"Det svåra i livet är en viktig ingrediens"

Finns att göra. Här i trädgården hemma i Bjärnå kommer Staffan Söderlund att tillbringa mycket tid när han blir pensionär. Bild: Kristoffer Nöjd

Julaftonen 1978 när Staffan Söderlund höll sin första predikan i Snappertuna kyrka var början på en nästan fyrtioårig karriär inom det som i dag är Ekenäsnejdens svenska församling. Vad den blivande pensionären kommer att sakna mest är alla människomöten. Men sysslolös blir han inte.

Som präst ska man bo där församlingen finns, anser Staffan Söderlund och det har han alltid gjort. Men han har ständigt känt en stilla dragningskraft till hemtrakterna Dragsfjärd och Dalsbruk. Där bodde hans föräldrar till sin bortgång. Därifrån tar han båten ut till stugan i Hitis skärgård. Därför kände han att det var okej att göra ett undantag när pensioneringen närmade sig. Sedan några år tillbaka bor Söderlund och hans fru Karin-Astrid därför i Bjärnå. I sluttningen förvandlar paret sin gård till ett eget litet paradis.

– Jag vill inte stupa i arbetet. Min familj behöver få se mig och jag dem. Jag har intressen som kräver tid. Och man vet inte hur länge man får vara frisk eller hur länge man får ha kvar sina nära och kära.

Så motiverar Söderlund sitt val att gå i pension som 63-åring, ett år tidigare än vad som är kutym. Han har lärt sig att inte ta något för givet. Hans första fru Lolan förlorade i kampen mot cancern år 2005. Ett barnbarn dog i lunginflammation som ettåring. Ändå har Söderlund aldrig vacklat i sin tro.

– Hela livet är en mognadsprocess. Det svåra i livet existerar och är en viktig ingrediens. Vad skulle kärlek och omsorg betyda om livet var en dans på rosor?

Familjen gav kontakter

Inspirerad av sin prästfar började Staffan Söderlund studera teologi vid Helsingfors universitet hösten 1973. Han blev prästvigd och fick sin första anställning vid dåvarande Södra svenska församlingen 1977. Efter ett halvt år där förordnades han till Markus församling. Strax därefter blev Snappertuna församling utan präst.

– Domkapitlet frågade om jag kunde tänka mig ta anställning där. Det hade jag inget emot. Det var ju närmare mina hemtrakter.

Söderlund höll sin första predikan i Snappertuna på julaftonen 1978.

– Vi kom till Snappertuna som ett ungt par med två små barn. Därför var det lätt att få kontakt med andra motsvarande familjer. När man är präst i 60-årsåldern har man inte längre en naturlig kontaktyta till de yngre medlemmarna i församlingen.

När Anders Lindström blev kyrkoherde i Ekenäs församling blev motsvarande tjänst ledig i Tenala-Bromarv. Där installerades Söderlund sommaren 1994. Det var så till vida en unik tjänst att två skilda församlingar (Tenala och Bromarv) hade en gemensam kyrkoherde.

Vad skulle kärlek och omsorg betyda om livet var en dans på rosor?

En gemenskap kring varje kyrka

När Söderlund går i pension i augusti efter att ha tagit ut sina återstående semesterveckor har han jobbat i Tenala-Bromarv i nästan 22 år. Åren har gett honom många goda vänner. Han har alltid velat knyta kontakt med så många som möjligt.

– Alla församlingsmedlemmar är lika viktiga oberoende av hur aktiva de är. Jag har tyckt att det varit viktigt att göra hembesök hos församlingsmedlemmar som fyller jämnt, hos mina konfirmander och inför olika förrättningar. Det har jag saknat i den stora församlingen. De flesta möten sker på kansliet nu för tiden.

Med "den stora församlingen" syftar Söderlund på Ekenäsnejdens svenska församling som bildades av de tidigare självständiga församlingarna i Snappertuna, Ekenäs, Tenala och Bromarv.

Han tycker att det är lite synd att en gemensam stor församling tycks betyda att den lokala särprägeln dämpas.

– Det finns en egen gemenskap kring varje kyrka som man borde låta utvecklas på egna villkor. Man borde kunna jobba i lokala team bestående av lekmän och anställda, inte bara enligt sektorer. Men dessa tankar har inte riktigt fallit i god jord i den stora församlingen.

Det är ingen självklarhet att det hålls gudstjänster varje söndag i periferin framöver, befarar Söderlund.

– Men det är fel utveckling. Inte får man fler besökare om man stänger kyrkorna på söndagarna. Man ska inte tro att Bromarvborna kommer till Tenala kyrka för den skull eller att Tenalaborna kommer till Ekenäs.

Mycket program

Kanske spelade just dessa farhågor också en viss roll när Söderlund beslutade gå i pension.

– Jag har varit bortskämd med att få bestämma själv. Det är tärande att kompromissa.

Som pensionär kan Söderlund däremot utöva sitt prästyrke när han själv vill och viga mer tid för sådant som en karriär inte tillåter i samma utsträckning. I trädgården i Bjärnå finns mycket att göra med sommaren i antågande.

I maj väntar en gruppresa till Tyskland och ett besök i Sverige där ett av hans tio barnbarn fyller år. I juni ordnas Sångfesten i Karleby dit den ivriga körsångaren Söderlund bestämt sig för att åka med sin fru. Snart finns mer tid för biobesök, konserter och övrig kultur. Den nya filmkameran kommer också att rulla mer än förut.

– Det finns mycket i livet som jag gläds åt och får ta del av. Och det finns ingen risk att jag blir sysslolös.

Staffan Söderlund håller sina sista gudstjänster på söndag klockan 10 i Bromarv kyrka och klockan 13 i Tenala kyrka med kaffebjudning i respektive församlingshem efteråt.

Mer läsning