Det vidunderligt okontrollerbara

Färgprakt. Jan Jämsén använder färger på ett vackert sätt.Bild: Lasse Lampenius

Jan Jämsén ställer ut målningar från en period på cirka tio år. Vi träffar sympatiska filurer som lätt för tankarna till populärkulturen såsom serier, men också till mer my(s)tiska ting.

Jan Jämsén. Galleri Perspektivet 7.–17.3.

Måleriet är avslappnat och fräscht. Färgernas glädje strålar och känns inte alls påtvingat. I flera målningar är färgerna klara, rena toner som sitter perfekt som för att understryka den oftast dystra stämningen i målningen. Vid sida av glädjen finns ändå ett slags allvar närvarande. Vem är det som betraktar oss? Vad är dessa personligheters historia? Man känner sig som en flanör på ett kafé som betraktar förbigående. De stirrar på oss med en ihålig blick.

Målningarna är ett brokigt persongalleri, där alla har sin egen själ. Den ganska strama upphängningen är i sig riktigt tilltalande. De olika verken bildar en intressant helhet. Man börjar bygga upp historier kring vem de olika målningarna är och hur de hänger ihop. En skara människor samlade i samma utrymme från olika håll får en att osökt att tänka på vad all dessa har gemensamt. Kanske är det konstnären som är den gemensamma nämnaren?

En port till det undermedvetna

Jan Jämsén har som metod använt sig av expressiv konstterapi vilket innebär att man kan behandla sina tankar och känslor via måleri på samma sätt som genom till exempel dagboksanteckningar. Det är just det som målningarna blir: stunder, minnen, rädslor, glädjeämnen. Samtidigt har hans målningar ett konstnärligt värde genom sin höga kvalitet.

Med hjälp av konstterapi kan man bearbeta bland annat sitt undermedvetna. Det är en effektiv metod även för konstnärer då man ofta målat in sig i ett hörn och känner att arbetet inte löper. Dessutom glömmer vi lätt bort konstens olika dimensioner i dagens annars så mätbara samhälle. Arbetet blir till terapi först då man strävar efter att söka förändring i någon situation.

Tillstånd att vara okontrollerbar

Verkens kontrast till Jämséns tidigare verk från de senaste åren är stor. Här visar han sin tidigare dolda sida där han tydligt ger sig själv tillstånd att vara okontrollerbar och låter det undermedvetna arbeta. Han låter oss blicka bakom skynket och se vad som sker på andra sidan.

Jan Jämséns skickliga penselföring och variation samt vackra färganvändande visar att han behärskar sitt medium. Blandtekniken med akryl och oljepastell får målningarna att vakna till liv. Man ska passa på att hitta flera figurer i målningarna. Ju längre man betraktar verken desto mera nytt finner man och blir inte riktigt mätt på det.

Lasse Lampenius