Det lilla är stort i fosterlandsbetraktelse

Lokala krafter. Producent Hanna Lehtinen och teaterledare Susanna Louneva är glada över de frivilliga krafterna som gör teaterupplevelsen i Fiskars möjlig. Bild: Elsa Kemppainen

Teatterivalimo i Fiskars sätter upp en sommarpjäs om identitet och fosterland. Var hör jag hemma och vem får kalla detta sitt land, är frågeställningar i den avsiktligt fragmentariska pjäsen.

Teatterivalimos sommarpjäs Maamme – nykykuvia Suomesta (ung. Vårt land – bilder av Finland i dag) visar det stora genom det lilla. Händelserna i den till synes obetydliga byn får symbolisera förändringar i det stora samhället. Teatterivalimo vill väcka tankar om hem, härkomst och vem som är välkommen var.

En grupp frivilliga har med gemensamma krafter skapat liv och rörelse i det gamla gjuteriet i Fiskars. Sommarpjäsen är en stor satsning av ett litet gäng. Här görs också ungdomsteater och planen är att fortsätta med mindre produktioner året runt.

– Väggarna här var täckta av sot, säger Susanna Louneva som är verksamhetsledare för Teatterivalimo och blickar upp över de robusta tegelväggarna. Mycket har hänt sedan verksamheten satte i gång i fjol.

Längs med taket löper vajrar och metallbalkar med tillhörande kugghjul. Det luktar källare. Längst in i byggnaden finns en scen och bänkar draperade med trasmattor. Den som fryser får låna en filt.

Ändå är Teatterivalimo inte beroende av sina lokaler. Hyreskontraktet tar eventuellt slut efter detta år, och då fortsätter teatern med enbart namnet som minne av tiderna i det gamla gjuteriet.

Många röster

Handlingen i pjäsen är splittrad och de sju skådespelarna växlar blixtsnabbt mellan olika roller. En ung kvinna kommer till byn som förblir namnlös. Hon ska samla in materiel för en bok om Finlands historia. Hon råkar snabbt i strid med byborna som har helt annorlunda värderingar än hon själv. Mycket av föreställningen utspelar sig inne i huvudpersonens huvud. Hennes tankar återges, ibland bara som svaga viskningar, ibland som föraktfulla utrop, av vitklädda skådespelare på ett podium i kanten av rummet.

– Hur handskas hon med det hon möter, var drar hon de egna gränserna, beskriver Susanna Louneva huvudpersonens utmaningar.

Också de som kanske inte alltid får sin röst hörd stiger fram i pjäsen: barn, äldre och okända människor.

Överdimensionerade detaljer

Mycket är gjort med frivilliga krafter, berättar Hanna Lehtinen som är producent för föreställningen. Enskilda personer har axlat ansvaret över stora helheter. Gruppen har svetsats samman under en intensiv vår.

Scenhelheten i den gamla tegelbyggnaden kan ge ett sken av att inte vara särskilt invecklad – men så har också allting från rekvisita till elektricitet burits hit varje gång en ny produktion sätter i gång.

– Vi har satt ribban högt. Arbetet med kostymerna har varit digert, grafiken likaså. Många har jobbat hårt på sin fritid, säger teaterledaren.

Det ser minimalistiskt ut, men här har man satsat på detaljerna. Barnen i pjäsen slickar på klubbor stora som tallrikar och en mjölkförpackning är överdimensionerad, stor som minst fem vanliga.

Till synes obetydliga detaljer är uppblåsta och avskalade, det ger dem en ny betydelse. Men vilken?

– Allt är noga uttänkt, säger Hanna Lehtinen.

FAKTA

Sommarteater i Fiskars

Teatterivalimo ställer upp Elina Snickers pjäs Maamme – nykykuvia Suomesta i regi av Johanna Torasvirta.

Föreställningar fram till 6.8, se tidtabellen på teatterivalimo.fi/ohjelmisto.