Det finns inga gränser för vad sommarkonserterna kan utvecklas till

Orkesterns styrelse har både visioner och förmåga att utveckla någonting nytt för oss musikhungriga i regionen.

Finländska kammarorkestern levererade under Ekenäs sommarkonserter än en gång en konsertserie som fick allt att stanna upp – den här gången både i Ekenäs kyrka och i Fiskars, där knivfabriken visade sig vara en väl fungerande sal för uppförandet av Beethovens nionde symfoni.

Jag har under de senaste tio åren med intresse följt konsertutbudet under sommarkonserterna och jag kan inte minnas att jag en enda gång besviken skulle ha kört hemåt mot Hangö, tvärtom! Jag har under årens lopp också pratat med flera av orkesterns musiker, bland annat flöjtisten Eeva Heikkilä, violinisten Jyrki Lasonpalo och fagottisten Jussi Särkkä, och frågat hur de alltid orkar vara så rysligt engagerade här i Ekenäs. Jussi Särkkä sa att sommarkonserter fungerar som en övergång från sommarlov till arbetssäsong. Här riktar man in sig på arbetet igen och får göra det i en fantastiskt fin miljö – och en viss, ovanligt inspirerande Jukka-Pekka Saraste bidrar förstås.

Orkesterns ungdomsakademi är viktig med tanke på orkesterns framtid. Jag hade tillfälle att prata med den framstående unga klarinettisten Hanna Hujanen i samband med torsdagens kvällsbuffé: Hanna berättade att hon hade fått just ett sådant uppdrag som klarinettist som hon drömt om sedan hon var sex år. Jag frågade henne vilken lärare som har hjälpt henne att få en sådan särpräglad klang i sitt spel och fick veta att hon spelat för Kari Kriikku och också studerat utomlands – naturligtvis!

För egen del lyssnar jag alltid extra noga på klarinetten och min favorit är fortsättningsvis Tuulia Ylönen som gjort ett långt dagsverke i Lahtis symfoniorkester. En av höjdpunkterna i mitt liv var då jag i samband med en sits med Lahtis-orkestern fick intervjua Ylönen då hon stod i beråd att flytta från Lahtis till operaorkestern i Helsingfors för att bli klarinetternas stämledare.

Saraste, Finländska kammarorkestern och Raseborgs stad, alla dess energiska och entusiastiska sakkunniga, sponsorerna och andra stödjande organisationer, såsom Ekenäs konsertgarantiförening, gör ett storartat arbete för Raseborgs invånare – men också för oss Hangöbor! Jag fick också intrycket att kammarorkesterns styrelse efter pilotprojektet i knivfabriken smider nya planer när man nu tar de första stegen mot den kraftfulla åldern 30 år!

Orkesterns styrelse har både visioner och förmåga att utveckla någonting nytt för oss musikhungriga i regionen – månntro det blir Kullervo i knivfabriken, eller någonting liknande? – vi väntar med spänning. Medan vi väntar är det skäl att tänka realistiskt och minnas hur det såg ut i Kuhmo 1975, då jag besökte festivalen där för första gången, för att inte tala om hur det såg ut i Nyslott när Aino Ackté sjöng sina första operaarior där (fast den gången var jag ju inte med) – och vad festspelen i Kuhmo och Nyslott är i dag!

Esa Tuominen, filosofie doktor, tidigare ordförande för Lahtis opera och Lahtis internationella orgelvecka, Hangö

Mer läsning