Domstol ser inget fel i dom på finska

Köpcentret i Norra hamnen faller inte alla grannar i smaken. De ifrågasätter också domstolens bemötande i frågan. Bild: Arkiv

En besvärsskrift på svenska fick ett svar på finska. Och i samma dokument behandlades två separata besvär. Inget fel i att handla så, säger man på Helsingfors förvaltningsdomstol.

Börje Sjöberg och Kaj Palmgren hade i egenskap av styrelsemedlem respektive - ordförande i Bostads Ab Vita Svanen 1 lämnat in besvär mot planerna på ett köpcentrum i Norra hamnen. De reagerade starkt på utlåtandet de fick från Helsingfors förvaltningsdomstol. Det var på finska trots att alla dokument bolaget lämnat in var skrivna på svenska.

Dessutom behandlade domstolen två separata besvär i samma dokument.

I Språklagens tolfte paragraf, som språkskyddssekreterare Stephanie Lindberg på Folktinget hänvisar till, står det att som handläggningsspråk i förvaltningsärenden används hos tvåspråkiga myndigheter partens språk.

Har parterna olika språk, eller om man inte vet vilka alla parter är när ett mål väcks, ska myndigheten med beaktande av parternas rätt och fördel bestämma vilket språk som ska användas. Om språkvalet inte kan bestämmas utifrån detta, används majoritetsspråket i myndighetens ämbetsdistrikt, i det här fallet finska.

I paragraf 13 i Språklagen sägs att i förvaltningstvistemål, där parterna är en myndighet och en enskild person, används i tvåspråkiga domstolar den enskildes språk som handläggningsspråk.

Kutym att slå samman

På Helsingfors förvaltningsdomstol hänvisar informatör Pirkko Väänänen till paragraf 19 i Språklagen. Där sägs att domar, beslut och andra handlingar som myndigheten utfärdar skrivs på handläggningsspråket som i det här fallet var finska.

Där sägs också att handlingar som hänför sig till beredningen och behandlingen av saken kan enligt myndighetens prövning skrivas delvis på finska och delvis på svenska. Beslut och domar ska dock ges endast på ett språk.

I meddelanden, kallelser och brev till parter, eller till den som enligt lag ska underrättas om ett ärende som är eller ska bli anhängigt, ska en tvåspråkig myndighet använda mottagarens språk, om myndigheten vet vilket det är eller utan oskäligt besvär kan ta reda på det, eller använda både finska och svenska.

Avgörande för språkvalet i detta fall torde också ha varit att endast den ena av de två besvärsskrifterna var skriven på svenska.

Enligt Väänänen är det kutym att domstolen kommer med ett enda avgörande om ett eller flera besvär riktar sig mot samma planbeslut.

Mer läsning