Donners Finlandsbok är ett rop på hjälp

LEHTIKUVA/Antti Aimo-Koivisto. Jörn Donners Finlandsbok är ingen finländsk glansbild, tvärtom. Han uppskattar att 60–70 procent av befolkningen lever bättre än någonsin förr i och med att majoriteten blivit medelklass, men det är inte nödvändigtvis bara en positiv sak. – Det är en medelklass som skiter i vad resten av samhället sysslar med, den grupp som man i USA kallar den tysta majoriteten. De röstar i val, men inget mer. De har det bra men bryr sig inte så mycket om det andra, säger Donner.Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

År 2017 firar vi Finlands hundra års dag, men enligt författaren Jörn Donner – som levt 84 år utav de 100 som firas – finns det inte mycket att fira.

Jörn Donner öppnar dörren till sitt arbetsrum i Kronohagen i Helsingfors, en våning som släkten haft i sin ägo en längre tid än Finland varit självständigt. Väggarna pryds av bokhyllor ända upp till taket, och trots att han gjort sig av med närmare 3 000 böcker så gapar få hyllor tomma. Bland hyllorna sitter Donner och skriver så gott som dagligen, och här har också den nya boken Suomi Finland kommit till.

Det är inget välmående Finland 100 år som porträtteras i den för Donner ovanligt tunna boken. På ungefär hundra sidor skildrar han det hundraåriga Finland då och nu. Donners hundraåring är ett land där samhällsklyftorna blir djupare, inställningen till invandrare och flyktingar blir allt mer inhuman, ung och kompetent arbetskraft flyttar utomlands, anslagen till forskning minskar och språkgrälen fortsätter. Ja, Donner beskriver till och med Finland som en låtsascivilisation som präglas av oföretagsamhet, misstänksamhet och småsinne.

– Den här boken är ett rop på hjälp, kan man säga. Jag är bekymrad över det här samhällets framtid, säger han.

Toleransen begravs

Drömmen om ett tolerant och öppet Finland håller på att gå i kras, säger Donner. Det håller han vår nuvarande regering, under ledning av Juha Sipilä, Petteri Orpo och Timo Soini, ansvarig för. SOS-trion, kallar han dem, "rädde sig den som kan". Trion ger honom "illamående och spysjuka".

– Gällande Finlands folk är jag inte pessimist, det är inte människors privata attityder som är problemet. Problemet är de som styr politiken. När de håller högtidstal är de utomordentligt människovänliga, humana och öppna för allting, men den praktiska politiken visar på motsatsen, säger han.

– Det jag är mest kritisk mot är självgodheten – det är mycket sällan som vår regering medger att den har fel.

När Donner skrev boken fick han skrota några av sina egna fördomar, till exempel den om att man är mest kritisk till invandrare och flyktingar på landsbygden. Det är precis tvärtom, säger han.

– Problemet är statens inställning, Migrationsverket och den offentliga politiken där Sannfinländarna håller alla andra partier som gisslan och ser till att 70–80 procent av alla flyktingar skickas tillbaka. Men så kommer man till Kyyjärvi mitt i Finland där lokalbefolkningen tycker att invandring är jättebra och där många flyktingar redan har fått jobb på den lokala betongfabriken, säger han.

Om vi inte ger dem som kommer till Finland ett bättre mottagande så avspeglas det i hur de integreras i och förhåller sig till Finland i framtiden, säger Donner. Med Sannfinländarna i regeringen är det ändå svårt att förändra läget.

– Sannfinländarnas medverkan i regeringen kan bli deras död, eller åtminstone tillbakagång, om man jämför med Sverige där Sverigedemokraterna bara växer i opposition. Det negativa är att Sannfinländarna håller resten av regeringen som gisslan för sin fullkomligt inhumana politik när det gäller flyktingar och biståndsanslag, säger han.

"Dö på svenska"

Donner tycker också att det är konstigt att man inte i denna dag har kommit längre än att man fortfarande ställer språk mot varandra och inte förstår vikten av att kunna flera olika. Han fördömer regeringens agerande i jourreformen och säger att man måste få uttrycka sig och bli förstådd på sitt modersmål när man ligger på sjukhus.

– Jag tycker att alla ska få prata vilka språk de vill, men man ska också ha rätten att prata svenska. Framför allt ska man ha rätten att dö på svenska, och den här sjukvårdsreformen, med Vasa-Seinäjoki som exempel, gör raka motsatsen, säger han.

Att bevara svenskans ställning är inte viktigt bara för Finlands cirka 290 000 finlandssvenskar, utan också för att Finland ska fortsätta tillhöra den nordiska gemenskapen i framtiden. Ett hot mot svenskan är också den regionalpolitik som Centern driver i exempelvis hälsovårdsreformen, säger han.

– Med Centerns landsortspolitik splittrar man hälsovården och kunskaperna som gödsel över hela landet. Om man gör detsamma med det svenska så minskar det möjligheten att till exempel får högkvalificerad vård på svenska.

"Självskryt hela året"

Donner har inte mycket till övers för det pampiga självständighetsfirande som får sin början med start på nyårsafton. Helhetsbudgeten för projektet Finland 100 år är 19 miljoner euro och självständigheten firas med över 2 000 evenemang.

– Självskrytet blir som en fernissa över alla problem. Under ett års tid kommer det att täcka över alla de problem vi har, säger han.

Och inte verkar det bli bättre heller, enligt Donner. År 2017 kommer regeringen att förverkliga sin misslyckade hälsovårdsreform och fortsätta skära i universitetsfinansieringen samtidigt som de rika blir rikare och de fattiga relativt sett fattigare, säger han.

Finns det då någonting som verkar bli bättre 2017?

– Det kan hända att det blir en bättre sommar nästa år, något annat kommer jag inte på, säger Donner, men drar ändå på munnen när han säger det.

Om du fick välja ett nyårslöfte som Finland skulle ge sig själv inför 2017 för att råda bot på de negativa framtidsutsikter du målar upp i boken, vilket skulle det vara?

– Man borde satsa mer på bildning och humanism i skolan. Jag är också rädd för att folk tappar förmågan att förstå det förflutna när man läser och undervisar allt mindre i det förflutnas litteratur. Till den oron kan man lägga till det att majoriteten av våra politiker och lärare inbillar sig att engelskan är det enda främmande språk man ska lära sig, och det är sorgligt. Att inte ge upp bildningsidealet och att satsa mer på bildning och språk i skolan, det är det nyårslöfte jag skulle ge Finland.

Fotnot: Jörn Donners bok Suomi Finland ges ut i januari, på svenska av Förlaget och på finska av Otava