råstedt, fabrikschef i Lappvik, befinner sig för tillfället på semester, och kan inte säga om loppet är kört för fabrikens del, eller om den går att rädda:

– Det är svårt att säga så länge förhandlingarna pågår.

Råstedt säger att situationen är tråkig, som fabrikschef skulle han gärna se att verksamheten fick fortsätta i Lappvik.

– Men det finns ju flera sätt att se på saken.

Vilken är din roll i processen?

– Jag blev lika överraskad som personalen över ledningens förslag. Jag omfattar nog förhandlingsgruppens förslag, vi har ju den kunskapen inom organisationen att vi kan ge ett motförslag.

Själv har han inte suttit med i förhandlingsgruppen.

Beaktar helheten

Kari Väliaho, ansvarig för rördivisionen på koncernnivå i Finland, avböjer först en intervju med hänvisning till pågående förhandlingar, men svarar sedan per e-post.

Enligt honom beaktar man alla förslag på allvar och analyserar dem.

– Inget beslut är fattat, förhandlingarna upptas igen den 9 augusti efter semestrarna.

På frågan om tajmningen inte är dålig just med tanke på att det är semestertider, vidhåller han att förhandlingarna upptas efter ledigheterna.

Enligt Väliaho handlar förslaget att stänga Lappvik om att det finns vissa överlappande funktioner på rörsidan med fabrikerna i Tavastehus och Pulkkila.

– Vi utvecklar rörproduktionen som en helhet så att vi kan uppfylla de krav och behov våra kunder har.

Mer läsning