Djurlivet ökar då isen smälter

Egen zon. Forskarna sov i varsitt tält. På bilden Rod Budd. Bild: Patrick Degerman

Expedition i Antarktis visar att ekosystemet kan anpassa sig snabbt till nya förhållanden. Tunnare havsis ger mera liv under ytan.

Det har skett tydliga förändringar i ekosystemet under havsisen som omger Antarktis. Det säger forskarparet Joanna och Alf Norkko, som nyligen deltog i en fem veckor lång expedition på vår sydligaste kontinent.

Platsen vid Rosshavet som undersöktes är exakt densamma som forskarteamet granskat tidigare, nämligen åren 2001, 2002 och 2009.

– Det är betydligt mera liv under ytan nu, säger Alf Norkko som ledde de två första expeditionerna och som berättar att ett stort och värdefullt jämförelsematerial samlats in.

Alf Norkko är professor vid Tvärminne zoologiska station på Hangö udd, där Joanna Norkko är forskningskoordinator.

Isen gick

Antarktis har, i motsats till Arktis, en stor landmassa. Kontinenten täcks av glaciäris, som inte ska förväxlas med den havsis som här är i fokus.

Kännetecknande för det undersökta stället är att havsisen varit stabil under en väldigt lång tid. Det har satt sin prägel på ekosystemet under ytan, som utvecklats i egen takt.

– Men för några år sedan bröt isen upp. Det skedde två år i rad och då förändrades livet fullständigt. Det fanns mycket mer djur nu, säger Alf Norkko och förklarar att mattillgången tillfälligt hade förbättrats i det marina systemet.

Ju tunnare isen är, desto mer liv kan frodas under ytan. Det beror på att mer ljus då tar sig igenom.

– Havsisens tjocklek och utbredning kan variera mycket, säger Alf Norkko och berättar att isen även tidigare lossnat i den bukt som nu undersökts.

Det var ett förhållandevis myllrande liv som mötte forskarna på havsbottnen.

– Det är överraskande att en förändring kan ske så här snabbt i det ekologiska systemet, säger Joanna Norkko.

Skalet ger dåligt skydd

Alf Norkko konstaterar att det å ena sidan är fint att naturen snabbt kan anpassa sig till nya förhållanden, men att vi å andra sidan riskerar att förlora ett unikt system som byggts upp under en väldigt lång tid.

– Många av arterna där är väldigt säregna.

Kammusslorna som nu lever ett förhållandevis lugnt och tryggt liv under havsisen hör till dem som kan bli hotade. Ifall krabbor som en följd av förändringar i klimatet börjar söka sig från varmare vatten till Antarktis ligger musslorna risigt till.

– De har ett så tunt skal att krabborna snabbt skulle äta upp dem, säger Joanna Norkko.

Vem har ätit vem?

Nio personer deltog i expeditionen, som leddes av Drew Lohrer från det nyzeeländska havs- och klimatforskningsinstitutet. I arbetet deltar även universitetet i Auckland samt Helsingfors universitet genom Tvärminne zoologiska station.

Följande steg är att titta närmare på det insamlade materialet. I Tvärminne ska framför allt vävnadsprover från olika djur analyseras. De visar bland annat vem som ätit vem.

– På det sättet ser man hur näringskedjorna förändrats, förklarar Alf Norkko.

Den bärande frågan är hur ekosystemet påverkas om havsisen blir tunnare.

– Nu utreder vi mer detaljerat hur känsligt systemet är. Om vi lyckas koppla ihop de olika sambanden kan vi få en bild av hur det kan se ut i framtiden, ifall isen fortsätter att smälta.

– Det har stor betydelse, för vi vet att ekologin i sin tur kopplar ihop med mycket annat, säger Alf Norkko.

Inverkar globalt

Han berättar att det förekommer delade budskap om temperaturförändringarna i Antarktis.

– Till exempel vid halvön som sträcker sig upp mot Sydamerika smälter isen i snabb takt, men kring Rosshavet där vi var har det till och med blivit lite kallare.

Klimatologiskt fungerar Antarktis rätt isolerat, men samtidigt har kontinenten en stor betydelse för vädret globalt.

– Mycket beror på hur stora mängder is som smälter. De globala havsströmmarna drivs delvis av klimatet på Antarktis. Det visar hur allting hänger ihop.

Expeditionen till Rosshavets kust företogs under fem veckor i oktober och november. Den leddes av nyzeeländska National Institute of Water and Atmospheric Research.

Forskarteamet flög från Nya Zeeland till Antarktisstationen Mc Murdo. Från närliggande Scott Base tog sig expeditionen vidare med bandvagnar och helikoptrar till stället som skulle undersökas. Platsen ligger 80 kilometer från närmaste bas.

Teamet hade cirka 30 ton utrustning med sig på isen.