Du sköna nya framtid

I det fria. Stranden nedanför Casino i Hangö utnyttjades som scen. Bild: Chris Senn

Spektaklet Casinoblanca uppfördes endast en gång på Casinostranden i Hangö. En dagsaktuell pjäs om pressfrihet, pengar, monopol och kärlek.

Pjäs: Casinoblanca.

Regi: Erik Pöysti.

Manus: Hanna Åkerfelt, Janne Wass, Jesper Karlsson, Lasse Garoff.

Visuell utformning: Antonia Ringbom, Riitta Ketelimäki, Carmela Wager.

Ljus- och ljuddesign: Jukka Hannukainen.

Producent: Anki Hellberg-Sågfors.

Skådespelare: Niklas Häggblom, Linda Zilliacus, Martin Bahne, Wilhelm Enckell, Julia Salmela, Amanda Henriksson, Riitta Ketelimäki, Samuel Karlsson, Anja Bargum, Paul Olin, Carl Alm, Anders Slotte, Dan Henriksson.

Rockband: Sofia Fri, Amanda Henriksson, Vicky Österberg, Eveliina Salonen, Emilia Englund från Rock Donna.

Hangö-föreningar: blåsorkester, magdansare, linedansare, teaterföreningar, Hangöbor.

Tid & plats: 9 juni klockan 18 utanför Casino i Hangö. Pjäsen framförs endast en gång.

"Köp ditt eget ex. Bättre än sex". Så lyder Hangötidningens slogan, den sista papperstidningen som över huvud taget finns kvar år 2066.

Det här siade storsatsningen Casinoblanca om. Engångsföreställningen som framfördes i kall väderlek utanför Casino i Hangö som en inledning på Hangö Teaterträff och dess 25-årsjubileum.

Med hjälp av ett flygplan som distribuerar tidningen, kämpar de sista fria journalisterna Staffan Gröön (Samuel Karlsson) och Stefan Gredelin (Anders Slotte) för sina ideal på lokaltidningen ute på frihetens sista utpost, Hangö.

Här och nu

Det är inga muntra framtidsutsikter som väntar om man får tro manusförfattarna som på basis av ett frågeformulär till Hangöborna på gatan, låtit forma en rätt utdragen pjäs som i viss mån bygger på handlingen till kultfilmen Casablanca.

Samtidigt kan pjäsen ses som en parodi på filmen, livet och den klassiska dramatiken, där lokala inslag infogas och spräcker hål på det förutsägbara dästa småstadslivet med komiska tvister och träffsäkra fokuseringar kring dagsaktuella samhällsfenomen.

I marknadsföringen hade man utlovat ett futuristiskt spektakel som de facto mera visade sig vara en uppvisning av det som sker exakt nu. För att kunna göra anspråk på en handling från 2066 hade det krävt mera nytänk och framtidsvisioner, inte minst inom teknologins område.

Lyckans land

Under kvällen avhandlades i stället islams inflytande, flyktingkrisen på Medelhavet, skuldsättningen, nedskärningar av post- och kommunal service, marknadskrafterna och affärskedjornas monopol som skapat ett samhälle där jakten på pluspoäng dominerar.

Livsstilsflyktingarna flyr landet via Hangö till förmån för Island. Kampen om platserna på det sista skeppet som avgår från Hangö hamn är stor och svarta marknaden växer.

Casinoägaren Rick (Niklas Häggblom) är en viktig kugge i spelet och främst tillgiven sin lilla svarta hund Ingrid Bergman som var ett pikant inslag på scenen. Intrigen förstärks när hans ungdomskärlek Ilza (Linda Zilliacus) anländer till staden med sin nuvarande kärlek (Martin Bahne) som visar sig vara en efterlyst frihetskämpe och terrorist, märkväl från Pyttis. Deras kärlekshistoria kan spåras till Karis järnvägsstation.

De här var en proffsig och välspelande trio, som tillsammans med andra entusiastiska skådespelare lyckades hålla tempot under kvällen trots den något spretiga helheten. Stundvis hade man önskat lite mer skärpa och förtätning i handling och manus och ett snabbare avancemang i händelseförloppet.

Flödig helhet

Den lokala polischefen (Paul Olin) med muslimsk framtoning är mutbar och speglar sin sida av lokalsamhället. Så finns storkurator Bror Erlachius (Carl Alm) från Opus Justitia vars uppdrag är att utrota alla som hotar SS-kedjans monopol och införliva alla Casinon i landet i en civiliserad konsumtionskultur.

Ilzas vän terroristen, springer omkring med SS-kedjans åtråvärda aktieportfölj fastkedjad vid sin arm. Den som i slutändan visar sig innehålla den lokala tidningen. På Casinos tak står Björn Wahlroos med röda byxor. I scenrummets mitt finns fontänen, en roulette. Och som en röd tråd löper två pars kärlekshistoria kring klassisk tematik om uppbrott, mod och framtidsdrömmar i ett samhälle som håller på att krackelera.

Avslappnad stämning

Pjäsen innehåller musikaliska inslag, en orkester och ett band där regissören nyttjat ett brett och högt scenrum där själva himlen utgjorde taket. Föreställningen väckte ändå inga djupare tankar om tillvaro och konsekvenser, snarare var den en välbehövlig påminnelse och rapsodisk uppvisning av vår egen nutid.

Genom bisarr humor lyftes oroväckande samhällsfenomen fram i ljuset. Negativa utvecklingslinjer som annars är svåra att greppa och bearbeta konstruktivt, utan att ilskan och hopplösheten börjar dominera samtalen.

Här fanns en rapp revyaktig drivenhet i uppdraget, kontra avslappnad godmodighet som kan bli fallet när professionella och amatörer möts i en föreställning där det är uppenbart att det får bli som det blir. Det finns alternativa vägar att gå, alternativa lösningar och upplösningar. Och kanske är det här som pjäsen har sin största poäng.

Casinoblanca har varit en storsatsning med närmare ett sjuttiotal personer involverade och stark lokal närvaro. Den framfördes endast en gång för en unik publik under en unik kväll. Också det är en påminnelse om att vinst inte alltid kan räknas i pengar och kvantitet.

Camilla Lindberg Reporter

Mer läsning